CDM och JI

Clean Development Mechanism (CDM) är en handelsmekanism och samarbetsform under Kyotoprotokollet som skapades för att göra det möjligt för länder med utsläppningsminskningsåtaganden att reducera koldioxidutsläpp i länder utan minskningsåtagande.

Sedan tidigt 2000-tal har mekanismen använts för att etablera ett stort antal projekt i utvecklingsländer för att minska utsläppen av växthusgaser, exempelvis genom att ersätta kolkraft eller annan fossil energi med förnybart.

Under Kyotoprotokollet var det endast utvecklade länder som hade åtaganden att minska utsläppen, och CDM användes i huvudsak av dessa länder och av företag för att finansiera utsläppsminskningar i utvecklingsländer.

Joint Implementation (JI) är ett liknande verktyg som CDM, men används när båda länderna i samarbetet har utsläppsminskningsåtaganden.

Första generationens klimatverktyg

CDM och JI är marknadsmekanismer som har gjort det möjligt för internationell handel med utsläppsminskningar. Mekanismen innebär att ett land eller ett företag investerar i projekt som minskar utsläpp av växthusgaser genom att köpa utsläppminskningsenheter som genererats av projektet.

Energimyndighetens portfölj med CDM- och JI-projekt har lett till stora utsläppsminskningar, men sedan 2016 har inga nya avtal tecknats. Energimyndigheten har investerat i omkring 270 CDM- och JI-projekt runt om i världen. I cirka etthundra projekt har avtal tecknats direkt mellan Energimyndigheten och projektägaren (bilateralt).

I övriga projekt har Energimyndigheten finansierat projekt genom fonder som sköts av framförallt Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken. Förutom Sverige har flera andra länder också bidragit till finansieringen av fonderna. Myndigheten är fortfarande aktiv i drygt 20 bilaterala CDM-projekt fram till 2022. Vi är inte längre aktiva i JI-projekt.

 

 

 

Kontroll av utsläppsminskningarna

Utsläppsminskningarna från ett CDM-projekt måste genomgå en verifieringsprocess där de kontrolleras och godkänns innan de kan användas. Det är den så kallade CDM-styrelsen under UNFCCC som gör den verifieringen.

FN:s CDM-styrelse och klimatkonventionens (UNFCCC) sekretariat har sedan åren kring millenniumskiftet arbetat med att utforma verktyg och metoder för att kontrollera och godkänna utsläppningsminskningarna samt sätta robusta standarder för det internationella klimatarbetet.

Mer information om detta arbete finns på UNFCCC:s webbplats (på engelska). Efter verifieringen skapas ett CER-certifikat (Certified Emissions Reduction) för varje ton koldioxid som minskats, och dessa certifikat kan köpas och säljas. Innehavaren av certifikat har tre val:

  • Tillgodoräkna sig utsläppsminskningsenheterna för att uppfylla sina åtaganden
  • Sälja utsläppsminskningsenheterna
  • Annullera utsläppsminskningsenheterna, vilket innebär att ingen kan använda dessa för att balansera ökade utsläpp någon annanstans.

Sverige har valt att annullera alla enheter som levererats till och med slutet av 2018, vilket är ca 22 miljoner enheter.

Mer än bara koldioxidreduktion

När CDM-projekt etableras i utvecklingsländer måste projekten också leva upp till de krav som fastställts om hållbar utveckling. Projekten kan bidra till att lokalsamhällen stärks genom exempelvis nya jobb, skydd för naturen, mer utbildning, hälsofrämjande insatser och renare luft.

Hur jobbar vi nu och framåt?

I dag utvecklas framtidens klimatsamarbeten under Parisavtalet. I det arbetet tas bland annat lärdomar från Kyotoprotokollets mekanismer tillvara.

Mer information om hur Energimyndigheten arbetar med Parisavtalets verktyg.