Forskar i framtidens energikonflikter

Efterfrågan på bioenergi väntas öka rejält, i synnerhet inom transportsektorn. Men att bara producera mer bioenergi med dagens metoder är inget hållbart alternativ i längden.

– Förutom klimatfrågan är det flera andra miljömål som kommer i konflikt vid en väldigt stark efterfrågan, till exempel genom att man tar mark i anspråk från livsmedelsindustrin för att odla råvaror till biobränslen. Vi lever i en global värld, därför är det svårt, säger Karin Ericsson, som forskar vid Lunds universitet.

Inom ramen för forskningsprogrammet LETS (Governing transitions toward Low-Carbon Energy and Transport Systems for 2050), som finansieras av bland andra Energimyndigheten och Vinnova, fördjupar hon sig just nu i hur man kan hantera potentiella konflikter runt den ökade efterfrågan på bioenergi – en fråga med många svar.

– Jag tror inte att en enda lösning kan täcka världens framtida behov av energi för el, värme och drivmedel. Jag tror på en kombination av olika förnybara bränslen och ett mer effektivt utnyttjande så att vi inte behöver lika mycket som vi använder i dag. I vissa delar av världen skulle man till exempel kunna utnyttja solenergi mycket bättre.

Med sin bakgrund i kemiteknik intresserar sig Karin Ericsson för energiutvinning ur restprodukter som halm och stammar från majsväxter. Att bryta ner den typen av cellulosa kräver mycket energi med de metoder som används i dag, men Karin Ericsson poängterar att tekniken är viktig att satsa på eftersom den inte konkurrerar med livsmedelsproduktionen.

– Det viktigaste målet i utvecklingen av andra generationens förnybara biodrivmedel är att komma ifrån markanvändningskonflikten. Det är ändå det som är den yttersta begränsningen: att marken ska räcka till alla livsnödvändigheter.

På sin avdelning samsas Karin Ericsson samsas med allt från civilekonomer till agronomer – en nödvändig mix av kompentenser för att kunna bedriva den heltäckande forskningen.

– Ämnet handlar ju både om teknik, ekonomi och politisk styrning – det är det som gör det så intressant.

Text: Maria Lundmark
Foto: André de Loisted