Vågkraft

De vågkrafttekniker som förekommer i världen kan delas in i tre kategorier; vågaktiverade, oscillerande vattenkolumner och översköljande. Dessa kan sedan delas in i kustplacerade, kustnära och offshoreplacerade vågkraftverk. I dagsläget är Energimyndigheten med och finansierar ett vågkraftprojekt, Lysekilsprojektet, som är ett vågaktiverat kraftverk som placeras offshore, 2-40 km från land. Projektet leds av prof. Mats Leijon vid Uppsala universitet. Denna teknik är anpassad för svenska förhållanden, då vågkraftverken kan utvinna energi från relativt små våghöjder i Östersjön och Västerhavet.

I det svenska vågprojektet utplaceras även 30 ”atrappbojar” utan generatorer för att bättre kunna studera miljökonsekvenserna. Ett flertal olika miljöstudier är knutna till det svenska projektet, vilket innebär att tekniken ska förbättras ur miljösynpunkt redan långt före en eventuell kommersialisering. Baserat på den grundteknik som det svenska projektet företräder inom vågkraft, finns det goda förutsättningar för både en miljö och naturvänlig energiproduktion.

Internationellt samarbete kring vågkraft

Energimyndigheten deltar i International Energy Agency's s.k. implementing agreement om havsenergisystem, IEA-OES (Ocean Energy Systems), där vågkraft, marin strömkraft, tidvattenkraft, saltkraft och termisk kraft ingår. Syfte och mål för IEA-OES är att möjliggöra och koordinera havsenergiforskning, utveckling och demonstration genom internationellt samarbete och informations utbyte, vilket ska leda till utvecklandet av kommersiellt hållbara, effektiva, pålitliga, kostandseffektiva och miljövänliga havsenergitekniker. Varje år ger IEA-OES ut en rapport om den senaste utvecklingen inom havsenergiområdet från medlemsländerna, som ni finner på deras webbplats.