Gränsen mellan enskilt och allmänt vatten
I havet sträcker sig allmänt vatten från gränsen för enskilt vatten ut till territorialgränsen. Allmänt vatten finns även i de större sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland.
Allmänt och enskilt vatten
Vattenområdet i havet är allmänt där det inte hör till de enskilda fastigheterna.
Översiktligt följer avgränsningen mellan allmänt och enskilt vatten av tre stycken huvudregler; strandregeln, enklavregeln och kilometerregeln. Undantag kan dock finnas, se lag (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde.
Enligt strandregeln är allt vatten inom 300 meter från fastlandets eller större öars strandlinje enskilt. Vid långgrunda förhållanden hör även allt vatten innanför djupkurvan för tre meters djup till fastigheterna.
Om strandregeln medför att ett visst vattenområdes alla förbindelser med det öppna havet avskärs av enskilt vatten är allt det inneslutna vattnet enskilt (enklavregeln). Från svensk-finska gränsen i norr till Listershuvud i söder är även skärgårdarnas områden inom fjärdar och vikar enskilt, om vattenspeglarnas öppning mot havet inte överstiger en kilometer bredd, sett från fastlandets eller de större öarnas strandlinje (kilometerregeln).
Lantmäteriet kan klargöra gränserna
Vid behov kan frågor rörande gränserna mellan allmänt och enskilt vatten prövas och klargöras genom en fastighetsbestämning vid en lantmäteriförrättning. Reglerna finns i 14 kap. fastighetsbildningslagen.
