Tidigare karteringar

Dataunderlaget består av medelvindar på tre för vindkraft intressanta höjder, 49, 72 (71,54 m) och 103 meter ovan nollplansförskjutningen och har en rumslig upplösning på 1 kvadratkilometer. Beskrivning av resultaten på svenska samt en jämförelse med mätningar finns i rapporten ”Vindpotentialen i Sverige på 1 km-skala ”. I rapporten beskrivs även varför karteringen redovisar medelvind och inte energiinnehåll samt hur medelvindshastighet kan användas för att uppskatta energiinnehållet. Ytterligare underlag finns i Hans Bergströms presentation vid Energitinget 2007. När energiproduktion för ett vindkraftverk skall beräknas gäller det även att beakta att produktionen påverkas av vindens turbulens. 
  

Uppdatering 2009/2010 i södra och västra Sverige

År 2009/2010 har uppdateringar av vindkarteringen genomförts på grund av att man har funnit brister i tidigare beräkningar. De nya beräkningarna täcker södra och västra Sverige med sydvästra och nordvästra Götaland, från Skåne upp till södra Västergötland och därifrån upp till södra Värmland. De största skillnaderna mellan gamla beräkningar och de nya är i storleksordningen 0,5 - 1,0 meter per sekund. Läs mer om de beräkningarna här. Kartor som visar skillnaderna mellan de nya och de gamla beräkningar kan ses här.

Årsmedelvindar ovan nollplansförskjutningen

Med nollplansförskjutning menas att vindarna inte är uträknade för höjden ovan mark utan för höjden ovan den höjd som upplevs som marknivån för vindens gränsskikt. Detta är gränsskiktsmetrologi i den högre skolan. Anledningen till att vindarna anges ovan nollplansförskjutningen och inte ovan mark är att beräkningar av alla vindar är gjorda utan kännedom om höjden på skogen. Beräkningarna är gjorda med kunskap om typen av markanvändning (skog, åkermark etc.) men inte den verkliga höjden på skogen. Den som använder karteringen måste alltså lägga till höjden för ”nollplanet”. Nollplansförskjutningen (i bilden nedan markerat d) kan uppskattningsvis sättas till tre fjärdedelar av vegetationens höjd (angett som h).
 

För ett område med 20 meter hög skog, ska alltså tre fjädedelar av höjden, det vill säga 15 meter läggas till för att få höjd ovan mark. För fallet med en 20 meter hög skog ska resultaten exempelvis för höjden 72 meter tillämpas för 72 + 15 = 87 meter ovan mark.