Frågor och svar om CCS och stöd för bio-CCS

Här har vi samlat frågor och svar om CCS och om stöd för bio-CCS genom omvänd auktion.

Generellt om bio-CCS

+

Vad är CCS?

CCS är en förkortning för den engelska termen Carbon Capture and Storage. På svenska säger vi avskiljning och lagring av koldioxid. CCS är en kedja av tekniker med syfte att avskilja koldioxid från rökgasströmmar med hög koncentration av koldioxid från exempelvis energianläggningar eller andra industrier, transportera den avskilda koldioxiden till en lagringsplats och injektera den för permanent lagring i en geologisk formation. CCS syftar till att minska utsläppen av koldioxid till atmosfären.

+

Vad är bio-CCS?

Bio-CCS avser samma kedja av tekniker som annan CCS men där anläggningarna och/eller industrierna från vilka koldioxiden avskiljs använder biomassa som inmatningsmaterial och/eller bränsle (exempelvis från biprodukter från skogs- och sågverksindustrin eller hushållsavfall som bränsle). Eftersom utsläpp från förbränning av biomassa räknas som noll, så räknas det som att bio-CCS ger upphov till negativa utsläpp.

Detta är möjligt genom att den biomassa som ger upphov till insamlad koldioxid bundit in samma mängd koldioxid under sin livstid, vilket i sin tur gör att utsläpp från förbränning av biomassa räknas som noll. Genom att permanent lagra denna biogena koldioxid i underjordiska formationer bryter man kolcykeln, och resultatet blir ett nettoavlägsnande av koldioxid från atmosfären (dvs det som ofta kallas för negativa utsläpp). Bio-CCS omnämns ibland också som BECCS (bioenergy with carbon capture and storage).

+

Hur fungerar bio-CCS?

Först behöver koldioxiden avskiljas från rökgasströmmen. Det finns flera olika avskiljningstekniker. Valet av avskiljningsteknik beror på faktorer som exempelvis typ av anläggning, platstillgänglighet, koncentration av koldioxid i rökgasströmmen, och tillgänglighet till restvärmeströmmar. I närtid diskuteras främst tekniker som kopplas på efter förbränning. Dessa tekniker anses vara lättare att integrera än andra alternativ.

Efter att koldioxiden har avskilts från rökgasströmmen behöver den transporteras till lagringsplatsen. Valet av teknik beror på faktorer som avstånd till lagringsplats, mängd koldioxid som ska transporteras samt om anläggningen ligger längst kusten och har nära till hamn. Med långa transportsträckor och relativt små koldioxidmängder är transport med skepp troligtvis lämpligast i närtid.

Lagringen sker slutligen i en lämplig geologisk formation som kontinuerligt övervakas för att säkerställa att injekteringen sker som den ska och att den geologiska formationen permanent håller koldioxiden.

+

Hur stor potential har bio-CCS i Sverige?

Potentialen för bio-CCS i Sverige baseras på vilka stora utsläppspunkter som finns för biogen koldioxid. De största utsläppspunkterna är de kemiska massabruken (sulfatmassabruken) där förbränningen sker som en del av kemikalieåtervinningen. Sverige har också många kraftvärme- och värmeverk som använder biprodukter från skogs- och sågverksindustrin eller hushållsavfall som bränsle, vilka också kan vara aktuella för bio-CCS. Den totala teoretiska potentialen i Sverige är stor, upp emot 20–30 miljoner ton CO2 per år från sulfatmassabruk och kraftvärme- och värmeverk. Den klimatpolitiska vägvalsutredningen (SOU 2020:4) konstaterar att den realiserbara potentialen för bio-CCS i Sverige uppgår till minst 10 miljoner ton biogen koldioxid per år i ett 2045-perspektiv.

+

Var kan koldioxiden lagras?

Lagring kan ske i lämpliga geologiska formationer, till exempel uttjänta olje- och gasfält eller djupt liggande saltvattenförande formationer. All geologisk lagring kräver övervakning för att säkerställa att koldioxiden inte läcker från lagret. Till en början är det sannolikt att svenska aktörer är beroende av lagringskapacitet i andra länder, till exempel Norge, Danmark och Nederländerna, men det finns en teoretisk potential för lagring i Sverige som kan bli aktuell i framtiden. För att det ska vara möjligt att transportera koldioxid över landsgränser för geologisk lagring under havsbotten krävs ett avtal eller en överenskommelse mellan länderna i enlighet med Londonprotokollet.

+

Finns det risk att koldioxiden läcker ut igen? Vems ansvar är det att förhindra detta?

Det finns alltid en risk för läckage. För CCS är denna risk som störst under transporten, samt när koldioxiden ska pumpas ner i lagringsplatsen under havsbotten. För att minimera riskerna finns det ett omfattande regelverk med rigorösa föreskrifter som gäller under alla CCS-teknikens stadier. Det innebär att den som avskiljer koldioxiden har ansvar för läckage i det steget, transportörerna ansvarar för transportledet och lagringsoperatören för lagringen. Genom regelverket säkerställs också att eventuella läckage innan lagring räknas av, så att den volymen inte räknas som lagrad. Den som är ansvarig för ett läckage behöver därför täcka läckaget med utsläppsrätter om det rör sig om koldioxid med fossilt ursprung eller från förbränning av biomassa som inte klassas som hållbar (enligt de hållbarhetskriterier som anges i EU:s förnybarhetsdirektiv, (EU) 2018/2001).

Det finns också mycket erfarenhet att tillgå. Till exempel går erfarenheter av riskminimering vid transport av naturgas att tillämpa även inom CCS. I andra länder har man erfarenhet av geologisk lagring av koldioxid från flera decenniers arbete inom området. Exempel är Sleipner- och Snövitfälten i Norge.

Stödsystemet för bio-CCS genom omvänd auktion

+

Varför ingår inte stöd till CCS från fossila källor?

Stödsystemet handlar om att ge stöd till en teknik som kan räknas som en kompletterande åtgärd mot Sveriges klimatmål. Bio-CCS kan vara en sådan kompletterande åtgärd genom att resultatet av åtgärden kommer att räknas som negativa utsläpp (se frågan Vad är bio-CCS?).

CCS från fossila källor kan bidra till minskade utsläpp (reduktioner) men inte till negativa utsläpp (avlägsnande). Koldioxidutsläpp från fossila källor omfattas dessutom av EUs utsläppshandelssystem. I takt med att priset på utsläppsrätter ökar kommer det göra att det finns andra drivkrafter för fossil CCS.

Stöd till CCS som helhet omfattas också av Energimyndighetens arbete med forskning och innovation samt investeringar inom Industriklivet. Det ingår också i Energimyndighetens roll som nationellt centrum för CCS att främja implementering av CCS, även från fossila källor, i Sverige.

+

Vad är målet med stödet?

Det finns inget politiskt beslutat mål men ambitionen är så mycket geologiskt lagrad biogen koldioxid som möjligt för de 36 miljarder kronor som är anslagna under tidsperioden fram till 2046.

Målsättningen är att myndigheten ska genomföra minst en omvänd auktion.

+

Vad innebär en omvänd auktion som stödsystem för bio-CCS?

En omvänd auktion innebär att aktörer söker stöd i konkurrens. De som erbjuder tjänsten att avskilja, transportera och geologiskt lagra biogen koldioxid till lägst kostnad per ton och i enlighet med gällande villkor beviljas stöd.

+

Varför omvänd auktion?

Energimyndigheten har bedömt att det system som är bäst lämpat i ett stödsystem för bio-CCS är en omvänd auktion. Jämfört med ett system där staten bestämmer subventionsnivån behöver staten inte lika mycket kunskap om kostnaderna för tekniken givet att konkurrensen om stödet är tillräckligt stor. Stödsystem som bygger på konkurrens, genom omvända auktioner, är ofta kostnadseffektiva och minskar risken för överkompensation. Detta eftersom stödet går till de med lägst bud och konkurrensen driver budgivare att lägga bud nära sina faktiska kostnader. Stödsystem som bygger på konkurrensutsatta förfaranden är också något som förordas av EU-kommissionen.

+

Hur fördelas stöd?

Energimyndigheten har bedömt att det system som är bäst lämpat i ett stödsystem för bio-CCS är en omvänd auktion. Jämfört med ett system där staten bestämmer subventionsnivån behöver staten inte lika mycket kunskap om kostnaderna för tekniken givet att konkurrensen om stödet är tillräckligt stor. Stödsystem som bygger på konkurrens, genom omvända auktioner, är ofta kostnadseffektiva och minskar risken för överkompensation. Detta eftersom stödet går till de med lägst bud och konkurrensen driver budgivare att lägga bud nära sina faktiska kostnader. Stödsystem som bygger på konkurrensutsatta förfaranden är också något som förordas av EU-kommissionen.

+

Hur många kan få stöd?

Ett eller några få projekt kan beviljas stöd i en enskild auktionsomgång. För den första utlysningen kommer det att finnas en fastställd målmängd (ton lagrad biogen koldioxid per år). Fler aktörer kan beviljas stöd om det gör att man kommer närmare den fastställda målmängden för auktionen. För att en ansökan ska beviljas stöd måste också buden ligga inom de ramar som har satts upp för att få en effektiv användning av budgeten.

+

Hur mycket stöd kan man få?

Stödet baseras på det lämnade budet i kronor per ton och den mängd geologiskt lagrad biogen koldioxid per år som anges i ansökan. Stödet betalas ut under en period om maximalt 15 år. Beviljat och utbetalt stöd baseras på budet och den mängd koldioxid som anges i ansökan, men justeras så att annat offentligt stöd för samma projekt som man söker stöd för räknas bort. Vad gäller annan finansiering och intäkter räknas 90% bort.

+

Vilka aktörer kan få stöd?

Företag med utsläpp av biogen koldioxid av hållbart ursprung, som exempelvis kraftvärmeanläggningar, pappers- och massabruk och andra industrier kan delta i auktionerna.

+

Hur kan man söka stödet?

Energimyndigheten kommer i god tid innan auktionen startar att informera om detaljer och tidplan för hur själva auktionsförfarandet kommer att gå till.

+

Vad kommer man att kunna få stöd för?

Stödet ska kunna täcka hela kostnaden för bio-CCS-kedjan. Det inkluderar både investerings- och driftkostnader för avskiljning, transport och geologisk lagring av koldioxid av biogent ursprung.

+

När kan stöd betalas ut till företagen?

Inget stöd betalas ut förrän geologisk lagring av biogen koldioxid genomförts och då bara i proportion till lagrad mängd.

+

Varför kan företagen inte betala själva?

I dagsläget finns ingen marknad eller lönsamhet i bio-CCS, det blir i stället enbart en kostnad för företagen genom ett produktionsbortfall eller ökad energianvändning. Då det handlar om långa investeringscykler och att det kommer att ta tid att bygga de anläggningar och den infrastruktur som måste finnas på plats för att Sverige ska nå målet om nettonollutsläpp till 2045, krävs statligt stöd initialt för att stimulera verksamhet inom bio-CCS.

+

Finns det någon risk att stödsystemet bara gynnar stora aktörer?

Syftet med stödsystemet är att uppnå så mycket negativa utsläpp som möjligt inom den avsatta budgeten. För att uppnå det syftet måste stödet gå till de aktörer som kan avskilja, transportera och geologiskt lagra biogen koldioxid till lägst kostnad. Eftersom det finns skalfördelar som gör att kostnaden för vissa delar av CCS-tekniken blir lägre per ton koldioxid för större anläggningar så kommer stora aktörer kunna ha en kostnadsfördel i konkurrensen jämfört med mindre. Men kostnaden beror också på andra faktorer som lokalisering och typ av anläggning.

+

Kan de aktörer som får stöd göra vinst på detta?

Ett statligt stöd ska inte leda till vinster hos företag utan enbart täcka de extra kostnader företagen har för att nå de miljömål som stödsystemet syftar till. Vinster hos företagen skulle gå emot EU:s statsstödsregler. Tvärtom är ett av skälen till att ha ett stödsystem i form av en omvänd auktion att det antas minimera risken för överkompensation – förutsatt att den utformas på rätt sätt. Vid utbetalning kommer det beslutade stödbeloppet minskas med 90 procent av värdet av annan finansiering och intäkter, just för att undvika oskäliga vinster hos företaget.

+

Vem äger de negativa utsläppen?

Energimyndigheten har tagit fram ett förslag kring hantering av disposition och försäljning av negativa utsläpp för bio-CCS-projekt som får statligt stöd genom omvänd auktion. Än så länge finns dock inget politiskt beslut och vidare frågor hänvisas därför till Regeringskansliet.

+

Var ska koldioxiden som samlas in inom stödsystemet lagras?

Det finns inget beslut på var koldioxiden ska lagras men Energimyndigheten tog under 2021 fram ett förslag till avtal med Norge på uppdrag av regeringen.

Om Norge blir den plats som koldioxiden ska lagras i kommer det att ske i geologiska formationer under havsbottnen i Nordsjön. På sikt kan andra länder vara aktuella för lagring, men ett eventuellt svenskt lager ligger långt fram i tiden. Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) har i uppdrag att utreda potentialen för lagringsplatser i Sverige.

+

Kommer avskild koldioxid från Sverige att användas för att komma åt mer olja och gas (så kallad EOR/EGR)?

Nej, all koldioxid som exporteras från anläggningar i Sverige får inte i något skede av avskiljningen, transporten eller lagringen användas för eller bidra till utvinning av olja eller naturgas. Detta kommer försäkras i lagringsavtal med respektive lagringsland. Det regleras också i förordningen att inget stöd kan beviljas för sådan användning av koldioxiden.

Genomförandet av stödsystemet

+

När kan stödsystemet leda till negativa utsläpp av koldioxid?

Enligt regelverket kan lagring med stöd ske tidigast 2026, eftersom regeringens beslut om anslag till statligt stöd gäller under perioden 2026 till 2046. Stödet gäller sedan under 15 år för varje företag som får stöd.

Företagen som får stöd kommer dock att ha max tre år på sig för att bygga anläggningen, efter att stöd har beviljats. Genom att stödsystemet blivit försenat är det därför troligt att första lagring sker något eller ett par år senare.

+

Var är vi i processen/hur ser tidplanen ut?

För att EU-kommissionen ska kunna fatta ett beslut, dvs inte ha några invändningar på stödsystemet, har Energimyndigheten under hösten bistått Regeringskansliet med att ta fram och skicka in utkast på alla underlag som beskriver hur stödsystemet kommer att fungera och den kontext som stödsystemet är tänkt att verka inom. Nu inväntas klartecken från EU-kommissionen om att få skicka in den formella statstödsanmälan. Därefter har EU-kommissionen maximalt två månader på sig att fatta ett beslut, om inte ytterligare kompletteringar tillkommer. Regeringen behöver därefter besluta om förordningen och i nästa steg kommer Energimyndigheten besluta om kompletterande föreskrifter.

När regelverket är på plats kommer en första utlysning om omvänd auktion att ske. Målet är att en utlysning om den första omvända auktionen ska kunna öppnas och stängas under 2024, men den slutgiltiga tidplanen kommer att tydliggöras efter att den formella statsstödsanmälan är inskickad.

Om remissprocessen

+

Varför skickar Energimyndigheten både förordning och föreskrift på remiss?

Det samlade regelverket för stödsystemet består av regeringens förordning och Energimyndighetens föreskrifter. Dokumenten kompletterar alltså varandra. För att skynda på processen till ett färdigt regelverk och underlätta för remissinstanserna har Regeringskansliet och Energimyndigheten kommit fram till att det är lämpligt att remittera båda dokumenten parallellt. Energimyndigheten har fått i uppdrag att ta hand om den praktiska hanteringen. Remissvaren rörande förordningen kommer dock att skickas vidare till Regeringskansliet för hantering.

+

Var hittar jag dokumenten som remitteras?

Alla dokument som ingår i remissutskicket (förordning, föreskrift, konsekvensutredning samt missiv) finns på Energimyndighetens webbsida om stöd för bio-CCS genom omvänd auktion. Länk

+

När ska remissvaren skickas in?

Senast 31 januari 2024

+

Vem kan svara på remissen?

Ett femtiotal aktörer har blivit ombedda att inkomma med synpunkter, genom att de fått remissen via mejl, men alla som vill kan skicka in sina synpunkter.

+

Hur ska remissvaren skickas in?

För de remissinstanser som fått remissen via mejl vill vi att synpunkterna (sammanställda i ett bifogat dokument) skickas in genom att besvara det epostmeddelande som förfrågan kom från.

Övriga kan skicka in synpunkter i ett bifogat dokument till cc...@energimyndigheten.se. Diarienumret (Dnr: 2023-206509) måste framgå i e-postmeddelandets ämnesrad.

Synpunkterna kan också skickas med post till: Statens energimyndighet, 631 04 Eskilstuna.

Ange tydligt även i det fallet diarienumret (Dnr: 2023-206509).

+

Vem kan jag vända mig till om jag har frågor?

För frågor av administrativ karaktär (deadlines, förtydligande av instruktioner, etc) mejla cc...@energimyndigheten.se.

Frågor gällande innehållet i förordningen och föreskrifter skrivs direkt i remissvaren och hanteras av myndigheten efter sammanställningen av alla svaren har gjorts.

+

Vad händer efter att remisstiden gått ut?

Synpunkterna på föreslagen förordning och föreskrift kommer att sammanställas. Därefter görs en bedömning av om ändringar behöver göras och i så fall justeras föreslaget regelverk innan det fastställs. Båda dokumenten kommer dock att fastställas först efter att statsstödsanmälan är godkänd.

Synpunkter på förordningen hanteras av Regeringskansliet. Synpunkterna på föreskriften hanteras av Energimyndigheten.

+

Hur säkerställer myndigheten att informationen hanteras på ett sätt som skyddar företagets känsliga information?

Remissvaren gällande förordningen kan komma att publiceras i regeringens webbplats.

Remissvaren gällande föreskrifterna kommer inte att publiceras men blir en offentlig handling som kan lämnas ut på begäran. Indikera tydligt i remissvaret om det finns information som ni önskar sekretessbelägga. Notera dock att det är Energimyndigheten som gör den slutliga sekretessbedömningen och avgör om informationen kan lämnas ut eller inte.