Frågor och svar om kontrollsystemet

Fråga 1. Vem gör riskbedömningen för uppbyggnad av kontrollsystemet?

Fråga 2. Vilka krav gäller för rapporteringsskyldiga som endast köper bränsle av leverantörer som har ett giltigt hållbarhetsbesked eller som är certifierade enligt ett av de frivilliga systemen som godkänts av kommissionen?

3. Rapporteringsskyldigt företag som köper certifierat bränsle från ett frivilligt system som ansökt men ännu inte är godkänt av KOM – vilka krav ställs på kontrollsystemet?

Fråga 1. Vem gör riskbedömningen för uppbyggnad av kontrollsystemet?

Svar: Det är den rapporteringsskyldige som gör en riskbedömning av sin egen verksamhet och de produktionskedjor som ska omfattas av den. Kontrollsystemet ska utformas utifrån bedömningen av risker för att hållbarhetskriterierna inte kan anses vara uppfyllda. Riskbedömningen som den rapporteringsskyldige har gjort ska beskrivas och inlämnas till myndigheten tillsammans med beskrivning av kontrollsystemet vid ansökan om hållbarhetsbesked. En oberoende granskare ska anlitas inför ansökan om hållbarhetsbesked för att säkerställa att kontrollsystemet uppfyller sitt syfte. Granskaren gör då en egen riskbedömning av hela kontrollsystemet. Den riskbedömningen ligger sedan till grund för granskarens utlåtande som också skickas in till myndigheten tillsammans med ansökan om hållbarhetsbesked.

Fråga 2. Vilka krav gäller för rapporteringsskyldiga som endast köper bränsle av leverantörer som har ett giltigt hållbarhetsbesked eller som är certifierade enligt ett av de frivilliga systemen som godkänts av kommissionen?

Svar: Under förutsättning att hållbarhetsbesked/certifieringen som leverantören innehar omfattar samtliga de bränsletyper som den rapporteringsskyldige köper in från leverantören, kan den rapporteringsskyldige ha ett mindre omfattande kontrollsystem. Detta eftersom kontrollsystemet inte behöver kontrollera hållbarhet och spårbarhet längre tillbaka i produktionskedjan än till leverantören, som innehar hållbarhetsbesked eller är certifierad enligt ett frivilligt system.

De viktigaste delarna för denna typ av kontrollsystemet blir därmed att se till att:
• hållbart bränsle endast köps in från leverantörer som innehar giltiga hållbarhetsbesked eller är certifierade enligt ett frivilligt system.
• det finns spårbarhet till leverantörerna för samtliga volymer som hanteras.
• ett massbalanssystem som visar att de mängder som förbrukas eller säljs som hållbara också har tagits in i systemet som hållbara.
• hållbarhetsegenskaper om varje parti bränsle (som uppgifter om råvaran, ursprung, växthusgasminskning osv) erhålls från leverantören och kan av den rapporteringsskyldige rapporteras in till Energimyndigheten.
 
Om en rapporteringsskyldig bygger upp ett kontrollsystem som baseras på att biodrivmedel eller flytande biobränslen enbart köps från leverantörer som innehar hållbarhetsbesked, innebär köp från leverantörer som inte innehar hållbarhetsbesked en stor avvikelse. Denna ska rapporteras till myndigheten tillsammans med en åtgärdsplan. I det fall företaget ändrar sina rutiner i kontrollsystemet för att även omfatta köp av bränsle från leverantörer som inte innehar ett hållbarhetsbesked innebär detta en väsentlig ändring av kontrollsystemet och ska anmälas till Energimyndigheten.
 
Kontrollsystemet ska genom gå oberoende granskning, granskarens kompetens ska anpassas till kontrollsystemet och kan i detta fall begränsas till enbart ekonomisk kompetens. Granskaren kan vara en ekonomisk revisor.
 
Den rapporteringsskyldige måste ansöka om hållbarhetsbesked via formulär som finns på Energimyndighetens hemsida och där beskriva sitt kontrollsystem samt skicka in utlåtandet från granskaren. Ansökan skickas in elektroniskt via e-tjänsten Hållbara bränslen
 
Senast 1 april varje år måste den rapporteringsskyldige rapportera om hållbara mängder som skattskyldighet inträtt för under föregående år. Även hållbara mängder bränsle som inte är skattepliktiga som företaget använt ska rapporteras. Rapporteringen innefattar utöver mängd och typ av bränsle även hållbarhetsegenskaper som uppgifter om råvaran, ursprung, växthusgasminskning osv.
 
Det är viktigt att samma mängd bränsle rapporteras till myndigheten som företaget har använt eller som skattskyldigheten inträtt för, för att undvika dubbelrapportering.

3. Rapporteringsskyldigt företag som köper certifierat bränsle från ett frivilligt system som ansökt men ännu inte är godkänt av KOM – vilka krav ställs på kontrollsystemet?

Svar: För system som ännu inte är godkända av EU-kommissionen gäller uppfyllande av krav som ställs i HBL, och den rapporteringsskyldige ska se till att HBL krav på kontrollsystem, stickprov och överenskommelser i produktionskedjan samt oberoende granskning ska vara uppfyllda. Granskaren ska bedöma om certifieringssystemet uppfyller kraven i HBL, dvs denne bör gå igenom systemets uppbyggnad, rutiner och kriterier och bedöma om det är tillfyllest samt bedöma risken för att certifierade biobränslen inte kan anses vara hållbara. Han skall också bedöma om det går att förlita sig på tredjepartsgranskningen som utförs inom certifieringssystemet. Om det rapporteringsskyldiga företaget som köper sådana certifierade bränslen och den oberoende granskaren efter en kontroll bedömer att HBL uppfylls genom certifieringssystemet, bör det vara tillräckligt för att den rapporteringsskyldige ska få ett hållbarhetsbesked. 

Är certifieringssystemet granskat och godkänt i en annan medlemsstat eller om bränslet är certifierat enligt en annan medlemsstat så bör det vara en omständighet som stärker den oberoende granskarens bedömning att certifikatet bör kunna anses säkerställa att hållbarhetskriterierna är uppfyllda. Det förutsätter dock att medlemsstaten har implementerat Direktivet fullständigt och har ett fungerande nationellt system på plats