Kontrollsystem

Det kräver att det finns rutiner för ett massbalanssystem som säkerställer att de olika leden i produktionskedjan inte levererar större mängder hållbar råvara eller produkt till nästa led i kedjan än vad som tagits in i det ledet.

Kontrollsystemets innehåll och omfattning ska baseras på en riskbedömning av vilka risker som föreligger för att biodrivmedlet eller det flytande biobränslet inte är hållbart. Det innebär att ett företag som hanterar små mängder av ett bränsle som är tillverkat av ett avfall behöver ha ett betydligt enklare kontrollsystem än ett företag som hanterar stora mängder av flera bränslen med olika ursprung.

Kontrollsystemet ska bygga på en kontroll av att alla aktörer i produktionskedjan följer rutiner som leder till att de i lagen angivna hållbarhetskriterier respekteras, vilket i sin tur leder till att biobränslen som hanteras inom kontrollsystemet kan anses som hållbara. Energimyndigheten bedömer inte hållbarheten för enskilda mängder biobränsle.

Den rapporteringsskyldige ska säkerställa att kontrollsystemet är korrekt, tillförlitligt och skyddat mot bedrägeri, samt att underleverantörer tillhandahåller tillförlitlig information. Det ska göras genom avtal med leverantörer för att se till att dessa agerar på ett sådant sätt att hållbarhetskriterierna kan anses uppfyllda. I avtalen ska det inkluderas att leverantörerna i sin tur träffar motsvarande avtal med underleverantörer längre ner i produktionskedjan.

För att säkerställa att kontrollsystemets rutiner fungerar ska stickprov kunna utföras för varje produktionskedja. Det finns tre sätt att utföra stickprov: 

• Stickprov som utförs genom egenkontroll
• Stickprov som utförs av egen oberoende granskare
• Stickprov som utförs av en annan tredje part

Vem som ska utföra stickproven får parterna själva komma överens om i sina avtal. Om den rapporteringsskyldige enbart hanterar biodrivmedel och flytande biobränslen som är certifierade enligt av kommissionen godkända frivilliga system krävs inga stickprov, förutsatt att alla hållbarhetskriterier täcks, för alla bränslen i hela produktionskedjan, av det frivilliga systemet.

Kontrollsystemet ska även innehålla rutiner för hur avvikelser som uppstår i systemet ska hanteras. Vid stora avvikelser som äventyrar systemets funktion ska detta meddelas Energimyndigheten. Kontrollsystemet kan integreras med ett befintligt miljö- eller kvalitetsledningssystem. I föreskrifternas 3 kap. 1 § finns regler om vad ett kontrollsystem ska innehålla och hur det ska vara utformat.

Frivilliga system godkända av EU-kommissionen

Det finns också en möjlighet att ansöka om att få ett kontroll- eller certifieringssystem godkänt av EU-kommissionen som ett frivilligt system. Det räcker då för en rapporteringsskyldig att vara ansluten till ett sådant godkänt frivilligt system som täcker alla hållbarhetskriterier för att visa att de mängder som man rapporterar in uppfyller hållbarhetskriterierna.

Delar av ett kontrollsystem, exempelvis en av flera produktionskedjor, kan också vara certifierade av ett frivilligt system. Då måste den rapporteringsskyldige ha ett kontrollsystem för de övriga delarna.

Läs mer om frivilliga system