Unikt globalt samarbete
IEA har utvecklat unika samarbetsformer för att kunna uppnå sina mål: att kunna agera snabbt vid eventuell global oljekris och samtidigt minska beroendet av olja.
För att agera snabbt har man gjort överenskommelser om oljelagring, om att kunna snabbt minska konsumtionen och att ta gemensamt ansvar för tillgångarna vid behov. För att minska beroendet har man skapat samarbetsformer för att utveckla och ta i bruk alternativ teknik – renare och mer effektiv, genom ett Tekniksamarbeten (Implementing agreements)
Sedan IEA bildades har energianvändningens inverkan på miljön och klimatet blivit allt mer uppenbar. Utvecklingen visar också att den framtida tillväxten i energiutnyttjandet kommer från länder utanför den gamla medlemskretsen, främst Kina och Indien.
Tekniksamarbete på global nivå
Tekniksamarbetet är inte bara öppet för medlemmarna utan också för ”icke-medlemmar” som önskar bidra till teknikutvecklingen och dra nytta av den. IEAs Tekniksamarbete (baserade på juridiskt giltiga ”agreements”) är idag den enda globala funktionen för samarbete inom teknikområdet.
Genom att utnyttja samarbetet undviker man onödigt dubbelarbete och man minskar kostnaderna samtidigt som utvecklingstakten kan öka. Detta är viktigt eftersom man på många teknikområden behöver göra större insatser än något enskilt land förmår. Utveckling fordrar både globala insatser och lokala tillämpningar.
Samarbetet bygger på avtal på nationell nivå. De som deltar i Tekniksamarbete som ”Contracting parties” måste vara nominerade av sitt lands regering (eller dess myndigheter). Därutöver deltar även ett stort antal experter inom olika delområden. I många nätverk finns också företagsrepresentation från sponsrande företag eller organ.
Nätverken för teknikutveckling är självstyrande de leds av sin beslutande kommitté, ExCo, som består av de medverkande parternas representanter.
Finansiering
De projekt som genomförs inom Tekniksamarbete finansieras genom att alla deltagare skjuter till resurser antingen finansiellt (cost-sharing) eller med arbetskraft (task-sharing). Vanligen finns inslag av båda formerna men en förskjutning har skett senare år mot ökad ”task-sharing”. Ofta, men inte alltid, sker kostnadsfördelningen i förhållande till ländernas storlek så att stora länder betalar mer.
