Internationell utsläppshandel

Parter med åtaganden under Kyotoprotokollet (s.k. Annex B-parter) har accepterat åtaganden för begränsande eller reduktioner av utsläpp. Dessa mål uttrycks som tilldelade mängder. Den första åtagandeperioden då dessa mål skulle uppnås infann sig mellan åren 2008 och 2012. De tilldelade mängderna representeras av enheter benämnda AAU, "assigned amount units".

Utsläppshandel definieras i artikel 17 i Kyotoprotokollet. Den tillåter länder som har ett överskott av AAU-enheter att sälja dessa till länder som överskridit sina mål och därför har ett underskott av enheter. Transaktion av enheter kan endast utföras inom och mellan varje parts register under Kyotoprotokollet. En lista över alla länder som har ett nationellt register hittar du på UNFCCC:s webbplats.

FN:s organ som arbetar mot klimatförändringar, UNFCCC , är sammanhållande för utsläppshandel under Kyotoprotokollet. Hos UNFCCC finns ITL, den internationella transaktionsloggen. ITL gör i stort sett samma jobb som EUTL gör för EU:s utsläppshandelsystem, men ITL övervakar och kontrollerar den internationella utsläppshandeln under Kyotoprotokollet.

Inom EU ligger parternas nationella register i plattformen CSEUR (Consolidated System of European Union Registries) som i praktiken är en del av unionsregistret och administreras av respektive medlemsstat. Alla enheter och transaktioner som innehåller enheter med ursprung i Kyotoprotokollet kontrolleras och verifieras av den internationella transaktionsloggen, ITL.

Utöver AAU-enheter finns ytterligare enheter som kan köpas och säljas inom den internationella utsläppshandeln under Kyotoprotokollet. För mer information läs mer om enhetstyper.

Det är upp till varje part att besluta om handel med enheter med ursprung i Kyotoprotokollet får bedrivas av andra än parten. I Sverige är det tillåtet för vem som helst att handla med dessa enheter. Läs mer om kontotyper  för att bättre förstå vilka konton som kan och inte kan användas för att hålla enheter med ursprung i Kyotoprotokollet.