Reduktionsplikt

Regeringen har föreslagit ett nytt styrmedel, reduktionsplikt, för att främja användningen av biodrivmedel i bensin och diesel. Detta är utformat för att främja biodrivmedel med så liten klimatpåverkan som möjligt och innebär ett mer långsiktigt stödsystem för biodrivmedel.

Reduktionsplikt innebär att drivmedelsleverantörer ska se till att den bensin och diesel som de säljer bidrar en viss minskning av klimatpåverkan. Utsläppsminskningen ska uppnås genom inblandning av biodrivmedel och ska öka gradvis till 40 procent år 2030. Inledningsvis föreslås reduktionsnivåerna ligga på 2,6 procent för bensin respektive 19,3 procent för diesel. Dessa nivåer baseras på att inbladningen av biodrivmedel förväntas öka ytterligare till introduktionsåret 2018 jämfört med nuvarande nivå.

Vid beräkning av uppfyllandet av reduktionsplikten jämförs klimatpåverkan för det aktuella drivmedlet med en helt fossil motsvarighet. Det aktuella drivmedlets klimatpåverkan beräknas genom att ingående komponenters (fossila och biogena) klimatpåverkan i livscykelperspektiv, från produktion till användning, läggs ihop.

Illustration av beräkningen av utsläppsreduktion för drivmedel

 

Vem omfattas av reduktionsplikten?

Det är den som är skattskyldig för bensin eller dieselbränsle som innehåller högst 98 procent biodrivmedel som omfattas.

Hur beräknas utsläppsreduktionen?

Utsläppsreduktionen utgör skillnaden mellan en aktuell bensin eller diesels växthusgasutsläpp i livscykelperspektiv jämfört med en helt fossil motsvarighet. Genom att dividera utsläppsreduktionen med utsläppen från samma mängd fossil motsvarighet får en den procentuella utsläppsminskningen.

Hur värderas utsläppen från bensin och diesel?

Den levererade bensinen eller dieselns utsläpp räknas ut genom att summera utsläppen från ingående fossila respektive biodrivmedelskomponenter. För fossila komponenter används viktade normalvärden från bränslekvalitetsdirektivet (93,3 gram koldioxidekvivalenter per megajoule för bensin, 95,1 gram för diesel). Biodrivmedelskomponenter som uppfyller hållbarhetskriterierna ska räknas i enlighet med hållbarhetskriteriernas beräkningsmetodik. Om de inte uppfyller hållbarhetskriterierna ska de dock antas ha samma utsläpp som den fossila motsvarigheten.

Hur värderas utsläppen från biodrivmedel?

För biodrivmedel som uppfyller hållbarhetskriterierna ska utsläppet i livscykelperspektiv enligt hållbarhetskriteriernas beräkningsmetod användas. Det kan antingen vara en faktisk beräkning, ett normalvärde eller en kombination av faktiska beräkningar och delnormalvärden.

Biodrivmedel som inte uppfyller hållbarhetskriterierna får inte användas för att uppfylla reduktionsplikten utan ska räknas som fossila (utsläppsfaktorerna för bensin respektive diesel).

Vilken fossil motsvarighet ska användas för att beräkna utsläppsreduktionen?

Utsläppsfaktorn för den fossila motsvarigheten som bensinen eller dieseln ska jämföras med är 93,3 gram koldioxidekvivalenter per megajoule för bensin respektive 95,1 för dieselbränsle.

Vad händer om en inte uppfyller sin reduktionsplikt?

Om en reduktionspliktig aktör efter kalenderårets slut inte lyckats uppfylla sin reduktionsplikt är det möjligt för den att ta över eventuellt överskott av reduktion från andra reduktionspliktiga aktörer. Överlåtelse ska ske enligt skriftlig överenskommelse och får endast ske mellan samma typ av drivmedel (bensin eller diesel).

Om inte möjligheten att överta överskott finns blir den reduktionspliktige skyldig att betala en avgift per varje kilo koldioxidekvivalent som överstiger dess reduktionsplikt. För bensin ska avgiften vara 5 kronor per kg och för diesel 4 kronor per kg.

Hur stor blir reduktionspliktsavgiften för ett helt fossilt drivmedel?

En drivmedelsleverantör som säljer bensin och diesel helt utan inblandning av biodrivmedel skulle enligt 2018 års reduktionsplikt behöva betala ungefär 39 öre per liter bensin respektive 2,61 kr per liter diesel.