Planera för sol
Landets kommuner skapar förutsättningar för de lokala solenergimarknaderna genom fysisk planering. Den fysiska planeringen utgörs av översiktsplaner, detaljplaner och bygglov.
Detaljplan
Detaljplanen redogör för hur ett område får bebyggas och hur mark och vatten får användas i just det området. Till skillnad från översiktsplanen är den juridiskt bindande, men det finns möjlighet att göra undantag från den i vissa fall.
Enligt plan- och bygglagen får inte kommuner ställa egna krav på ett byggnadsverks tekniska egenskaper vid planläggning, genomförande av detaljplan och andra ärenden. Däremot går det att reglera användningen av byggnader samt byggnadernas storlek i form av exempelvis höjd och takvinklar. Kommuner kan således påverka potentialen för solenergi genom detaljplaneringen. Det är Boverket som är den myndighet som ansvarar för plan och bygglagen.
Om kommunen vill främja solenergi är det fördelaktigt att genomföra en sol-/skuggstudie över det tänkta området tidigt i planeringen. Hur väl solpotentialen kan utnyttjas beror också på hur bebyggelsen utformas och riktas, hur ny bebyggelse placeras i förhållande till äldre samt hur takhöjder och taklutning ser ut.
För att främja solenergi är det viktigt att inte bara se till ny bebyggelse utan att också värna den befintliga. Det kan göras genom att säkra befintliga byggnaders solinstrålning, eller ”solrätt” som det också kallas. Det finns en färdig metod för att inkludera solpotential i detaljplanering vid nybyggnation eller förtätning. Den har tagits fram utifrån pilotprojekt i Sege Park i Malmö och Norra Djurgårdsstaden i Stockholm och bygger på tre steg: skugganalys, vädersträcksorientering och optimal placering.
Det finns en risk att detaljplaner som ställer specifika estetiska krav på tak i praktiken planerar bort möjligheten att installera solceller givet dagens regelverk. Vill man som kommun främja solenergi kan man se över den här typen av krav i detaljplaner och välja hur man ska tolka dem.
