Så kan energiforskningen tillföras 450 miljoner kronor

Modellen bygger på att avgifter tas ut från producenter och användare.

– Utan långsiktighet i finansieringen när det gäller energiforskningen bedömer jag att möjligheterna till måluppfyllelse äventyras. Jag har respekt för att andra politikområden kan vara mer prioriterade i ett ansträngt statsfinansiellt läge. Därför gäller det att hitta en modell som gör energiforskningen mindre beroende av budgetpolitiska överväganden. Det säger Energimyndighetens Generaldirektör Thomas Korsfeldt i en kommentar.

Bakgrunden är att i december 2004 sänktes, av statsfinansiella skäl, de årliga anslagen till energiforskningsprogrammet med 440 miljoner kronor. Konsekvensen av detta beslut blir allt tydligare, främst för kompetensuppbyggnad och investeringar i pilot- och demonstrationsprojekt. Ytterst får detta konsekvenser för möjligheten att fullfölja besluten om omställningen av energisystemet.

– Totalt är neddragningen av statens andel 2,5 miljarder kronor under sju år, vilket motsvaras av lika stor andel icke offentlig finansiering. I vårbudgeten tillfördes dock 200 miljoner kronor för år 2006-2007. Ryckighet när det gäller statens satsningar på energiområdet skapar osäkerhet hos motfinansiärer och för Sverige viktiga forsknings- utvecklings- och demonstrationsprojekt riskerar att gå i stöpet, säger Korsfeldt.

Energimyndighetens kompletterande förslag till finansieringsmodell skulle kunna ge 450 miljoner kronor vid sidan av de medel som förutsätts anvisas via statsbudgeten. Modellen bygger på avgifter enligt följande som läggs i särskilda fonder. Varje avgift ger cirka 110 miljoner kronor:

• En procent av Vattenfalls nettovinst öronmärks för EFUD-insatser
• En avgift om 4 508 kronor per installerad Megawatt tas ut på kärnkraftverk och vattenkraftverk över 10 MW
• På el-abonnemang tas en avgift ut med 19 kronor/år för lågspänningskunder och 1 571 kronor/år för högspänningskunder
• På registrerade fordon tas en avgift på 27,50 kronor per år

– Det går att tänka sig att bara en eller ett par av avgifterna införs, med högre nivåer, men det finns logik i alla förslagen. Vattenfall skulle därmed ytterligare kunna möta kravet på att vara en viktig aktör i omställningen av energisystemet. Vatten- och kärnkraften har byggts ut med stort statligt stöd. Elkunderna kan tillgodogöra sig energieffektivisering i bostäder och utvecklingen av el-snålare apparater. FoU-insatser inom transportsektorn har stor betydelse för minskad klimatpåverkan, utvecklingen av bränslesnålare fordon och kan vara avgörande för att svensk fordonsindustri har kvar betydande forskning i Sverige, säger Thomas Korsfeldt.

Energimyndigheten bedömer att om inget händer med finansieringen så kommer verksamheten efterhand att anpassa sig till den lägre ekonomiska nivån. Därmed kommer betydande delar av den EFUD-verksamhet som nu pågår, i flera fall världsledande, att försvinna. Detta riskerar bland annat att få till följd att kompetensförsörjningen till industrin försvåras genom att doktorandprojekten inom energiområdet kraftigt minskar. Ett annat exempel är att svenska forskare i mindre utsträckning kan delta i det internationella samarbetet i EU.

– Om den lägre nivån permanentas så riskerar detta att äventyra de nuvarande energipolitiska riktlinjerna och omställningen av energisystemet försvåras. Långsiktighet och stabila spelregler krävs och det kan ta lång tid innan nyttan av insatserna skönjas. Kan inte denna långsiktighet tillgodoses inom statsbudgetens ram finns nu en alternativ modell, säger Thomas Korsfeldt.

Ytterligare information:
Generaldirektör Thomas Korsfeldt 016-544 2001.