Viktiga steg i klimatförhandlingarna i Bonn

Årets partsmöte under FN:s klimatkonvention och Parisavtalet har avslutats. Under klimatförhandlingarna i Bonn låg fokus på att avancera i det "tekniska arbetet" i de så kallade arbetsprogrammen, om hur Parisavtalet ska implementeras i de olika länderna.

Energimyndighetens medarbetare deltar i klimatförhandlingarna som experter inom ramen för förhandlingar inom utveckling av internationella samarbetsformer under Artikel 6 i Parisavtalet, flexibla mekanismer under Kyotoprotokollet, teknikspridning och tekniköverföring, samt förhandling kring hur den globala ambitionsöversynsprocessen ska gestaltas. Förhandlingarna går nästa år in i en intensivare fas för att förbereda beslutstexter om hur Parisavtalet ska implementeras och som ska beslutas vid nästkommande partsmöte i Polen i december 2018.

Ordförande för detta års klimatförhandlingsmöte var Fiji, med teknisk assistans av Tyskland (eftersom förhandlingsmötet ägde rum i Bonn). Utfallet från förhandlingsmötet blev vad man kallar för "launch-pad for higher ambition" då man nu lanserat processen för den så kallade "Talanoa Dialogue". Den dialogen kommer initierats i januari nästa år och syftar till att se hur parterna ligger till med implementering av sina nationella klimatplaner och i ljuset av det långsiktiga utsläppningsminskningsmålet i Parisavtalet.

— Det vi fick fram i Bonn kommer sedan att ligga till grund för fortsatt arbete mot den beslutstext som ska antas vid nästa års partsmöte i Polen i december och vi har nu en gemensam färdriktning för hur Talanoadialogen kommer gestaltas, förklarar Marie Karlberg som var en av Energimyndighetens experter på plats i Bonn och som representerar Sverige och samordnar arbetet inom EU i frågan kring den globala ambitionscykeln och Talanoadialogen.

Samtidigt som de tekniska förhandlingarna gick långsamt framåt så präglades detta klimatförhandlingsmöte av det geopolitiska läget, bland annat att detta var det första partsmötet med det nya presidentskapet i USA. Flera utvecklingsländer ville se var övriga länder stod i frågor kopplat till nationellt fastställda åtaganden, finansiering och ambition i perioden till år 2020.

– Ratificering av den andra åtagandeperioden under Kyotoprotokollet var också i fokus. Under partsmötet annonserade några av EU:s medlemsstater att man ratificerat det så kallade Doha Amendment, och ett av de länderna var Sverige, säger Marie Karlberg.

För första gången sedan Paris förhandlades sakfrågan i Artikel 6-förhandlingarna, men mot slutet blev det åter svåra processdiskussioner. Dessa utmynnade emellertid i att fortsatt arbete i frågan kan ske innan nästa möte i maj i Bonn. Artikel 6 omfattar tre nya internationella samarbetsformer som får användas på frivillig basis. De nya samarbetsformerna omfattar samarbete som involverar användning av internationellt överförbara utsläppsbegränsningsresultat mot nationellt fastställda bidrag ("Cooperative Approaches"), en mekanism för utsläppsbegränsningar och hållbar utveckling samt icke-marknadsbaserade angreppssätt. Den sistnämnda är minst konceptuellt mogen. I arbetet med Artikel 6 ska lärdomar användas från de internationella samarbetsformerna under Kyotoprotokollet.

– Det var mycket viktigt att arbete med grunderna till en regelbok kunde påbörjas genom COP23, eftersom detta arbete ska vara klart i december nästa år, säger Annika Christell på Energimyndigheten, som representerar Sverige i denna förhandlingsfråga.

– Men även om vi lyckas hålla tidplanen kommer mycket detaljer återstå att lösa därefter, säger Annika Christell.

Energimyndighetens medarbetare Michael Rantil representerar Sverige i teknikförhandlingarna samt förtroendeinvald ordförande i Technology Executive Committe (TEC). I teknikförhandlingarna fortsatte diskussionerna om ett nytt ramverk för teknikmekanismen som består av Technology Executive Committee (TEC) och Climate Technology Centers & Network (CTCN). Det beslutades också att UNEP får ett fortsatt mandat att vara värd för CTCN:s verksamhet.