Skyddad natur

De områdesskydd som främst kan ha betydelse för vindkraftsetableringar är nationalparker, naturreservat, kulturreservat, biotopskyddsområden, strandskydd och Natura 2000-områden, det vill säga områden som ingår i EU:s nätverk av skyddad natur.

Förekomsten av områdesskydd, men även artskydd för djur och växter enligt 8 kap miljöbalken, är frågor som den som söker tillstånd eller gör anmälan enligt miljöbalken måste ta med i sin planering. Om ett skyddat område eller skyddad art berörs måste det redovisas i ansöknings- eller anmälningshandlingarna där frågan kommer att avgöras i samband med lokaliseringsprövningen enligt 2 kap. miljöbalken.

Naturreservat och Natura 2000

De flesta naturreservat och Natura 2000-områden har ett starkt naturskydd vilket gör att en etablering av vindkraft vanligen inte är förenlig med syftet och föreskrifterna för respektive område. Etablering av vindkraft bör alltså undvikas här, och huvudinriktningen bör vara att hitta alternativ utanför dessa områden.

För Natura 2000-områden gäller enligt 7 kap. miljöbalken att det inte är tillåtet med verksamheter eller åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka naturmiljön i området. Detta gäller även sådana åtgärder som görs i områdets omland, till exempel vägbyggen och dräneringar, som kan förändra förutsättningarna inom Natura 2000-området. 

Bevarandeplaner, som bland annat redovisar respektive Natura 2000-områdets värden och vad som kan skada värdena i området, finns vanligen att hämta på länsstyrelsernas webbplatser.

Försiktighetsprincipen

Försiktighetsprincipen som finns i 2 kap. miljöbalken ska tillämpas vilket innebär att om det är oklart om bevarandevärden i naturreservat eller Natura 2000 fortsättningsvis kan tryggas, bör en alternativ lokalisering som inte riskerar att skada området väljas.

Läs mer om Natura 2000 på Naturvårdsverkets webbplats.