Koldioxidavskiljning och lagring (CCS)

Avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) är ett av många verktyg som Sverige satsar på för att nå klimatmålen. Energimyndigheten arbetar på uppdrag av regeringen för att främja användning av CCS i Sverige. 

EU har som mål att vara klimatneutralt till år 2050. Sveriges mål är att inte ha nettoutsläpp av växthusgaser år 2045, därefter ska vi uppnå negativa utsläpp. För att uppnå negativa utsläpp är så kallad bio-CCS en betydelsefull teknik enligt bland annat FN:s klimatpanel IPCC och EU. 

Vad är CCS?

CCS står för Carbon Capture and Storage, det vill säga avskiljning och lagring av koldioxid. Bio-CCS betyder avskiljning och lagring av koldioxid från förnybara källor. 

CCS är ett komplement till andra utsläppsminskande insatser som energieffektivisering och minskad användning av fossil energi. Tillsammans bidrar insatserna till att Sverige ska nå de nationella klimatpolitiska målen och till de internationella målen.  

CCS-flödet

Illustration av CCS, från avskiljning till lagring. Klicka på bilden för en förstoring. 

Avskiljning 

Koldioxiden avskiljs från rökgaser i exempelvis en kraftvärmeanläggning eller en processindustri. Koldioxiden komprimeras under högt tryck för att minska i volym och blir då i princip flytande. 

Transport 

Koldioxiden kan transporteras till slutgiltig lagringsplats och mellanlager via rörledning, fartyg, tåg eller tankbil. 

Lagring 

Den avskilda koldioxiden mellanlagras ofta, exempelvis i en behållare bredvid avskiljningsanläggningen eller i en hamn, i väntan på transport till sin slutliga lagringsplats.

Den permanenta lagringen sker genom att koldioxiden pumpas ner flera kilometer under havsbotten i geologiska formationer där den så småningom blir till sten.

Norge har lyfts fram som ett lämpligt alternativ för lagring av koldioxid, både med anledning av deras breda kompetens från gas- och oljeindustrin samt deras gynnsamma geologiska förutsättningar under Nordsjön. Koldioxidlager på svenskt territorium ligger långt fram i tiden. Även andra länder med gas- och oljeutvinning har kommit långt med lagringsprojekt och flera av dem är villiga att importera koldioxid för permanent lagring.