Samarbeten under Kyotoprotokollet

Kyotoprotokollet är en internationell överenskommelse som förhandlades fram 1997 och som trädde i kraft 2005. Syftet var att minska klimatutsläppen och de utvecklade länderna hade åtaganden för att nå det målet.

Länderna hade under Kyotoprotokollet möjlighet att uppfylla en del av sina åtaganden genom insatser i andra länder. För detta ändamål skapades två samarbetsformer, Clean Development Mechanism (CDM) och Joint Implementation (JI).

Sveriges program för internationella klimatinsatser inrättades av Energimyndigheten 2002, för att stödja klimatinsatser i andra länder och bidra till att Sverige skulle klara sina utsläppsmål under Kyotoprotokollet. 

Från 2002 till 2019 har Sverige finansierat insatser med 807 miljoner kronor till enskilda projekt i utvecklingsländer, och 877 miljoner kronor till fonder som i sin tur gett finansiellt stöd till klimatprojekt i utvecklingsländer. Totalt har projekten åstadkommit utsläpps­minskningar motsvarande 27 miljoner ton verifierade koldioxidekvivalenter fram till årsskiftet 2019/2020.

Under 2019 levererades 4,6 miljoner utsläppsminskningsen­heter och Energimyndigheten betalade ut cirka 141 miljoner kronor till projekt och fonder. Energimyndigheten har kontrakt om ytterligare 606 miljoner kronor i finansiellt stöd till projekt och fonder som förväntas generera cirka 6,6 miljoner ton verifierade koldioxidekvivalenter. 

Sveriges insatser för internationella klimatinsatser är nu i en övergångsfas, eftersom insatser under Kyotoprotokollet för närvarande fasas ut samtidigt som insatser under Parisavtalet startar. Insatserna under Kyotoprotokollet avslutas 2022.

Hälften av utsläppsminskningsenheterna (levererade och planerade) kommer från projekt inom förnybar energi, såsom vind-, vatten- och solenergi. Ungefär en fjärdedel kommer från energieffektiviseringsprojekt och resterande fjärdedel kommer från projekt som avser bio-, deponi- och metangas.

Läs mer om CDM och JI.

 

Om Kyotoprotokollet

Kyotoprotokollet förhandlades fram 1997 och trädde ikraft 2005. Det var banbrytande då länder för första gången enades bakom den vetenskapliga konsensusen att

1) klimatförändringarna pågår

2) att de mycket troligen är ett resultat av mänsklig aktivitet

Parterna enades om att man under den första åtagandeperioden mellan 2008 och 2012 skulle reducera utsläppen av sex olika växthusgaser med 5,2 procent, jämfört med nivån 1990. Under Kyotoprotokollet behövde endast de utvecklade länderna minska sina utsläpp. Dessa fick individuellt satta reduktionsmål under Kyotoprotokollet.

Kyotoprotokollet är, liksom Parisavtalet, framförhandlat under FN-konventionen ”United Nations Framework Convention on Climate Change” (UNFCCC) från 1992. Denna konvention har i stort sett alla världens stater skrivit under, och den anger ramarna för de globala klimatförhandlingarna.