Ekodesigndirektivet

Ekodesigndirektivet sätter minimikrav på energiprestanda hos produkter och förbjuder de mest energi- och resurskrävande produkterna på EU-marknaden.

Ekodesigndirektivet ska förbättra produkternas miljöprestanda under hela livscykeln. Kraven fungerar som ett golv för att förbjuda och ta bort de allra sämsta produkterna på marknaden, sett ur ett energiperspektiv. Kraven tas fram genom en livscykelanalys. Tidigare har framförallt produktens energianvändning i användarfasen varit den största anleddning för att en produkt fått ekodesignkrav. Numer blir det allt vanligare att ta hänsyn till hela produktens livscykel och även sätta krav på teknisk livslängd, återvinning, reparerbarhet, vattenanvändning, utsläpp till miljön, informationskrav kring farliga ämnen med mera.

Nivåerna för kraven sätts sedan så att den totala kostnaden för investering och driftskostnaden ska bli så låg som möjligt. Men det räcker inte med att en produkt använder lite energi, den måste också har en bra funktion. Direktivet sätter därför också krav på exempelvis buller, att en tvättmaskin tvättar rent, ljusskärpa på bildskärmar med mera.

Ekodesigndirektivet omfattar även produkter som inte själva använder energi, men som har en påverkan på den totala energianvändningen. Det kan exempelvis vara fönster på ett hus eller däcken på en bil. Fordon är undantagna ur både ekodesign- och energimärkningsdirektiven. Kraven införs som produktspecifika EU-förordningar som är direkt gällande i medlemsländerna. Kraven kan också införas som frivilliga avtal.

Direktivet är ett ramdirektiv, vilket innebär att direktivet sätter ramar för hur krav ska tas fram och vad som kan regleras. Specifika krav för olika produkter sätts sedan i produktförordningar. Där regleras också när kraven börjar gälla och hur mätningar och kontroll ska gå till. Läs mer om förordningarna under produktsidorna. Ett direktiv måste implementeras för att bli gällande svensk lag medan en förordning blir direkt gällande lag inom hela EU, och då även i Sverige.

Lagkrav ger konkreta resultat

EU-kommissionen räknar med att de hittills beslutade ekodesign- och energimärkningskraven sparar 537 TWh el per år inom EU år 2020. Besparingar från pannor och varmvattenberedare på 653 TWh primärenergi tillkommer, och innefattar el, olja och gas.

Med dessa besparingar överskrids den initiala förhoppningen från EU-kommissionen om att spara 1 116 TWh primärenergi årligen från år 2020 inom EU. Det betyder en besparing på mer än 5 procent av energianvändningen och är alltså en bra bit på väg för att nå EU:s mål med 20 procent minskad energianvändning.

Tillsyn av direktivet

Energimyndigheten är även tillsynsmyndighet för ekodesign- och energimärkningsdirektiven. Detta innebär att Energimyndigheten genomför provningar och utfärdar vitesförelägganden för produkter som inte uppfyller lagkraven. Läs mer om detta på våra sidor om marknadskontroll.

Bakgrund

Ekodesigndirektivet trädde i kraft år 2005 och implementerades i Sverige genom lagen om ekodesign som trädde i kraft 2008. Direktivet revideras sedan 2009 och utökades då från att gälla energianvändande produkter till att gälla för alla energirelaterade produkter.