Hållbarhetslagen

Biodrivmedelsleverantörer och användare av biobränslen måste kunna visa att vissa hållbarhetskriterier är uppfyllda. De omfattar hela produktionskedjan och ställer bland annat krav på att verksamheten ska ha ett kontrollsystem för att säkerställa råvarornas hållbarhet och för vissa kategorier att biobränslena ska ha lägre klimatpåverkan än sina fossila motsvarigheter. Kriterierna har sitt ursprung i förnybartdirektivet, som är ett EU-direktiv.

Från den 1 juli 2021 gäller nya hållbarhetskriterier enligt hållbarhetslagen och hållbarhetsförordningen. Energimyndigheten har tagit fram en ny föreskrift STEMFS (2021:7) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och biobränslen som började gälla den 17 augusti 2021. Ändringarna innebär bland annat nya markkriterier och ändrade krav på växthusgasminskning. Dessutom omfattas nu även aktörer som hanterar fasta och gasformiga biobränslen.

Hållbarhetskriterierna innebär att biobränslen ska leda till en minskning av växthusgasutsläpp, att råvaror måste uppfylla markkriterierna och att det ska gå att spåra bränslena ända tillbaka till deras ursprung. De aktörer som hanterar biobränslen och är skyldiga att inneha hållbarhetsbesked enligt hållbarhetslagen, ska se till att dessa kriterier uppfylls. Det ställs även krav på vissa aktörer att varje år lämna uppgifter till Energimyndigheten om vilka biobränslen de hanterat under föregående år. Detta kan du läsa mer om på Rapportering av hållbara mängder.  

Syftet med hållbarhetskriterierna är att säkerställa att de biobränslen som finns på marknaden faktiskt är hållbara utifrån hela produktionskedjan och att konsumenter ska känna sig trygga när de kommer i kontakt med dessa produkter. Utöver detta handlar det också om att uppnå vissa politiska mål, som ställs både nationellt och på europeisk nivå.

Energimyndigheten utfärdar så kallade hållbarhetsbesked och anläggningsbesked, tar emot och granskar rapporteringar och genomför omprövningar och tillsyn för att säkerställa att kriterierna följs.