Nu startar den globala utsläppshandeln

Alla försäljningar och inköp av utsläppsrätter registreras i nationella register i varje EU-medlemsland. Fram till nu har registren varit kopplade till en EU-kontrollerad transaktionslogg inom det europeiska handelssystemet. Men för att möjliggöra en global handel med utsläppsrätter måste alla transaktioner kontrolleras på en internationell nivå. Därför har det pågått ett intensivt arbete i alla EU-medlemsländer de senaste veckorna med att även koppla upp de nationella registren mot en transaktionslogg som kontrolleras av FN.

– Det var en oerhört komplicerad process där ingenting fick gå fel. Alla EU-länder var tvungna att lyckas med uppkopplingen, säger Mattias Eriksson, enhetschef på Energimyndigheten.

Den 1 januari 2008 inleddes en andra handelsperiod för den europeiska utsläppshandeln. Perioden varar till och med 2012 och sammanfaller med Kyotoprotokollets första åtagandeperiod. Uppkopplingen mot FN:s transaktionslogg gör att det nu är möjligt för stater, företag, organisationer m.fl. att fysiskt överföra utsläppsminskningar från CDM- och JI-projekt. T.ex. kan ett svenskt företag delta i ett projekt som minskar utsläppen i Kina och få tillgodoräkna sig minskningen. Företaget får utsläppskrediter motsvarande minskningen överförda från det s.k. CDM-registret till sitt konto i det svenska registret. Därefter kan företaget välja att behålla eller sälja enheterna vidare till andra aktörer på utsläppsmarknaden.

Energimyndigheten ansvarar för det svenska registret för handel med utsläppsrätter, SUS, och för Sveriges program för förvärv av utsläppskrediter från CDM och JI. Myndigheten har arbetat länge med förberedelserna inför uppkopplingen.

– Det svenska registret är nu redo för att vara en viktig del i infrastrukturen för den globala handeln, säger Mattias Eriksson.

Genom de nationella registren och FN:s transaktionslogg kontrolleras också hur länderna lever upp till sina utsläppsåtaganden.

Ytterligare information:

Enhetschef Mattias Eriksson, 016-544 21 73.

Fakta om CDM och JI

Kopplat till Kyotoprotokollet finns så kallade två projektbaserade mekanismer, CDM och JI. Till skillnad från handel med utsläppsrätter mellan länder avser JI och CDM konkreta projekt för att minska utsläpp av växthusgaser i olika anläggningar och verksamheter och kallas därför projektbaserade mekanismer.

Projekten genomförs i utvecklingsländer (CDM) eller i så kallade övergångsekonomier, huvudsakligen i Östeuropa, (JI) i syfte att minska utsläppen av växthusgaser. Energieffektivisering eller ny elproduktion baserad på förnybar energi är exempel på projekt inom CDM och JI. Målet med JI och CDM är att kostnadseffektiva utsläppsminskningar ska kunna förenas med bidrag till hållbar utveckling, t.ex. genom tekniköverföring till länder där teknikutvecklingen inte kommit lika långt.

Kontakt i CDM- och JI-frågor:

Ulrika Raab, expert, 016-544 20 77.