Tvärvetenskaplig räcker inte som beskrivning. Per Högselius är multivetenskaplig. I en forskarkarriär som spretar åt många håll finns två sammanflätade röda trådar: energin och Östersjön.
Per Högselius började läsa teknisk fysik 1992. Men det fanns lite tid över mellan 
föreläsningarna, så parallellt läste han ryska och tyska också.
- Jag var fascinerad av tidens omvälvningar, symboliserat av Berlinmurens fall, och egentligen var jag mer samhällsvetenskapligt än tekniskt intresserad.
Per hittade ämnet som kombinerade alla intressen på en gång: teknik- och vetenskapshistoria. Som examensarbete skrev han en bok om den östtyska kärnkraftens öde när Tyskland enades – boken författades på tyska.
- Av rent politiska skäl stängde man de sovjetdesignade reaktorerna vid Östersjöns strand, trots att de egentligen inte var sämre än västeuropiska verk; det är ett fascinerande spel som avslöjas i dokument och beslut.
Per Högselius fortsatta med det öst-västliga perspektivet, slog in på en ny väg och doktorerade vid Lunds universitet i ämnet innovationsstudier, om drivkrafter i det postsovjetiska Estland. Naturligtvis lärde han sig estniska också.
- Mötet mellan den gamla statliga kulturen och den nya liberala ekonomin visade sig faktiskt vara en lyckad kombination som gynnade den industriella utvecklingen i Estland.
I sin pilgrimsfärd runt vårt baltiska innanhav samlade Per på sig de mest skiftande erfarenheter och kunskaper, och han kände att det började bli dags att sammanfatta sig ordentligt, i mer fria former och utanför forskningens ramar. Det blev en bok med titeln ”Östersjövägar”. Boken är en blandning av reseskildring, essä och populärhistoria och hade nog inte varit möjlig att skriva utan gedigna språkkunskaper i ryska, estniska och tyska.
Boken ger också en förklarande bakgrund till de olika nationernas syn på energisystemen i östersjöregionen. En olycka, med oljeutsläpp från den ökande trafiken av tankers genom Östersjön vore en nationell katastrof för Sverige och Finland, men en beklaglig händelse i utkanten av världen för Ryssland och Tyskland.
Likaså är en gasledning genom Östersjön en rent teknisk affär för Ryssland och Tyskland, men ett nationellt dilemma för Sverige. Innanhavet är en del av vår folksjäl.
Paradoxen mellan Östersjön som åtskiljande och sammanlänkande medium är fascinerande, tycker Per Högselius. Trots så skilda språk, skild historia och skilda kulturer har vi nästan alltid haft stort utbyte av varandra. Och Per skulle inte bli förvånad om länderna runt Östersjön blev först i världen med en helt sammanlänkad multinationell elmarknad.
Men då behövs en och annan elkabel, utöver de som redan är byggda. Och just elnätet är Per Högselius andra stora forskningsområde. Han har skrivit en utredning, tillsammans med kollegan Arne Kajser, om det svenska elnätets framväxt, på uppdrag av Energimyndigheten. Mellan 1885 och 1895 fördubblades det svenska elnätet i genomsnitt vart tolfte år, och 1938 knöts Sverige ihop i ett gemensamt stamnät. I det perspektivet är de nuvarande investeringarna i vädersäkring av elnätet inte särskilt imponerande, även om nätbolagen nu gräver ner mycket pengar på ganska kort tid.
Hur avregleringen av elmarknaden egentligen gick till, spelet bakom besluten och hur till exempel elpriset påverkades under 1990-talet är en fråga Per Högselius skulle vilja studera närmare, men av historiskt vetenskapliga skäl måste man nog vänta en tid tills man får helhetsperspektiv och kan göra en mer genomgripande utvärdering.
Så det är en annan teknik- och vetenskapshistoria.
Foto: Per Westergård
Text: Lars Krögerström
