Utmaningarna med marknadens utveckling

Under senare delen av 2011 föll marknadsvärdet på utsläppsminskningsenheter på grund av den globala finanskrisen samt länders bristande efterfrågan till följd av osäkerheterna kring ett nytt globalt klimatavtal. I samband med det uppstod en svår situation för många privata aktörer på CDM-marknaden.

Detta märktes i samarbetet inom de multilaterala fonder där både privata och statliga aktörer ingår, liksom bland utbudet av konsulter som utfört tjänster på marknaden.

Energimyndigheten ställdes också inför utmaningar till följd av detta i ett samarbete som myndigheten inledde 2008 med det svenska bolaget CAM och dess moderbolag Tricorona. Samarbetet gällde förvärv av utsläppsminskningsenheter från ett antal vindkraftsprojekt som planerades i Kina. Vindkraftsparkerna byggdes och började generera utsläppsminskningar med start 2009.

Efter att Energimyndigheten tagit emot hela sin andel av utsläppsminskningsenheterna från projekten och därmed fullgjort sin del av samarbetet med CAM år 2012 blev myndigheten under 2013 och 2014 informerad av de kinesiska projektägarna att CAM inte uppfyllt sin del av åtagandet om förvärv av utsläppsminskningsenheter enligt avtalen.

För att eliminera risken för legala tvister med anledning av de ursprungliga förvärvsavtalen från 2008 har Energimyndigheten valt att förhandla med de kinesiska projektägarna om att göra vissa tilläggsförvärv av utsläppsminskningsenheter. Tilläggsförvärven har gjorts i enlighet med befintligt uppdrag och inom de befintliga ekonomiska ramarna för programmet. De omfattar en del av de enheter som skulle förvärvas av CAM och förvärven görs till lägre kostnad per utsläppsminskningsenhet än i de ursprungliga avtalen. Myndigheten har därefter ställt krav på CAM och Tricorona, som nu befinner sig i konkurs.

Detta är myndighetens enda samarbete av detta slag och med hänsyn till den globala finanskrisen, avsaknaden av ett nytt globalt klimatavtal för perioden 2013-2020, CDM-marknadens nedgång och CAM/Tricoronas icke ansvarsfulla agerande kan det konstateras att avtalen från 2008 borde ha utformats på ett annat sätt eller inte alls ingåtts. Se även bilaga 2 i Årsrapport 2015 för Sveriges program för internationella klimatinsatser.

CDM har enligt vissa bedömare varit ett av de tio mest effektiva styrmedlen för utsläppminskningar. CDM har gjort klimatprojekt mer konkurrenskraftiga jämfört med investeringar i traditionell fossilbaserad teknik och har därmed medfört att privat kapital gått till finansieringen av dessa klimatprojekt. Trots svårigheterna som uppstått på CDM-marknaden de senaste åren har de privata aktörerna varit en förutsättning för att få till stånd de mer än 7000 CDM-projekt som finns registrerade hos FN. Även i framtiden kommer den privata sektorn behöva inkluderas i arbetet med klimatfrågan, för att omställningen ska gå tillräckligt snabbt och kunna genomföras och finansieras effektivt.

För att den privata sektorn ska engagera sig krävs incitament, men också tydliga och långsiktiga ramverk. Detta kan förhoppningsvis åstadkommas genom Parisavtalet och en långsiktig vilja från världens länder att kontinuerligt höja ambitionsnivån för utsläppsminskningar.