Svensk etanolforskning ligger i världstopp. En av pionjärerna är professor Bärbel Hahn-Hägerdal som efter 30 år fortfarande tjusas av varje ny pusselbit i forskningen.
När 70-talets energikris slog till med full kraft var Bärbel Hahn-Hägerdal i USA för
så kallade post-doktorala studier. De amerikanska myndigheterna fick nu upp ögonen för alternativa bränslen, och Bärbel Hahn-Hägerdal började studera möjligheten att omvandla lignocellulosa (främst skogsråvaror) till etanol.
– En viktig insikt som jag fick då var nödvändigheten att jobba i hela processer. Det går inte bara att optimera den egna processen – till exempel jäsning eller kokning – utan att tänka på helheten. Allt måste hänga ihop.
30 år senare är Bärbel Hahn-Hägerdal professor i teknisk mikrobiologi vid Lunds universitet och forskar fortfarande kring etanol i form av processer.
När hon kom tillbaka från USA i slutet av 70-talet initierade hon ett center för bioomvandling av lignocellulosa. Idag ligger Lundaforskarna i världstopp när det gäller etanolforskning, hävdar Bärbel Hahn-Hägerdal. Ett tecken på detta är att Bärbel under våren fick det prestigefyllda priset Charles D Scott Award för att har gjort ”distinguished contributions” inom bioteknologin.
DNA-teknologi i skogsprodukter
Etanol har ökat stadigt som drivmedel under senare år, men på 80-talet var intresset ljummet. Oljepriserna hade sjunkit rejält och klimatdebatten låg ännu i sin linda.
I Lund hade Bärbel och hennes kolleger i en tvärvetenskaplig forskningsgrupp.
– Det var en helt ny processteknik som vi tog fram. Det handlar om att integrera modern DNA-teknik med traditionell massateknologi, förklarar Bärbel.
Det är samma teknik som fortfarande utvecklas – några steg i taget. En utmaning just nu är att se till att jästen ska kunna jäsa alla sockerarter, även sådana med fem kolatomer (de vanliga sockerarterna har sex).
– Det gäller att få allt socker att jäsa. Vi håller på att ändra jästens gener – stoppar in nya gener och plockar bort andra gener.
Det är en långsam process, men för forskarna kan minsta nyhet vara betydelsefull.
– Det är julafton här så fort vi hittar en ny pusselbit.
Då plockar Bärbel fram champagnen i kafferummet och bjuder sina doktorander (varav merparten är gästforskare från andra länder).
Vad krävs då för att blir bra forskare?
– Nyfikenhet är a och o. Och att experimentera. Att hälla ihop tre vätskor och se om det sker en förändring – man måste gilla sånt, säger Bärbel som redan i realskolan visste att det var kemi hon skulle satsa på.
Kommersiell drift på gång
2004 invigdes pilotanläggningen för etanolproduktion i Örnsköldsvik, där forskarna kunnat följa hur produktionen fungerar i vanlig drift. Pilotförsöket har varit framgångsrikt och kommersiella anläggningar lär komma inom några år, tror Bärbel.
Betyder det att ni har klarat ut alla problem då?
– Det är fel ställd fråga. Vi blir aldrig klara. Det finns alltid problem att lösa, konstaterar Bärbel.
Under senare år har etanolens miljöpåverkan hamnat i fokus i debatten, men enligt Bärbel Hahn-Hägerdal är koldioxidfrågan inte den främsta drivkraften.
– Det är tillgången på bränsle. Allt handlar om tillgång och efterfrågan. Tillgången på fossilt bränsle är begränsad och därför behöver vi etanol.
– Sedan är det ju helt klart så att lignocellulosa har bättre livscykelvärden än spannmålsetanol, som debatten oftast handlar om.
Samtidigt är den inhemska etanolproduktionen beroende av tullar – vad händer om dessa tas bort?
– Då får vi väl bli bättre, helt enkelt. Vi kanske behöver skydda ny teknik så att den kan utvecklas, men det gäller att skydda lagom mycket. Risken finns att man bygger fast sig i en teknik annars, konstaterar hon.
Text: Johan Wickström
Foto: Lunds universitet
