Kulturmiljö

Med kulturmiljö menas den av människan påverkade fysiska miljön som vittnar om historiska och geografiska sammanhang. Kulturmiljön är en viktig del av kulturarvet, som utgörs av traditioner, idéer och värden som vi medvetet eller omedvetet övertar från tidigare generationer. Vad som betraktas som kulturarv förändras över tiden och är ett uttryck för samhällets skiftande värderingar.

Vad en ansökan bör innehålla

För ett vindkraftprojekt redovisas kulturmiljöer och landskap i en Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) och/eller särskild landskapsanalys.

En ansökan för ett vindkraftprojekt, med eller utan MKB, bör innehålla:

  • Beskrivning av områdets topografi, natur- och odlingslandskap, med fördel illustrerad med kartor och fotografier.
  • Värdefulla bebyggelsemiljöer, också sådana som är inom projektets påtagligare influensområde.
  • Viktigare siktstråk, utblickar samt landmärken, till exempel läget av kyrkor.
  • Kända fornlämningar och om de berörs av projektet, se vidare under KML. Vissa typer av fornlämningar är uppförda som landmärken och kan kräva större skyddsavstånd till vindkraftverk.
  • Eventuella riksintressen för kulturmiljövården och i förekommande fall hur deras värden kan påverkas av vindkraftprojektet.
  • Fotomontage från olika platser, till exempel visande bymiljö, kyrkogårdar och viktigare utblickar. Antalet fotomontage som behövs är beroende av områdets innehåll av kulturmiljöer och vindkraftprojektets storlek.

Kunskapsunderlag

Nedan beskrivs främst befintliga kunskapsunderlag för värdefulla kulturmiljöer. Kunskap om kulturmiljön i landskapet som helhet kräver att man gör särskilda landskapsanalyser, läs mer på sidan Vindkraftens påverkan på landskapet. Nedan listas även kunskapsunderlag som kan användas i dessa landskapsanalyser.

  • Riksantikvarieämbetet ansvarar för fornminnesregistret (FMIS), som uppdateras kontinuerligt, och bebyggelseregistret som innehåller den skyddade bebyggelsen och vissa bebyggelseinventeringar. Inom kort kommer FMIS att lägga till information om fasta fornlämningar under vatten. Bebyggelseregistret innehåller också beskrivningar av kyrkobyggnader och av riksintressen för kulturmiljövården.
  • Länsstyrelserna har till exempel regionala kulturmiljöprogram, naturvårdsprogram, ängs- och hagmarksinventeringar. Flertalet länsstyrelser har samlingar eller förteckningar över publikationer som berör miljö och planering samt även agrarhistoriska översikter och fördjupade riksintressebeskrivningar.
  • Kommunerna har ofta kulturmiljöprogram och naturvårdsprogram som redovisar miljöer av lokalt intresse.
  • Lantmäteriets många historiska kartor finns tillgängliga via Lantmäteriet. Läs mer om historiska kartor och hur du kan ladda ner dem på Lantmäteriets webbplats.

Äldre inventeringar och dokumentationsmaterial behöver ofta uppdateras för att svara mot dagens krav. Kunskapen om landskapets historia vilar på demokratisk grund och hålls levande i byalag och hembygdsföreningar.

Skydd för kulturmiljön

Vissa områden längs kusterna, kring de stora sjöarna och vattendragen och i fjällen har i 4 kap. miljöbalken i sin helhet utpekats som riksintressen med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns där. Med stöd av 3 kap. miljöbalken har cirka 1 700 områden utpekats som riksintresse för kulturmiljövården. Dessa riksintresseområden avspeglar landets historia och består bland annat av jordbruksbyar, stadskärnor, arbetarbostäder, 1900-talets förorter, gruvor, förhistoriska gravfält och moderna kyrkogårdar. Exploatering eller ingrepp i riksintresseområdena får ske endast om värdena inte påtagligt skadas.

Kulturmiljöer finns också skyddade som natur- och kulturreservat enligt miljöbalken. Kulturmiljölagen omfattar alla fornlämningar, de flesta kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser samt särskilt utvald kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och/eller anläggningar. Statligt ägda, särskilt värdefulla fastigheter och byggnader, skyddas med stöd av förordningen (1998:1229) om statliga byggnadsminnen med mera. En särskild grupp utgörs av "värdefulla fastigheter" vilka är större markområden som historiskt haft en central funktion inom statlig förvaltning och verksamhet, till exempel kungsgårdar med tillhörande jordbruk. Skyddet för en värdefull fastighet omfattar hela egendomen, det vill säga både byggnader och mark. Riksantikvarieämbetet är tillsynsmyndighet.

Det finns också kulturmiljöer som är av stort regionalt och/eller lokalt intresse. De kan vara avgränsade och beskrivna i kommunernas översiktsplaner. De kan också vara skyddade av områdesbestämmelser eller i detaljplaner enligt Plan- och bygglag.

I Sverige finns det för närvarande 15 världsarv, det vill säga områden som har ett så högt kulturhistoriskt värde att de av Unesco förklarats vara en angelägenhet för hela mänskligheten. De är platser, orter, miljöer eller objekt som på ett alldeles unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. Regeringen har genom Unescos konvention om skydd av världens kultur- och naturarv förbundit sig att skydda värdena i världsarven.