Nedisning och riskavstånd

Iskast från vindkraftverk

Det kan bildas is på vindkraftverkens rotorblad givet vissa meteorologiska förutsättningar. Det är en kombination av temperatur, luftfuktighet och vind som skapar isen. Det är vanligast att isbeläggning uppstår på vindkraftverk placerade i fjälltrakterna men det kan uppstå även längre söderut. Det beror på att rotorbladen kyls ner vid rotation och att det tillsammans med underkylt regn kan räcka för att det ska bildas is.

Isbeläggning gör att vindkraftverkens effektivitet minskar och det kan också utgöra en säkerhetsrisk. Risken består av att is kan lossna från ett snurrande rotorblad och på så vis slungas iväg, vilket kallas för iskast. I värsta fall skulle ett iskast kunna träffa en människa men det kan också träffa egendom. Sannolikheten för att det ska hända är dock väldigt liten eftersom det finns sätt att hantera risken på.

Säkerhetsavstånd

För att minska risken för iskast kan man använda så kallade avisningssystem som värmer rotorbladen och på så vis minskar isbildningen. Dessa system utgör dock ingen garanti för att det aldrig kan uppstå isbildning. Därför är det också lämpligt att ha säkerhetsavstånd runt vindkraftparker. Hur stora säkerhetsavstånden ska vara är inte lagstadgat.

I rapporten "Svenska erfarenheter av vindkraft i kallt klimat – nedisning, iskast och avisning" som gavs ut 2004 beskrivs den maximala teoretiska kastlängden för iskast från vindkraftverk enligt formeln:

d = (D + H) x 1.5

där d står för riskavstånd i meter [m], D står för rotordiameter [m] och H står för navhöjd [m]. I rapporten rekommenderas därför att detta riskavstånd används som säkerhetsavstånd gällande iskast.

I forskningsprojektet ”Icethrower” från 2017 kombinerades modellsimuleringar med fältobservationer för att utveckla kunskapen om iskast från vindkraftverk. Studien visar att i praktiken är ovanstående formel något konservativ och det bedöms att säkerhetsavståndet istället kan beräknas som:

d = D + H

där d står för riskavstånd i meter [m], D står för rotordiameter [m] och H står för navhöjd [m].

Om det finns särskilda risker att ta hänsyn till runt en vindkraftpark behöver det göras platsspecifika säkerhetsanalyser. Särskilda risker kan till exempel handla om att människor ofta vistas på en plats i närheten eller att det finns särskilt känslig egendom runt vindkraftparken. I de fall allmänheten rör sig i närheten kan man också behöva sätta upp varningsskyltar. 

Inom det internationella samarbetet IEA Wind Task 19 har det tagits fram en rapport med rekommendationer för vad man ska tänka på när man ska beräkna den platsspecifika risken för iskast.

Kontroll och regelbunden tillsyn

För att man ska kunna upprätthålla en god säkerhetsnivå kräver vindkraftverk regelbunden service och underhåll enligt tillverkarens direktiv. Det är lämpligt att säkerhetsfrågorna också uppmärksammas vid den egenkontroll som föreskrivs verksamhetsutövaren enligt miljöbalken. Det är verksamhetsutövaren som är ansvarig för hälso- och säkerhetsproblem. Det förs inte någon officiell statistik över skador och olyckor vid vindkraftverk.