Handeln i praktiken

I handelssystemet sätts det ett tak för utsläpp av växthusgaser från de verksamheter som omfattas av handelssystemet. Utsläppstaket bestäms av EU-kommissionen och sänks årligen.

För varje ton koldioxidekvivalenter som ett företag som är med i handelssystemet släpper ut måste en utsläppsrätt, EUA (European Union Allowance) överlämnas. Om ett företag har högre utsläpp än det har utsläppsrätter kan det välja att antingen köpa fler utsläppsrätter på marknaden eller investera i åtgärder som minskar företagets utsläpp.

Handel med utsläppsrätter ska göra det möjligt att nå en kostnadseffektiv minskning av utsläppen eftersom åtgärder via handeln kan genomföras i det land och/eller i respektive företag där det kostar minst att minska utsläppen. Företag med höga kostnader för att minska utsläppen kan köpa utsläppsrätter från företag med lägre åtgärdskostnader. Den som släpper ut mindre koldioxid än det antal utsläppsrätter som företaget förfogar över kan spara utsläppsrätterna under handelsperioden eller sälja överskottet till andra företag. Företag kan handla sinsemellan, via börser eller via särskilda mäklare. Företag som bedöms vara utsatta för koldioxidläckage kan tilldelas ett antal utsläppsrätter gratis. Alla transaktioner registreras i ett centralt, gemensamt Unionsregister som finns sedan 2012. Energimyndigheten är kontoförande myndighet i den svenska delen av Unionsregistret.

Utöver de företag vars anläggningar omfattas av handelsdirektivet kan även enskilda personer och organisationer delta i handeln. En utsläppsrätt ger innehavaren rätt att släppa ut ett ton koldioxid.

Senast den 31 mars varje år ska berörda företag rapportera sina utsläpp av koldioxid för det föregående året. Rapporterna ska verifieras av en oberoende kontrollör. Företaget ska därefter, inom en månad, överlämna utsläppsrätter motsvarande årsutsläppet i Unionsregistret senast den 30 april.