Skärpt styrning behövs för att snabba på omställningen av flyg och sjöfart

Energimyndigheten föreslår ett riktat stödprogram för sjöfartens omställning som ska hantera höga investeringskostnader, tidiga teknikrisker och dagens marknadshinder. Programmet bör omfatta finansiellt stöd, samarbets- och nätverksinsatser samt eventuellt expertstöd. En lämplig myndighet bör få i uppdrag att utforma programmet vidare, inklusive juridisk analys, författningsförslag och konsekvensbedömning, samt säkerställa att det kompletterar befintliga stöd.

Energimyndigheten bedömer att ett riktat stöd behövs för att bygga ut landström i hamnar för att Sverige ska klara de krav som finns i förordningen om infrastruktur för alternativa bränslen (AFIR) till 2029. Eftersom ett nytt stödprogram för sjöfarten inte hinner införas i tid för att möta kraven i AFIR föreslår myndigheten att regeringen ger Naturvårdsverket i uppdrag att genomföra riktade utlysningar inom Klimatklivet för investeringar i landströmsförsörjning.

Energimyndigheten ser behov av en nationell strategi som ger långsiktig riktning för sjöfartens omställning och säkerställer att EU‑krav och målet om nettonollutsläpp före 2050 kan nås. Strategin bör innehålla en handlingsplan på kort och lång sikt och fungera som grund för det föreslagna stödprogrammet. Myndigheten föreslår att regeringen ger en lämplig aktör i uppdrag att ta fram strategin i brett samarbete med näringsliv, offentlig sektor och akademi.

Internationell styrning är central för att minska luftfartens utsläpp eftersom majoriteten sker i utrikestrafiken och hanteras mest effektivt på EU‑ och global nivå. Nationella åtgärder riskerar annars att få liten effekt och snedvrida konkurrensen.

Koldioxidpriset är i dag den starkaste drivkraften och Sverige bör verka för att EU:s utsläppshandelssystem omfattar fler flygningar samt att flygets höghöjdseffekter prissätts.

Utsläpp som inte täcks av utsläppshandelssystemet eller beskattning bör på sikt inkluderas i något av dessa styrmedel, även om viss trafik kan styras direkt av staten när det är mer ändamålsenligt.

Flygplatserna saknar i dag resurser att bygga ut den infrastruktur som krävs för el- och vätgasflyg, vilket riskerar att bromsa omställningen.

Att bygga ut infrastruktur för framtidens fossilfria flyg är komplext och utbyggnaden behöver samordnas för att det ska kunna ske koordinerat och effektivt.

Energimyndigheten föreslår att en lämplig myndighet får uppdrag som nationell samordnare kring utbyggnad av infrastruktur för framtidens fossilfria flyg.

Det behövs större och mer samordnade satsningar på forskning, innovation och demonstration för att elflyg, vätgasflyg, avancerad SAF‑produktion och energieffektivare flygplanskoncept ska nå marknaden. Nuvarande forskningsmedel är splittrade och små, och Energimyndigheten anser att området behöver förstärkas. En samlad satsning liknande Energimyndighetens tidigare programmet Fossilfritt flyg bör återinföras.