Elförsörjning

Elektricitet används idag inom de allra flesta delar av samhället. Elanvändningen kan grovt indelas i två kategorier: dels som energibärare för att ge ljus, rörelse och värme, dels som informationsbärare i elektroniska kommunikationssystem med mera. Användningsområdena är åtskilda men samtidigt starkt kopplade till varandra.

Ändrade behov skapar nya krav

Användarens behov styr kraven på tillförlitlighet i elleveranserna. Under lång tid var det huvudsakligen el som energibärare som efterfrågades. Därför prioriterades åtgärder som till exempel kapacitetsutbyggnad.

Inom tillverkningsindustrin styrs nu många processer på distans, kontrollrum centraliseras. Inom tjänstesektorn sköts alltmer via elektroniska kommunikationssystem. Värmesystem använder styr- och reglerutrustningar som kräver kontinuerliga elleveranser för att produktion och distribution ska fungera. Kontinuerliga leveranser är med andra ord nödvändiga. Sårbarheten vid störd elförsörjning ökar. Användningen som informationsbärare gör efterfrågan mindre priskänslig, men ställer ofta högre krav på leveranssäkerheten.

Utvecklingen medför att kostnaderna för såväl enskilda användare som för samhället ökar dramatiskt om det uppstår ett bortfall. Det innebär också att det kan vara lönsamt att investera mer pengar för att mildra effekterna av ett bortfall.

Eftersom behovet av säkra leveranser ökar med tiden är det nödvändigt att kontinuerligt undersöka vilka sårbarheter vi utsätts för, och revidera planerna för att minimera riskerna.

Förändrad omvärld ger andra möjligheter

Ändrade förutsättningar i vår omvärld påverkar risken för, och möjligheten att hantera, störda leveranser. Elmarknadsreformen trädde i kraft 1996. Den medförde att regionnäten och de lokala distributionsnäten skiljdes ut från produktion och handel med el. Omregleringen av marknaden för teknisk infrastruktur har lett till att staten förlorat vissa styrmedel för en robust och leveranssäker elförsörjning - och att nya utvecklats.

Före elmarknadsreformen var aktörerna komponenter i ett system med ett gemensamt syfte: att erbjuda billig el till industri och hushåll. I den nya situationen är aktörerna mer fristående från varandra och dessutom sammanlänkade på nya sätt, både genom elkraftinfrastrukturen och genom ägande av varandra. Europeiseringen medför att utländska aktörer finns i Sverige och att svenska aktörer finns utomlands. Marknadsaktörerna har inte längre ett gemensamt syfte att underordna sig. Det finns istället en rad syften som synliggörs genom elkraftföretagens olika ambitioner och strategier.

Bild: Per Westergård