Byggforskning
Energianvändningen inom bebyggelsesektorn har varit relativt stabil sedan början av 1970-talet. Oljekriser, ökade energipriser, ändringar i energibeskattningen och investeringsprogram har påverkat övergången från olja till el och fjärrvärme för uppvärmningsändamål.
Under 1970- och 1980-talen byggdes huvudsakligen villor i glesbygd och förortsområden med elvärme. För bebyggelsen inom tätorter har huvuddelen övergått från enskild oljeeldning till biobränslebaserad fjärrvärme.
Energianvändningen inom bebyggelsesektorn står för 39 % av Sveriges totala slutliga energianvändning och för cirka 50 % av den totala elanvändningen i Sverige. Energin används för uppvärmning av ytor och vatten samt för drift av apparater. Drygt 60 % av energianvändningen i sektorn går till uppvärmning och varmvatten.
Energimyndigheten har som sektorsmyndighet ett huvud- och samordningsansvar för den energirelaterade bebyggelseforskningen. Utöver Energimyndigheten finansierar Forskningsrådet för areella näringar och samhällsbyggande (Formas) projekt inom området. Därutöver har även Konsumentverket, Boverket och Naturvårdsverket energirelaterade åtaganden inom bebyggelseområdet.
Den energirelaterade forsknings, utvecklings- och demonstrationsverksamheten präglas av en systemsyn. Ett mål är att ytterligare minska användningen av olja och el för uppvärmning och ett annat att fastigheternas användning av drift- och hushållsel ska effektiviseras. Insatserna inriktas mot att minska byggnadernas energibehov samt att byta ut fossila bränslen mot förnybara.
Målet för forskningen om byggnaden som klimatskal är att den specifika energianvändningen för uppvärmning, varmvatten och driftel ska effektiviseras med 50 % under en period på 40-50 år.
Foto: Per Westergård
