Avskiljning och lagring av koldioxid (CCS)

Avskiljning och lagring av koldioxid, Carbon Capture and Storage (CCS), är en metod för att minska utsläpp av koldioxid till atmosfären. Koldioxid avskiljs från stora utsläppskällor inom energi- och basindustrin för att sedan transporteras till en lämplig lagringsplats. Lagring sker i geologiska formationer såsom tömda olje- och gasfält eller djupa saltvattenakvifärer.

FN:s klimatpanel IPCC har i en specialrapport om CCS (2005) uppskattat att CCS har potential att bidra till 15–55 procent av den nödvändiga minskningen av de globala koldioxidutsläppen under detta århundrade.Även om Sverige står för en relativt liten andel av de globala utsläppen av koldioxid kan CCS bli en viktig åtgärd även här. Den största andelen av de svenska koldioxidutsläppen är av biogent ursprung, det vill säga koldioxid som härstammar från förbränning av biobränslen.

Genom att skilja av och lagra biogen koldioxid skulle Sverige kunna bidra till en nettominskning av koldioxidhalten i atmosfären. För att möjliggöra denna utveckling krävs regelverk för hur biogen koldioxid ska beräknas och krediteras, vilket saknas i dag. Till exempel är industrier och kraftverk som eldas med biomassa inte med i EU:s handel med utsläppsrätter (EU ETS).

De fossila koldioxidutsläppen i Sverige härstammar till övervägande del från industrisektorn, varför CCS i dagsläget främst kan vara intressant för svenska industriföretag. Inom den del av basindustrin som annars har få möjligheter att göra radikala minskningar av sina koldioxidutsläpp kan CCS bli viktigt dels ur ett klimatperspektiv och dels ur ett ekonomiskt perspektiv för att stärka industrins konkurrenskraft då koldioxidutsläpp är prissatta.

Fokus för forskningen

Energimyndigheten finansierar forsknings- och utvecklingsinsatser om CCS inom både akademi och industri.

Inom området koldioxidavskiljning stödjer Energimyndigheten för närvarande forskningsprojekt på Chalmers Tekniska Högskola och på Stockholms Universitet. Chalmers Tekniska Högskola bedriver forskning om syrgasförbränning (Oxy-fuel Combustion), däribland kemcyklisk förbränning (Chemical Looping Combustion), och Stockholms Universitet bedriver forskning om mikro- och mesoporösa adsorbentmaterial.

Inom området koldioxidlagring stödjer Energimyndigheten två projekt, SwedSTORECO2 och CCS i Östersjöregionen (BASTOR2). SwedSTORECO2 genomförs under ledningen av Uppsala Universitet och syftar till att undersöka möjligheten att bygga en testanläggning för koldioxidlagring i Sverige. BASTOR2 administreras av Elforsk och bedrivs i samarbete med svensk industri. Projektet ska studera möjligheter och hinder för att lagra koldioxid under havsbottnen i Östersjöregionen.

Energimyndigheten samverkar även kring forskning om CCS i internationella nätverk som exempelvis Toppforskningsinitiativet och IEA:s tekniksamarbete IEAGHG R&D Programme.