Restprodukter och avfall

Här finns svar på några vanliga frågor om restprodukter och avfall.

+

Hur kan man veta om ett material klassas som samprodukt, restprodukt eller avfall?

I vår vägledning beskriver vi hur lagens definitioner av avfall och restprodukt bör tillämpas. Där ger vi också exempel på ett antal olika material som enligt vår bedömning normalt bör anses utgöra avfall eller restprodukter. Energimyndigheten samarbetar med andra medlemsstater i EU kring detta, för att utveckla en likvärdig bedömning i olika länders regelverk.

Observera att regelverket om hållbarhetskriterier har ett särskilt tillägg till definitionen av avfall (1 kap 2 § lagen om hållbarhetskriterier), så att ett ämne som avsiktligt har manipulerats eller kontaminerats för att anses som avfall inte kan klassas som avfall. I regelverket (3 kap 4 § STEMFS 2021:7) finns också krav på kontrollsystemet att omfatta kontroll av att råvaror inte avsiktligen ändrats eller tagits ur bruk så att partiet eller en del av det blivit avfall eller restprodukt.

Lagen om hållbarhetskriterier 1 kap 2 § (riksdagen.se)

STEMFS 2021:7 3 kap 4 §

+

Kan man ansöka om ett beslut hos Energimyndigheten i förväg?

Det finns inte någon process för att i förväg få ett formellt besked om myndighetens bedömning. Aktörer är dock välkomna att lämna in underlag och beskrivningar till Energimyndigheten över material som man undrar över vad gäller klassning som restprodukt, avfall eller samprodukt. Detta underlättar Energimyndighetens arbete med bedömning och klassning av restprodukter.

+

Vilka krav gäller för bränslen som framställs av biomassa som klassas som restprodukt eller avfall, jämfört med andra bränslen?

Om biomassan utgör industriellt avfall eller en industriell restprodukt så gäller inte markkriterierna för biodrivmedlet eller biobränslet. Kravet på spårbarhet är då begränsat till den punkt där avfallet eller restprodukten uppkommer eller samlas in. Man behöver alltså inte visa på vilken mark den primära råvaran producerades.

Om biomassan är en restprodukt från jordbruket eller skogsbruket, så gäller markkriterierna. Då krävs spårbarhet genom produktionskedjan ända tillbaka till den mark där den primära råvaran producerades och aktören måste kunna visa att markkriterierna är uppfyllda.

+

Vad gäller för avfall från jordbruksverksamhet?

För avfall som uppkommit direkt i en jordbruksverksamhet finns sedan 1 juli 2021 ett nytt hållbarhetskriterium. För att biodrivmedel och biobränslen som produceras av sådan biomassa ska vara hållbar, ska det finnas övervaknings- eller förvaltningsplaner för att hantera påverkan på jordbeskaffenheten och markens kollager. Biomassa med svenskt ursprung uppfyller kriteriet, då det i Sverige finns regelverk och rådgivningsåtgärder som säkerställer detta. Kommer biomassan från ett annat land behöver aktören visa hur kriteriet uppfylls.

+

Vilka krav gäller på spårbarhet för biobränslen eller biodrivmedel som är baserade på restprodukter eller avfall?

Spårbarhet krävs för att kontroll ska kunna göras av att de principer som finns för bedömning av restprodukt eller avfall uppfylls, för att se om markkriterier är uppfyllda och för att växthusgasberäkningen ska kunna göras korrekt. Hur detaljerat ursprunget behöver visas beror på vilka hållbarhetskriterier som är aktuella för produktionskedjan.

För rapporteringsskyldiga som hanterar biobränslen från restprodukter eller avfall måste kontrollsystemet uppfylla kravet på spårbarhet tillbaks till den plats där restprodukten eller avfallet samlas in, vilket generellt är den plats där avfallet uppkommer.

Man måste också verifiera att definitionen av restprodukter enligt svensk lagstiftning uppfylls genom antingen egen kontroll eller oberoende granskning på den plats där restprodukten uppkommit. Självdeklarationer från anläggningar där restprodukter samlas in är inte tillräckligt, trots att vissa certifieringssystem accepterar dessa.

+

Vad gäller för avfall för energiproduktion? Vad krävs för bevis att det verksamhetsavfall/biogena avfallet som vi tar emot är hållbart?

Den biogena delen av avfall omfattas inte av markkriterier. Om det finns krav om minskade växthusgasutsläpp på den anläggning där avfallet förbränns, omfattas de biogena avfallen om krav på växthusgasutsläppsminskning. Om den anläggning där du producerar el, värme, och/eller kyla från till exempel verksamhetsavfall togs i drift efter 31 december 2020 omfattas anläggningen om krav på växthusgasminskning, och därav krav på växthusgasberäkningar. Detta är förutsatt att det inte är fast kommunalt avfall som inte omfattas av krav på växthusgasminskning trots att anläggningen kan omfattas av det. Även om anläggningen inte uppfyller krav om minskade växthusgasutsläpp ska ett kontrollsystem upprättas som bl.a. säkerställer att bränslen som omfattas av hållbarhetskriterier används.

+

Hur ska vi i vår energiåtervinningsanläggning hantera och verifiera hur stor andelen biomassa är i brännbart verksamhetsavfall?

Ni kan antingen använda schablonvärden för bioandel i rökgaser vidförbränning (fastställda av Naturvårdsverket) eller genom kontinuerligt mäta halterna av kol-14 i rökgaserna, som sedan kan följas upp i kontrollsystemet.

+

Hur påverkas vi avfallsförbränningsanläggningar som enbart förbränner hushållsavfall, ÅVC-material och utsorterat brännbart avfall?

Alla aktörer som producerar el, värme/kyla eller bränslen i en anläggning med installerad effekt om minst 20 MW (alternativt 2 MW för gasformiga biobränslen) där fasta biobränslen ingår, behöver inneha ett hållbarhetsbesked. Avfall träffas ej av markkriterier (observera att avfall direkt uppkommen i jordbruksverksamhet dock träffas av krav på markförvaltningsplan).

Om krav på minskning av växthusgasutsläpp föreligger på anläggningen ska detta beräknas enligt föreskrifterna. Kontrollsystemet ska säkerställa spårbarhet för biomassan, och visa att avfall/restprodukter klassificerats korrekt och att markkriterier ej är aktuella. Ifall olika typer av råvaror finns blandade ska den andel som är av biomassa beräknas. Om ni inte kan ta reda på vad som finns i en blandning (dvs det går inte att separera fysiskt eller uppskatta andel biobränsle i avfallet) så ska andra metoder användas, till exempel provanalyser, C-14 metod, eller schablonvärden.