Markkriterier

Här finns svar på vanliga frågor om markkriterier, för dig som hanterar hållbara bränslen och drivmedel.

+

Vilken biomassa omfattas inte av markkriterier?

Biomassa som inte kommer från jordbruk eller skogsbruk träffas inte av markkriterierna. Det gäller till exempel biomassa från skötselåtgärder på markkategorierna bebyggelse och övrig mark, så som park- och trädgårdsskötsel eller röjning av vägkanter. Restprodukter och avfall som uppstår i senare led behöver inte uppfylla markkriterierna.

+

Vad är markkriterierna?

För att biodrivmedel och biobränslen producerade av agrobiomassa eller skogsbiomassa ska vara hållbara, behöver tillämpliga markkriterier i 2 kap. 2- 8 §§ lagen om hållbarhetskriterier vara uppfyllda. Markkriterierna delas upp på biomassa från skogsbruket (skogsbiomassa) och biomassa från jordbruket (agrobiomassa).

Markkriterierna för agrobiomassa syftar till att skydda mark som har stort värde för den biologiska mångfalden och mark med stora kollager.

Lagen om hållbarhetskriterier, 2 kap. 2–5, 8 §§ (riksdagen.se)

Markkriterier för skogsbiomassa syftar till att minimera risken för användning av skogsbiomassa som kommer från ohållbar produktion samt att säkerställa att kollager och kolsänkor i skogen bibehålls eller förbättras på lång sikt (2 kap. 6-7 §§ lagen om hållbarhetskriterier).

Lagen om hållbarhetskriterier, 2 kap. 6–7 §§ (riksdagen.se)

+

Vad menas med agrobiomassa?

Med agrobiomassa avses biomassa som producerats inom jordbruket, det vill säga på jordbruksmark (åkermark, betesmark eller slåtteräng). Markkriterier för agrobiomassa gäller även för restprodukter som direkt har uppkommit i en jordbruksverksamhet.

Med ”jordbruksverksamhet” menar vi odling av jordbruksprodukter eller verksamhet för att behålla marken som jordbruksmark. Detta kan till exempel handla om åtgärder som utförs för att förhindra igenväxning eller bibehålla livsmedelsproduktion på åkermark, betesmark eller slåtteräng.

+

Vad menas med skogsbiomassa?

Med skogsbiomassa avses biomassa som producerats inom skogsbruket, det vill säga på skogsmark. Markkriterier för skogsbiomassa gäller även för restprodukter som direkt har uppkommit inom skogsbruket.

+

Finns det närmare definitioner av vilka marktyper som avses i markkriterierna och hur uppfyllandet av dessa kan visas?

Närmare förklaring av bestämmelserna i lagen om markkriterierna och ändrad markanvändning ingår i den uppdaterade Vägledningen. Där beskrivs också vilka markområden som bör avses i Sverige (det vill säga för biomassa som framställs i Sverige), samt hur markanvändningen och markkriterierna kan verifieras för svensk biomassa. Vägledningen baseras i hög grad på en underlagsrapport som tagits fram av Energimyndigheten efter samråd med Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket.

+

Vilka markkriterier ska jag kontrollera?

Vilka markkriterier som är aktuella beror på vilken typ av biomassa som används i verksamheten. Du behöver inte kontrollera alla markkriterier för all biomassa. Om din verksamhet använder agrobiomassa ska kraven i 2 kap. 2-5 §§ hållbarhetslagen uppfyllas för biomassan. Om verksamheten använder skogsbiomassa ska kraven i kap. 6-7 §§ hållbarhetslagen uppfyllas för biomassan.

+

Omfattas salix och övriga energigrödor av markkriterierna?

Om salix eller övriga energigrödor växer på jordbruksmark eller på skogsmark utgör det biomassa från dessa marker och är därmed skogsbiomassa respektive agrobiomassa och markkriterierna ska behandlas därefter.

+

Räknas Sverige som ett A- eller B-land?

Svensk skogsbiomassa har bedömts som hållbar enligt en uppdelning av länder i kategori A respektive B, och klassas därmed som ett A-land. I Regeringens proposition 2020/21:185 finns mer beskrivet om nya markkriterierna och denna uppdelning. Att svensk skogsbiomassa klassas som hållbar innebär att markkriterierna, 2.kap 6-7 §§ HBL, är uppfyllda. Du behöver därmed endast kunna visa att biomassan är från Sverige för att visa att markkriterierna är uppfyllda för skogsbiomassan. Observera att detta enbart gäller skogsbiomassa och inte agrobiomassa, exempelvis salix eller poppel.

+

Vad behöver jag göra för att importera skogsbiomassa från ett annat land?

Ni behöver ha rutiner i ert kontrollsystem som säkerställer att hållbarhetskriterierna är uppfyllda för den importerade skogsbiomassan. Det kan ni till exempel göra genom att förlita er på ett av EU-kommissionen godkänt certifieringssystem för skogsbiomassa (publiceras på deras webbplats) eller själva göra en utvärdering för aktuellt land eller ursprungsområde.

Voluntary schemes, Europeiska kommissionen (på engelska)

Vissa frivilliga certifieringssystem publicerar listor på de länder som de har klassat som A-land. Kommissionen har också publicerat en vägledning som stöd till hur det kan visas att skogsbiomassa uppfyller ställda kriterier för både A och B alternativet.

Vägledning, Europeiska kommissionen (på engelska)

Det kan även finnas information i underlagsrapporten från REDIIBIO, även om den ska ses som en preliminär bedömning.

Rapport: Technical assistance for the preparation of guidance for the implementation of the new bioenergy sustainability criteria set out in the revised Renewable Energy Directive

Era rutiner behöver beskriva hur ni säkerställer att skogsbiomassan uppfyller hållbarhetskriterierna. Om ni har bedömt att ursprungslandet uppfyller kriterierna på nationell nivå behöver ni dokumentera er bedömning och hur denna gjordes. Bedömningen behöver hållas aktuell och ses över med jämna mellanrum. Ni ska kunna verifiera er bedömning vid en tillsyn. Om ni inte tidigare hanterat importerad skogsbiomassa behöver detta först anmälas som en väsentlig ändring av ert kontrollsystem.

+

Vad innebär uppdelningen i A- eller B-länder?

I regelverket finns två olika sätt att visa att markkriterierna för skogsbiomassa är uppfyllda. Om det finns ett nationellt regelverk på plats som säkerställer kriterierna uppfylls kravet enligt alternativ A, ibland kallat A-land. För kriterier där det inte finns nationell regelverk på plats kan istället kraven uppfyllas genom att det finns ett förvaltningssystem för ursprungsområdet som säkerställer att kriterierna uppfylls (B-land). Energimyndigheten tar inga generella beslut angående vilka länder som har lagstiftning på plats som uppfyller kraven för ett A-land.

+

Finns någon möjlighet att göra samma bedömning för jordbruksbiomassa med A-land och B-land som för skogsbiomassa?

Nej, markkriterierna har olika upplägg gällande skogsbiomassa och agrobiomassa. Uppdelningen av “A- respektive B-länder” görs enbart för skogsbiomassa.

+

Hur ska man kunna veta hur marken i tredje land såg ut 2008?

Det finns i många länder offentliga GIS-databaser, satellitbilder, flygfoton, intyg eller annan information med tillräcklig upplösning som kan användas som bevisning. Precis hur aktören i sitt kontrollsystem ska visa att markkriterierna är uppfyllda kommer inte att regleras i detalj utan beror på bland annat riskbedömningen, typ av tillgänglig information och typ av mark eller region.

+

Vad gäller för stubbar och annat trädbränsle från exploateringsmark eller parkskötsel, omfattas dessa av markkriterierna?

Biomassa från jordbruksmark respektive skogsmark samt restprodukter som uppkommit direkt i jordbruksverksamhet eller skogsbruksverksamhet ska uppfylla markkriterierna för att betraktas som hållbara. Stubbar och annat trädbränsle som uppkommit direkt i en skogsbruksverksamhet eller jordbruksverksamhet omfattas av markkriterier. Biomassa från skötselåtgärder på markkategorierna bebyggelse eller övrig mark, till exempel park- och trädgårdsskötsel eller från röjning av vägkanter, är inte skogsbiomassa eller agrobiomassa i lagens mening och träffas därför inte av markkriterierna.

+

Om vi använder utländsk råvara som inte är certifierad enligt något godkänt frivilligt system, vilka markkriterier gäller och hur ska de verifieras? Till exempel restprodukter från jordbruket för biogasproduktion i Danmark.

Markkriterierna framgår av 2 kap. 2- 8 §§ hållbarhetslagen och gäller oavsett var biomassan producerats, se svar på frågorna ovan. Restprodukter omfattas inte av markkriterier, utan enbart geografisk spårbarhet. Detta gäller så länge råvaran inte kommer från primärproduktion.

+

Hur gör jag för att verifiera ursprung för svensk skogsbiomassa?

För svensk skogsbiomassa behöver aktören kunna visa att råvaran är svensk, med spårbarhet tillbaka till första insamlingsplats.

Om du har krav på minskning av växthusgasutsläpp behöver du även uppgifter om transportavstånd. Partiets ursprung och spårbarhet kan styrkas genom att visa ett eller en kombination av flera dokument som till exempel mätbesked, mätkvitto, virkesorder, fraktsedel och/eller avverkningsanmälan.

I dokumentationen ska samtliga relevanta uppgifter för det aktuella biobränslepartiet framgå (med parti avses en mängd biodrivmedel eller biobränsle som har identiska hållbarhetsegenskaper vad gäller bränslekategori (enligt hållbarhetsföreskrifterna bilaga 1), typ av råvara, ursprung, växthusgasutsläpp om sådana ska rapporteras och eventuell certifiering enligt hållbarhetsföreskrifterna 5 kap. 3 § 9,).

Om du inte automatiskt får tillgång till denna information behöver du avtala om att få tillgång till den från din leverantör.

+

Hur verifierar jag markkriterierna?

Det finns en underlagsrapport, ER 2011:18, till vägledningen med förslag på metoder om hur man kan verifiera markkriterierna för olika områden. Underlagsrapporten kompletterades år 2022 för att omfatta förändringarna i regelverket som trädde i kraft 1 juli 2021.

ER 2011:18

+

Gäller markkriterierna för sly från slyröjning och kantklipp från diken

Det beror på vilken mark som biomassan kommer från. För biomassa som producerats inom jordbruket eller skogsbruket gäller markkriterierna. Det gäller även för restprodukter som uppkommit direkt i en jordbruksverksamhet eller i en skogsbruksverksamhet.

Om marken som biomassan kommer från inte klassas som skogsmark eller jordbruksmark omfattas inte biomassan av markkriterier. Det gäller till exempel biomassa från skötselåtgärder på markkategorierna bebyggelse och övrig mark, så som park- och trädgårdsskötsel eller röjning av vägkanter.