Energieffektiviseringsdirektivet

Direktivet styr en stor del av Energimyndighetens verksamhet på området energieffektivisering och handlar om att utnyttja potentialen för energibesparing i alla sektorer för att bidra till ett hållbart energisystem.

Energieffektiviseringsdirektivet trädde i kraft den 4 december 2012. Syftet med direktivet är att fastställa en gemensam ram för att främja energieffektivisering inom EU för att nå målet om 20 procent primärenergibesparing år 2020. Direktivet syftar också till att bana väg för ytterligare energieffektivisering efter år 2020.

Direktivet innehåller bestämmelser som syftar till att undanröja hinder och övervinna några av de marknadsmisslyckanden som hindrar effektivitet i tillförsel och användning av energi. Direktivet innehåller åtgärder inom samtliga delar av energisystemet, från energiomvandling via transmission och distribution till slutlig användning, dock inte i transportsystemet.

Hur Sverige ska genomföra energieffektiviseringsdirektivet finns beskrivet i Regeringens proposition 2013/14:174 där man bland annat beskriver lagen om energikartläggning i stora företag, energimätning i byggnader och att företag ska göra kostnads-nyttoanalyser när de bygger nya anläggningar.

Just nu pågår förhandlingar om en uppdaterad version av Energieffektiviseringsdirektivet. Uppdateringarna handlar framförallt om att anpassa direktivet till EU:s 2030-mål för energieffektivisering. Beslut om den uppdaterade versionen väntas tidigast i slutet av 2017.