Här redovisas olika rättsfall från Mark- och miljööverdomstolen som kan vara vägledande vid prövning av vindkraftsärenden. För varje ämnesområde finns en sammanfattning av rättsläget. Rättsfallen bevakas och sköts av Nätverket för vindbruk i samarbete med Peter Ardö, Chefsrådman vid Mark- och miljödomstolen, Växjö tingsrätt. 

MÖD 2011-11-23 – Sollefteå Ragunda

M 847-11 Bodhögarna
M 825-11 Ögonfägnaden
M 824-11 Björkhöjden

Buller

Bland annat fråga om yrkande om 35 dB(A) i renskötselområde

Yrkande framfördes om att bullret skulle villkoras till 35 dB(A) i områden som användes för rensskötsel. MÖD avslog yrkandet och framhöll att skyddet för rennäringen får anses vara erforderligt beaktat genom de redan existerande villkor och provisoriska föreskrifter som tidigare bestämts.

 

Riksintressen, landskapsbild m.m.

Avvägning mellan riksintresse för vindbruk och riksintresse för rennäringen

 

Tillstånd gavs för 80, 40 resp. 240 vindkraftverk i tre olika tillstånd.

 

Vindkraft bidrar till hållbar utveckling i enlighet med 1 kap. 1 § miljöbalken. Område var av riksintresse för vindkraft. Det får anses vara särskilt angeläget att vindkraftverk kan komma till stånd inom sådana områden som är utpekade som riksintresse för detta ändamål. Ett delområde var utpekat riksintresse för rennäringen och vidare var en flyttled av riksintresse. Vindkraften ska ha företräde enligt 3 kap. 10 § miljöbalken, vissa begränsningar infördes gällande avstånd till rennäringsområde. Ett avstånd på 5 km anges som det avstånd inom vilket renarna kan tänks undvika vindkraftverken. När det gäller flyttleden uttalas att renarna kan flyttas med lastbil samt villkor om att bistå med flytt av djur Yrkande om 35 dB(A) i renskötselområde avslogs. Även andra yrkanden om villkor avslogs.

 

 

Tidsbegränsning av tillstånd

Bland annat fråga om tidsbegränsning av tillstånd

 

Miljödomstolen tidsbegränsade tillstånden till 30 år med följande motivering. Miljödomstolen gör den bedömningen i enlighet med vad länsstyrelsen anfört inför MPD att tillstånd för förevarande slag av verksamheter normalt bör tidsbegränsas av flera olika skäl, dels på grund av att den tekniska livslängden för vindkraftverken brukar anges till omkring 30 år, och dels för att möjligheterna till en förutsättningslös prövning av villkoren vid en eventuellt fortsatt verksamhet är större vid en ny tillståndsprövning jämfört med omprövning enligt 24 kap miljöbalken.

 

Mark- och miljööverdomstolen delade miljödomstolens bedömning när det gäller behovet av begränsning av tillståndet i tid. Bolagets yrkande att upphäva tidsbegränsningen avslogs.

 

Vindkraft och rennäring

Tillstånd har i länsstyrelsen (MPD) givits till tre vindkraftparker (80, 40 och 240 verk). Besluten överklagades av en sameby och sen anslutningsvis av bolaget.

 

Tillämpningen av miljöbalkens regler tillgodoser de åtaganden Sverige har enligt ICCPR (Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter).

 

Rennäringen omfattas av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken.

 

Av 3 kap. 5 § miljöbalken framgår att mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen så långt som möjligt ska skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra rennäringens bedrivande. Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för energiproduktion ska enligt 3 kap. 8 § miljöbalken så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten av sådana anläggningar. Om ett område är av riksintresse för flera oförenliga ändamål ska enligt 3 kap. 10 § miljöbalken företräde ges åt det ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt.

 

I viss utsträckning saknas forskning rörande vindkraftverks s.k. regionala och långsiktiga påverkan på domesticerade renar. Forskningsläget är relativt tydligt när det gäller vägars och tekniska installationers regionala påverkan på ren och att nuvarande forskning entydigt tyder på att vindkraftsparker kan ge upphov till undvikelseeffekt på betydande avstånd från vindkraftverken. MÖD menade att detta forskningsläge kunde utgöra utgångspunkt även för en bedömning på vindkraftverks påverkan på domesticerad ren.

 

Undvikelseeffekten får sådan omfattning att påverkan på renpopulationen leder till att bedrivandet av rennäring tydligt påverkas (med beaktande av försiktighetsprincipen) vid ett avstånd som uppskattas till cirka 5 km. Ett uppsamlingsområde för ren som behövdes för att nå vintebetesområde låg på 5 km avstånd, detta ansågs förenligt med vindkraftsetableringen.

Verken skulle omöjliggöra användningen av en flyttled för renar. Det gick att flytta renarna med lastbil och villkor om stödutfodring. När detta var reglerat var flyttleden inget hinder för vindkraftstillståndet.

 

MÖD 2011-10-14 – Taggen Hanöbukten

M 5757-11

Numera avgjort av HD, se NJA 2012 s 921 ovan

MÖD 2011-04-26 – Lidköping

M 9290-10

Verksamhet som rör försvaret, anmälningsärende enligt miljöbalken

Två verk hade anmälts till kommunen som sagt OK, försvaret hade då ingen erinran. Vid länsstyrelsens handläggning av överklagandet sa försvaret nej till verken. Lst, MD och MÖD gick på försvarets linje. 3 kap. 9 § miljöbalken.

Förbud meddelades mot verken. Det fanns enligt MD och MÖD inte skäl att överlämna målet till regeringen enligt 21 kap. 7 § miljöbalken. OBS! Mot bakgrund av ovan angivna mål bör kanske detta avgörande inte tas som intäkt att domstol kan underlåta att lämna över mål enligt regelverket i 21 kap. 7 § miljöbalken.

MÖD 2011:41 2011-11-15 – Alvesta Blädingeås

M 5482-11

M 5325-11

Fråga om gemensamt tillstånd

Mark- och miljödomstolen (MMD) uttalade att de två tillstånd som länsstyrelsen givit till två olika sökanden i närliggande projekt skulle ges som ett gemensamt tillstånd. MÖD upphävde MMD:s dom och återförvisade till MMD för fortsatt handläggning. Målen ska behandlas som två tillståndsärenden eftersom det är olika sökanden. En samordnad prövning, i likhet med vad länsstyrelsen gjort, ska dock ske av den gemensamma miljöpåverkan som verksamheterna orsakar. För att hantera det som ett gemensamt tillstånd enligt 21 kap. 3 § miljöbalken krävs att det är samma sökande. Om det krävs gemensamma villkor, se MB 16:8.

NJA 2011 s 296 HD 2011-06-01

T 5420-08

Allmänt om ekonomisk säkerhet vid tillstånd enligt miljöbalken

Formen för säkerhet behöver inte bestämmas redan när tillstånd ges utan det kan vänta tills säkerheten ges in innan verksamheten ska påbörjas. HD uttalade ungefär följande.

Tillståndsmyndigheten har vid sin tillståndsgivning i allmänhet inte anledning att bestämma vilken form säkerheten ska ha. Frågan ska lämnas öppen så att tillståndshavaren kan välja form när han genom tillståndsvillkoren har fått klart för sig hur stor säkerheten ska vara och när den ska ställas. Huruvida den form han väljer är godtagbar får prövas i samband med prövningen av om säkerheten är betryggande. Moderbolagsborgen ska inte generellt uteslutas. Sökandande får visa att vald form för säkerhet är betryggande.