Kontrollsystem

Vem gör riskbedömningen för uppbyggnad av kontrollsystemet?

Det är den rapporteringsskyldige som gör en riskbedömning av sin egen verksamhet och de produktionskedjor som ska omfattas av den. Kontrollsystemet ska utformas utifrån bedömningen av risker för att hållbarhetskriterierna inte kan anses vara uppfyllda. Riskbedömningen som den rapporteringsskyldige har gjort ska beskrivas och lämnas in till myndigheten tillsammans med en beskrivning av kontrollsystemet vid ansökan om hållbarhetsbesked. En oberoende granskare ska anlitas inför ansökan om hållbarhetsbesked för att säkerställa att kontrollsystemet uppfyller sitt syfte. Granskaren gör då en egen riskbedömning av hela kontrollsystemet. Den riskbedömningen ligger sedan till grund för granskarens utlåtande som också skickas in till myndigheten tillsammans med ansökan om hållbarhetsbesked.

Vilka krav gäller för rapporteringsskyldiga som endast köper bränsle av leverantörer som har ett giltigt hållbarhetsbesked eller som är certifierade enligt ett av de frivilliga systemen som godkänts av EU-kommissionen?

Under förutsättning att hållbarhetsbesked/certifiering som leverantören innehar omfattar hållbarhetslagens samtliga bestämmelser kan den rapporteringsskyldige ha ett mindre omfattande kontrollsystem. Detta eftersom kontrollsystemet inte behöver kontrollera hållbarhet och spårbarhet längre tillbaka i produktionskedjan än till leverantören, som innehar hållbarhetsbesked eller är certifierad enligt ett frivilligt system.

De viktigaste delarna för denna typ av kontrollsystemet blir därmed att se till att:

• hållbart bränsle endast köps in från leverantörer som innehar giltiga hållbarhetsbesked eller är certifierade enligt ett frivilligt system.
• det finns spårbarhet till leverantörerna för samtliga volymer som hanteras. Ett massbalanssystem som visar att de mängder som förbrukas eller säljs som hållbara också har tagits in i systemet som hållbara.
• hållbarhetsegenskaper om varje parti bränsle (som uppgifter om råvaran, ursprung, växthusgasminskning osv) erhålls från leverantören och kan rapporteras in till Energimyndigheten av den rapporteringsskyldige.

Om en rapporteringsskyldig bygger upp ett kontrollsystem som bygger på att inköp endast sker från leverantörer som innehar hållbarhetsbesked eller certifiering, innebär köp från leverantörer som inte innehar hållbarhetsbesked eller certifiering en stor avvikelse. Denna ska rapporteras till myndigheten tillsammans med en åtgärdsplan. I det fall företaget ändrar sina rutiner i kontrollsystemet för att även omfatta köp av bränsle från leverantörer som inte innehar ett hållbarhetsbesked innebär detta en väsentlig ändring av kontrollsystemet och ska anmälas till Energimyndigheten.

Den rapporteringsskyldige måste i samtliga fall ansöka om hållbarhetsbesked via formulär som finns på Energimyndighetens hemsida.

Vilka krav ställs på ett rapporteringsskyldigt företag som köper certifierat bränsle från ett frivilligt system som ansökt men ännu inte är godkänt av EU-kommissionen?

För system som ännu inte är godkända av EU-kommissionen gäller uppfyllande av krav som ställs i hållbarhetslagen, och den rapporteringsskyldige ska se till att hållbarhetslagens krav på kontrollsystem, stickprov och överenskommelser i produktionskedjan samt oberoende granskning uppfylls. Granskaren ska bedöma om certifieringssystemet uppfyller kraven i hållbarhetslagen, det vill säga denne bör gå igenom systemets uppbyggnad, rutiner och kriterier och bedöma om det är tillfyllest samt bedöma risken för att certifierade biobränslen inte kan anses vara hållbara. Han ska också bedöma om det går att förlita sig på tredjepartsgranskningen som utförs inom certifieringssystemet. Om det rapporteringsskyldiga företaget som köper sådana certifierade bränslen och den oberoende granskaren efter en kontroll bedömer att hållbarhetslagen uppfylls genom certifieringssystemet, bör det vara tillräckligt för att den rapporteringsskyldige ska få ett hållbarhetsbesked.


Är certifieringssystemet granskat och godkänt i en annan medlemsstat eller om bränslet är certifierat enligt en annan medlemsstat så bör det vara en omständighet som stärker den oberoende granskarens bedömning att certifikatet bör kunna anses säkerställa att hållbarhetskriterierna är uppfyllda. Det förutsätter dock att medlemsstaten har implementerat Direktivet fullständigt och har ett fungerande nationellt system på plats.

Vilka krav gäller för rapporteringsskyldiga som köper flytande biobränslen som har certifikat utfärdade i enlighet med ett av de frivilliga systemen som godkänts av EU-kommissionen?

EU-kommissionen uppmuntrar medlemsstaterna att godkänna frivilliga certifieringssystem för certifiering av flytande biobränslen. Detta trots att EU-kommissionen själva endast får godkänna dessa system för certifiering av biodrivmedel. Energimyndigheten gör därför bedömningen att rapporteringsskyldiga som hanterar flytande biobränslen som omfattas av certifikat enligt ett frivilligt system som godkänts av EU kommissionen kan anse dessa certifikat likvärdiga som för biodrivmedel. Företagets kontrollsystem behöver därför enbart hantera de hållbarhetskrav som inte ingår i godkännandet från kommissionen och för de delar av produktionskedjan som certifikatet inte täcker. Ett exempel på detta kan vara om man köper RME som omfattas av certifikat och använder detta för värmeändamål. Dessa rapporteringsskyldiga kan använda sig av vår Vägledning till formulär H2 för rapporteringsskyldiga som endast köper av leverantörer som har hållbarhetsbesked vid utformning av sitt kontrollsystem.