Direktivet för byggnaders energiprestanda
Direktivet om byggnaders energiprestanda är ett så kallat ramdirektiv. Det innebär att medlemsstaterna i EU själva väljer metod och kravnivåer inom angivna ramar när direktivet ska föras in i respektive länders lagstiftning.
I huvudsak innehåller direktivet fem krav som ska införas i medlemsstaterna:
- En metodik för beräkning av byggnaders integrerade energiprestanda.
- Minimikrav på energiprestanda för nya byggnader.
- Minimikrav på energiprestanda för stora renoveringar/ändringar av byggnader.
- Energicertifiering av byggnader.
- Besiktning av värmesystem, med panna/brännare och luftkonditioneringssystem samt en bedömning av värmesystem som är äldre än 15 år.
Direktivet trädde ikraft den 4 januari 2003 och skulle vara infört i medlemsnationernas lagstiftning den 1 januari 2006. En viktig del i införlivandet av direktivet i den svenska lagstiftningen är en ny lag om energideklarering av byggnader. Den innebär att fastighetsägare enligt lag är skyldig att upprätta en energideklaration för byggnader.
Lagen om energideklarationer för byggnader trädde i kraft den 1 oktober 2006.
