Foto: Privat
Shaojun Xiong kom som gästforskare till Umeå 1992 och har blivit kvar. Nu är han chef för den del av EU-projektet Encrop som forskar om rörflen – den perfekta energigrödan enligt Shaojun.
Rörflen är en storväxt grässort som växer vilt lite varstans i Sverige, och ofta planteras på kyrkogårdar.
– Men rörflen är inte bara vacker, den är också perfekt som energigröda, tycker Shaojun Xiong på Enheten för biomassateknologi och kemi på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i Umeå.
Hans argument för rörflen är många. Som att den ger lika mycket energi per hektar som energiträdet salix: 30-40 MWh per år, motsvarande 3-4 kubikmeter olja. Detta tack vare att rörflen kan skördas varje år, mot vart fjärde år för salix.
– Odlar man salix tar man mark i anspråk i 20 år, vilket gör grödan mindre attraktiv för odlare som önskar flexibilitet. Men rörflen passar för växelbruk, förklarar han.
Fler fördelar: rörflen passar ända uppe i Norrbotten och binder koldioxid i jorden, med sina kraftiga rörstammar. Vidare kan både rörflen och salix bidra till att rena förorenad mark. Tungmetaller i jorden tas upp i växten och fastnar i senare skeden i energiverkens filter.
– På så vis kan jordbruksmark återskapas, påpekar Shaojun som förordar växelbruk, väl medveten om de moraliska svårigheterna i valet mellan att odla mat eller att odla energi.
Men det finns utmaningar för Shajoun och hans kolleger: såväl skördemetoderna av rörflen som hanteringen av rörflenbränsle behöver förbättras. Vid skörden blir det ett stort svinn, upp till 25 procent ibland, på grund av att gräset smulas sönder. Och rörflen har också en hög fukthalt som gör det svårt att lagra utan att det ruttnar.
Kulturrevolutionen hjälpte till
På sätt och vis är det den kinesiska kulturrevolutionens förtjänst att Shaojun blev växtforskare. I mitten av 1970-talet beordrades nämligen Shaojun att flytta ut till en liten by på landet. Där fick stadspojken Shaojun, från Huhehot i Inre Mongoliet i norra Kina, upp ögonen för det gröna i livet.
När Shaojun senare studerade växtekologi i Lanzhou, 120 mil väster om Peking, imponerades han av olika artiklar skrivna av Christer Nilsson på Umeå universitet. Han kontaktade Christer och blev inbjuden som gästforskare i Umeå 1992, och 1999 doktorerade han, på en analys av förna (det översta markskiktet).
Shaojun har också, i sammanlagt två år, forskat vid universiteten i Cambridge i England och i Neuchâtel i Schweiz. Men det är Sverige han älskar.
– Framför allt människorna. Dels är ni väldigt ärliga och dels ser man nästan aldrig girigheten i era ögon som man gör i andra länder. Jag älskar också er rena och vackra natur.
Att flytta tillbaka till Kina är det för sent för, tycker han, som knappt känner igen sig när han kommer ”hem” till sina två gästprofessurer – bägge i Peking. Landet har förändrats så mycket.
Drömmer om mer biobränsle
Sedan 1999 har Shaojun Xiong huvudsakligen forskat om energigrödor, just nu i EU:s treåriga projekt Encrop. Han vill ersätta fossila bränslen med förnybar energi. Men i dag odlas energigrödor på endast 16 000 hektar i Sverige.
– Det skulle behövas allra minst 500 000 hektar, i synnerhet i tättbefolkade områden nära värmeverk, så att biomassan inte behöver transporteras så långt.
På sikt hoppas han att lokalt, småskaligt tillverkade biomassebriketter ska kunna täcka en allt större andel av vårt energibehov. ”I have a dream”, som han säger.
Men med stigande spannmålspriser och sänkta subventioner för salix – och inga alls för rörflen – är det svårt för energigrödorna att konkurrera om böndernas gunst. Det tycker Shaojun är besvärande, och efterlyser incitament från politiskt håll.
Text: Anders Wikberg
