Riksintressen för vindbruk
Ett riksintresse är ett statligt anspråk på mark- och vattenresursen. Vid prövning av mark- och vattenanvändning är ett sådant område vägledande. Det är dock först i tillståndsprövningen i det enskilda fallet som riksintresset får en rättslig betydelse. Då bedöms riksintresse för vindbruk mot andra befintliga riksintressen som exempelvis naturvård, kulturmiljö, rennäring, försvarsmaktens intressen och luftfart.
Att ett område är angivet som riksintresse för vindbruk, innebär att Energimyndigheten bedömer området som särskilt lämpligt för elproduktion från storskalig vindkraft utifrån följande förutsättningar:
På land
- Vindförutsättningar – I vindområdet ska det blåsa mer än 7,2 m/s i årsmedelvind 100 meter ovan mark (MIUU 2011)
- Området ska vara större än 5 kvadratkilometer (undantaget elområde 4)
- Avstånd till bebyggelse (hus och kyrkor) – Avståndet mellan vindkraftverk och bebyggelse ska vara mer än 800 meter (Undantag för de områden som kvarstår sedan 2008 där 400 meter är gällande)
Till havs
- Vindförutsättningar – I vindområdet ska det blåsa mer än 8,0 m/s i årsmedelvind 100 meter ovan mark (MIUU 2011)
- Området ska vara större än 15 km2
- Vattendjup ned till 35 meter
Riksintresse obruten kust, obrutet fjäll, natura 2000 områden på land, nationalparker och natur- och kulturreservat är undantagen från anspråket.
Det är möjligt att även bygga utanför riksintresseområden om platsen i en prövning visar sig lämplig eller om kommunen redovisar området som lämpligt i översiktsplanen.
Läs mer om hur Energimyndigheten har tagit fram riksintressen för vindbruk och ladda ner kartmaterial på denna sida.
