Val av områden utifrån miljövärden

Vindkraftverk ska lokaliseras till platser som är lämpliga med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljö (MB 2 kap 6 §). Den kommunala fysiska planeringen är ett viktigt instrument för att klarlägga om och i sådana fall, hur vindkraften kan samordnas med aktuella naturvärden. Även om översiktsplaner inte är juridiskt bindande styr allt fler kommuner lokalisering och utbyggnad med detta instrument. Många kommuner har också särskilda vindkraftsplaner där avvägningar mot andra intressen gjorts.

1. När vindkraft inte bedöms innebära konflikter med naturvårdens intressen

Till denna kategori hör etableringar i redan exploaterade områden liksom etableringar i skogslandskap eller odlingslandskap som saknar höga naturvärden. Betydande arealer av skogs- och odlingslandskap utgör ofta stora opåverkade områden som har ett visst skydd enligt miljöbalken (se 3 kap. 2 § miljöbalken). Inom den typen av områden bör det dock inte generellt sett finnas hinder mot vindkraftsutbyggnad, men naturvärdena måste dock alltid beaktas.

2. När vindkraft inte är lämpligt med hänsyn till naturvårdens intressen

I områden med mycket höga naturvärden är vindkraft inte lämpligt med hänsyn till naturvårdens intressen. Sådana områden är nationalparker, merparten av naturreservaten och Natura 2000-områdena liksom djurskyddsområden, obrutna fjäll (se 4 kap. 5 § miljöbalken), särskilt värdefulla och oexploaterade kustområden (se bl.a. 4 kap. 3 § miljöbalken).

Det gäller även utsjöbankar med mycket höga biologiska värden som utpekats av Naturvårdsverket, det vill säga Hoburgs bank, Norra Midsjöbanken i Egentliga Östersjön, Lilla Middelgrund och Fladen i Kattegatt, Persgrunden i Skagerrak, Finngrundet/ Östra banken i Bottenhavet och Marakallen/Rödkallen i Bottenviken, se Havs- och vattenmyndighetens rapport 5576, Inventering av marina naturtyper på utsjöbankar.

Listan kan komma att kompletteras. Till denna kategori räknas även områden som planeras bli nationalparker. De utpekade områdena inom den så kallade statsskogsinventeringen (Naturvårdsverkets rapport 5339, Skyddsvärda statliga skogar och urskogsartade skogar 2004) bör generellt sett jämställas med naturreservat.

3. När det är oklart om både vindkraftens och naturvårdens intressen kan tillgodoses

Det finns områden där lämpligheten av vindkraftsetablering från naturvårdssynpunkt generellt sett är oklar utan mer ingående studier i de enskilda fallen. Sådana studier behövs för att man ska kunna avgöra om vindkraft och naturvårdsintressen kan samverka.

Det kan handla om områden som ligger i direkt anslutning till skyddade områden eller i ett landskap med spridda kärnor av särskilt värdefull natur. Det kan också handla om vissa areellt omfattande naturreservat med aktivt skogs- eller jordbruk och låga föreskriftsnivåer, liksom vissa Natura 2000-områden med låg andel så kallade Natura-habitat. Det kan också handla om andra kustområden än de mest värdefulla och oexploaterade. Lämpligheten av vindkraftsetablering i denna typ av områden får avgöras från fall till fall med stöd av kommunernas översiktsplanering och i samråd med länsstyrelsen, vid behov även med andra myndigheter som Naturvårdsverket.

Områden av riksintresse för naturvård respektive friluftsliv enligt 3 kap. 6 § miljöbalken ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön. I flera av de stora områdena av riksintresse för friluftsliv bör dock vindkraftsanläggningar kunna etableras efter en närmare planering.

Områden av riksintresse för naturvård är dock oftast mer noggrant avgränsade och har sådana värden att vindkraftsutbyggnad normalt inte bör tillåtas. Aktuell myndighet (vanligen kommun eller länsstyrelse) tar ställning. Vilka värden som ligger till grund för riksintresset och vad som kan innebära påtaglig skada framgår av de registerblad som finns för varje område.

Läs mer om riksintressen på Naturvårdsverkets webbplats.