Standardisering av fasta bränslen förenklar handel och användning

Det finns en gemensam strävan inom EU att gå över från fossila bränslen till förnybara, så som avfallsbränslen eller biobränslen. Men handel och användning av dessa bränslen försvåras eftersom de alla är av varierande ursprung, har olika sammansättning och skiftande grad av bearbetning och förädling. På den expanderande europeiska marknaden, med många leverantörer och köpare är det viktigt att bringa ordning och reda på olika bränslen och dess egenskaper, med fastlagda specifikationer och standarder.

Standarder kommer att vara viktiga för att öka användningen av förnybara bränslen. Det är också viktigt att det finns en genomarbetad och bestämd nomenklatur för att klarlägga för berörda aktörer vad olika benämningar betyder. En gemensam terminologi är viktig även när det ska formuleras riktlinjer, direktiv och lagtexter. Också inom det vetenskapliga arbetet med utveckling av systemstudier och livscykelanalyser är det viktigt med uniformitet i terminologin, så att företrädare för olika länder och branscher kan kommunicera med varandra.

Det finns varierande erfarenheter av fasta bränslen inom olika länder. Sverige hör till de länder som har gedigen kunskap om fasta bränslens egenskaper och användning. Vi har varit aktiva och pådrivande sedan 1997 i standardiseringsarbetet om fasta bränslen, genom det svenska standardiseringsorganet SIS inom den europeiska standardiseringsorganisationen CEN.

Insatserna i föregående etapp har varit framgångsrika och utmynnat i 28 tekniska specifikationer. Dessa ska nu i förestående etapp under de kommande tre åren, bli föremål för översyn och korrigeringar för att sedan uppgraderas till fullvärdiga nationella standarder. När dessa träder i kraft kan de bidra till att underlätta spridning av ny teknik och effektivisera bränsleanvändningen. På lite längre sikt förväntas dessa europeiska CEN-standarder ligga till grund för världsomfattande ISO-standarder.