Urladdningslampor

Ljusflödet hos urladdningslampor skapas genom en urladdning mellan två elektroder i ett urladdningsrör med metallånga. Urladdningslampor delas in i lågtryckslampor och högtryckslampor.

I lågtryckslampor sker urladdningen i förångat kvicksilver som ger UV-strålning. Den omvandlas i sin tur till synlig strålning av det lyspulver som finns på rörets insida. Lysrör är den vanligaste typen av lågtryckslampor. En annan variant är kompaktlysrör.

Högtryckslampor tillhör kategorin HID-lampor (High-pressure Intensity Discharge) som kan delas in i tre undergrupper:

• Metallhalogenlampor
• Högtrycksnatriumlampor
• Kvicksilverlampor

I högtryckslampor alstras ljuset direkt i urladdningen. Ljusets spektrum bestäms av blandningen av metallångorna i urladdningsröret.

Urladdningslampor är energieffektiva men ljusflödet minskar något med tiden. Lampornas livslängd är dock mellan fem till tjugo gånger längre än glödlampans.

De flesta moderna högtrycksurladdningslampor är mycket ljusintensiva och kan orsaka bländning i öppna och oskyddade armaturer. Därför är det viktigt att välja väl avbländade armaturer med bra reflektorer.

Upptändningstiden för urladdningslampor varierar. För lysrör är upptändningstiden mindre än en minut till fullt ljusflöde, medan det för HID-lampor kan ta mellan två och tio minuter beroende på effekt och typ.

Färgåtergivning

Urladdningslampor som kvicksilver- och högtrycksnatriumlampor återger inte färger på ett rättvisande sätt eftersom de har ett ljusspektrum som är mycket smalt. I vissa miljöer där färgåtergivning är viktigt och där människor vistas varaktigt är dessa lampor inte lämpliga.

Metallhalogenlampor har däremot ett mycket bra spektrum och de mest moderna typerna med så kallade keramiska brännkammare har mycket bra ljus och färgegenskaper. Därför används metallhalogenlampor allt oftare i gatu- och parkbelysning.

Driftdon

Alla typer av urladdningslampor behöver så kallade driftdon för att fungera, de kan inte anslutas direkt till 230 v nätspänning. Driftdonen kan beskrivas som en ”strömbegränsare” och kan vara traditionella, elektromagnetiska  reaktorer eller moderna elektroniska driftdon.

Elektroniska driftdon ersätter alltmer äldre typer av driftdon. Elektroniska driftdon förbättrar urladdningslampornas funktion och egenskaper. De bidrar till minskad energianvändning, högre och stabilare ljusflöden, snabbare upptändning samt längre livslängd.

För lysrör ger de moderna driftdonen också möjlighet att enkelt reglera ljusflödet. De eliminerar det flimmer som vissa typer av urladdningslampor kunde ge. Nya urladdningslampor är för det mesta endast avsedda för elektronisk drift.

Livslängd

Urladdningslampors livslängd definieras antingen som medellivslängd eller som så kallat ”service life”. Medellivslängden definieras som tiden tills hälften av lamporna i en anläggning har slocknat. Service life innebär att belysningsnivån är i en anläggning är 80 procent av vad den var från början (installerat ljusflöde). Tidigare angavs service life ofta som den punkt där 70 procent av ljusflödet återstod. Eftersom dagens ljuskällor är så mycket bättre har man ansett att 80 procent är ett mer rimligt krav.

Urladdningslampor kan fortsätta lysa med ett gradvis minskande ljusflöde när de uppnått angiven medellivslängd. De förbrukar fortfarande lika mycket energi, fast ljusnivån har sänkts.  Vissa driftdon kan också skadas av defekta ljuskällor. Man bör därför kontrollera belysningsnivån regelbundet eller låta ett styrsystem mäta drifttiden. Ett vanligt sätt är att göra gruppbyten i intervaller som bestäms av lampornas Service Life.

Ljusreglering

Lysrör och kompaktlysrör är de urladdningsljuskällor som enklast kan ljusregleras (dimras) i kombination med HF-dimdon. För högtryckslampor som högtrycksnatrium och metallhalogen finns ännu inga bra lösningar för ljusreglering men de håller på att utvecklas. Läs mer på sidan Styrsystem.