Beviljade forskningsprojekt i 2013 års utlysning Internationell klimatpolitik

Åtta forskningsprojekt har fått stöd med sammanlagt 20 miljoner kronor i den senaste utlysningen inom programmet Internationell klimatpolitik. Energimyndigheten planerar nästa utlysning till våren 2015.

Forskningsprogrammet Internationell klimatpolitik som initierades år 2001 ger stöd åt forskningsprojekt, syntesarbete, kvalificerade utredningsinsatser och omvärldsanalyser i syfte att ge underlag på det klimatpolitiska området. Programmet riktar sig i första hand till forskare vid svenska universitet, högskolor och forskningsinstitut. Ett av Energimyndighetens mål med forskningsprogrammet är att ge stöd till forskning och utredningar som bidrar till ett förbättrat underlag inför det fortsatta internationella klimatförhandlingarna.

I den senaste utlysningen inom programmet våren 2013 fick Energimyndigheten fick totalt in 34 ansökningar motsvarande 120 miljoner sökt belopp, av de 34 ansökningarna har åtta projekt beviljats stöd. De beviljade projekten löper fram till 2015-10-31 i denna runda av forskningsprogrammet. Energimyndigheten planerar nästa utlysning till våren 2015. 

Sammanfattning beviljade projekt

Huvudsökande

Institution

Projekttitel

Beviljat belopp

Christian Azar

Chalmers

Mål och styrmedel för CO2 och kortlivade klimatpåverkande ämnen

3 mSEK

Örjan Gustafsson

Stockholms universitet

Hur pålitliga är emissionsinventarierna för BC-sot som beslutsstöd för åtgärder?

1,9 mSEK

Astrid Kander

Lunds universitet

Utrikeshandelns effekter på koldioxidutsläppen

3 mSEK

Björn-Ola Linnér

Linköpings universitet

Styrning av NAMAs: Institutionell design för klimateffektiv utveckling (GovNAMAs – Fas II)

2,5 mSEK

Johan Nylander

Climate Policy and Markets Advisory

Storskaliga utsläppsminsknings åtgärder i Sydostasien

3,6 mSEK

Hans Petersson

SLU

LULUCFs och REDD+s roll i framtidens klimatavtal

2,5 mSEK

Markku Rummukainen

Lunds universitet

Vetenskapens roll i klimatförhandlingarna: Bromskloss eller katalysator?

1,36 mSEK

Max Åhman

Lunds universitet

Den globala basindustrin och framtida klimatregimer

1,9 mSEK

Upp

Projektbeskrivningar

Mål och styrmedel för CO2 och kortlivade klimatpåverkande ämnen

Christian Azar, Chalmers

Projektet avser att bedriva forskning som syftar till att utveckla och förbättra kunskapen kring en lång rad policyrelaterade och vetenskapliga klimatfrågor. Det handlar om att ta fram direkt policyrelevant kunskap som belyser frågeställningar som måste hanteras av näringsliv och politik.

Arbetet är uppdelat i två huvudområden, med flera undertitlar:

- Mål, emissionsbanor och kostnader. - Emissionsmål för framtida åtagandeperioder givet existerande osäkerheter kring klimatkänsligheten. Kostnader för att nå 2-gradersmålet för olika energisystem och markanvändningsscenarier. Analys av osäkerhet och lärande när det gäller klimatkänsligheten. - Icke-CO2 växthusgaser – värdering och internationella avtal. - Effekter av kortlivade klimatpåverkande ämnen på havsnivån. - Vilken roll minskningar av utsläppen spelar för att nå långsiktiga temperaturmål?

Hur pålitliga är emissionsinventarierna för BC-sot som beslutsstöd för åtgärder?

Örjan Gustafsson, Stockholms universitet

Teknikbaserade emissionsinventarier (EI), som används för att vägleda utsläppsbegränsningar av kortlivade klimatpåverkande luftföroreningar (SLCP), särskilt sot-BC (black carbon) aerosoler,, karakteriseras av mycket höga osäkerheter för utsläppsfaktorer (det vill säga, mängden BC/kg bränsle) för nyckelkällor som vedeldning och utsläpp från tegelugnar och trafik. I det här projektet kommer redan genererade källsignaturer för sot-BC för S+Ö Asien och Arktis användas för att (a) jämföra/testa EI förutsägelser med faktiska mätningar och (b) kommunicera de faktiska källbidragen samt den relativa pålitligheten av EI (till exempel GAINS) till avnämare i Sverige och internationellt.

Upp

Utrikeshandelns effekter på koldioxidutsläppen

Astrid Kander, Lunds universitet

För att kunna formulera meningsfulla klimatmål på såväl nationell som global nivå behövs en tillförlitlig och allmänt accepterad metod för att mäta och redovisa utsläpp av växthusgaser.

Den metod som används vid nationella redovisningar i FN-sammanhang, och som ligger till grund för länders åtaganden om utsläppsminskningar enligt Kyoto-avtalet, fokuserar på utsläppskällor inom ett lands territorium. Metoden tar ingen hänsyn till effekterna av utrikeshandel, och har kritiserats för att ge sken av att rika länder minskat sina utsläpp, när allt som hänt är att nedsmutsande industriproduktion flyttat utomlands.

En rad forskare och miljöaktivister – och även stora exportländer som Kina – förespråkar istället att utsläpp från tillverkning för export istället redovisas där produkterna konsumeras. Ett problem med denna metod är att länder inte behöver ta ansvar för – och därmed inte heller får incitament att förändra – energianvändning och produktionsteknologier i exportsektorn. Eftersom detta är faktorer som länder typiskt kan påverka genom politiska beslut finns risk för att konsumtionsbaserad redovisning leder fel om den används som styrinstrument för nationell klimatpolitik.

Syftet med forskningsprojektet är att utveckla en ny modell för att fördela ansvar för utsläpp växthusgaser, som låter länder fullt ut ta ansvar för omfattning och sammansättning av sin konsumtion, samtidigt som de får incitament att investera i mindre klimatbelastande produktionsmetoder i exportsektorn. Detta görs genom att komplettera traditionell konsumtionsbaserad redovisning med ett mått på så kallade NEGA-emissioner – utsläpp som "sparats in" till följd av export från länder med, relativt sett, mindre förorenande produktionsmetoder.

I projektet studeras några olika sätt att mäta och inkorporera NEGA-utsläpp, och beräkningar görs med hjälp av databasen Eora i Sydney – som innehåller detaljerade uppgifter över handelsströmmar och koldioxidintensitet i produktionen för ett stort antal länder och produktionssektorer – på hur olika redovisningsmetoder påverkar fördelningen av ansvar för koldioxidutsläpp mellan olika länder.

Upp

Styrning av NAMAs: Institutionell design för klimateffektiv utveckling

Björn-Ola Linnér, Linköpings universitet

Nationellt anpassade minskningsåtgärder (NAMAs) har blivit ett centralt verktyg inom klimatkonventionen för att stimulera utsläppsminskningar i utvecklingsländer samtidigt som man tillgodoser nationella utvecklingsmål. i En nyckelutmaning är hur ett internationellt ramverk ska styra NAMAs utan att begränsa deras mångfald i omfattning, utformning och genomförande. Detta projekt undersöker hur institutionell design av NAMAs kan stimulera klimateffektiv utveckling i olika utvecklingsländer. Projektet jämför NAMAs i flera utvecklingsländer, såsom Brasilien, Sydafrika, Indien, Chile och Etiopien.

Upp

Storskaliga utsläppsminskningsåtgärder i Sydostasien

Johan Nylander, Climate Policy and Markets Advisory

Energianvändningen i Sydostasien kommer att öka i framtiden vilket kan till stora utsläppsökningar av växthusgaser. Det är viktigt att länderna i regionen minskar utsläppen och ökar andelen förnybar energi: projektet går ut på att analysera förutsättningarna för nya marknadsbaserade mekanismer och vilken roll dessa kan spela för minskade utsläpp i större skala, t ex för hela sektorer. Projektgruppen kommer att kartlägga pågående initiativ i utvalda länder men även analysera vilken roll integration (ekonomisk, energisystem) spelar för utformningen av utsläppsminskande åtgärder i regionen. Den avslutande delen handlar om vilken roll klimatkonventionen kan spela för genomförandet av storskaliga (inklusive multilaterala) åtgärder med internationell klimatfinansiering.

LULUCFs och REDD+s roll i framtidens klimatavtal

Hans Petersson, SLU

Med utgångspunkt från ett framtida politiskt ramverk studerar det första delprojektet hur Skog och marksektorn (LULUCF) och Minskandet av avskogningen i utvecklingsländer (REDD+) kan integreras i ett sammanhängande framtida klimatavtal för alla utsläpp och upptag. Detta omfattar bland annat potentiella förbättringar av det befintliga UNFCCC/KP-ramverket, integrering av LULUCF/REDD+ i internationell handel av utsläppsrättigheter, studerande av framväxande utsläppshandelsramverk såsom för EU, NZ, Kalifornien, Australien, British Columbia, och mellan de 195 parterna under UNFCCC/KP.

Det andra delprojektet belyser tekniska aspekter kring mätning, rapportering och verifiering (MRV) av kolpoolsförändringar i samband med LULUCF och REDD+ aktiviteter för både Annex I och icke Annex I länder. Det sätter stor vikt på teknisk förbättring av MRV för REDD+ och för icke Annex I länder, inkluderande strategier för framtagande av referensnivåer (t ex under KP refereras ofta åtaganden till utsläppsmängder 1990). Delprojektet kommer också att ge en överblick över nuvarande MRV-metoder för Annex I länder och särskilt för mätning av kolpoolsförändringar. För att styrka att t.ex. åtagande rörande REDD+ uppfyllts krävs inte bara mätningar utan också skattningar av osäkerhet för mätningar. Metoder för att öka noggrannhet är en central del.

Upp

Vetenskapens roll i klimatförhandlingarna: Bromskloss eller katalysator?

Markku Rummukainen, Lunds universitet

Det presenteras fortlöpande ny forskning gällande klimatförändringarna, samtidigt som klimatförhandlingarna pågår för att lösa klimatfrågan dels genom att begränsa de klimatpåverkande utsläppen, dels genom att underlätta anpassning till klimateffekter. Forskningsprojektet fokuserar på vetenskapens roll i de internationella klimatförhandlingarna och söker svar på frågor kring var och hur vetenskapliga resultat har störst inflytande i processen - fungerar vetenskapen som en bromskloss eller en katalysator? Som fallstudie väljs ekosystembaserad klimatanpassning och frågan om "Blue Carbon", som handlar om kollagring i kustnära och marina ekosystem, vilket har beröringspunkter med utsläppsminskningar. Frågan om Blue Carbon har först nyligen kommit upp i förhandlingarna och det finns olika syn på kunskapslägets omfattning. Kopplingarna är många till centrala förhandlingsområden som etablerats tidigare (LULUCF, REDD+, NAMAs och NAPAs, NWP, MRV; mitigation och anpassning). Projektet kommer även att belysa mer allmänt hur och varför nya kunskapsrelaterade frågor lyfts upp i förhandlingarna, hur resultat sprids och påverkar förhandlingsdynamiken, vilket kan bidra till utvecklingen av dialogen mellan forskning och förhandlingarna.

Den globala basindustrin och framtida klimatregimer

Max Åhman, Lunds universitet

Projektet "Den globala basindustrin och framtida klimatregimer" syftar till att bättre förstå den globala klimatpolitiken utifrån basindustrins förutsättningar. Utifrån detta bör projektet kunna analysera och bedöma de olika insatser som kan göras, både innan för och utanför UNFCCC och även nationellt, för att basmaterialindustrin ska kunna uppfylla sin del av klimatpolitiken på ett kostnadseffektivt sätt. Detta två årsprojekt ska ge en första bred översikt över området samt utveckla ett ramverk för att i framtiden bättre kunna bedöma och analysera basindustrin och den globala klimatpolitiken. Syftet ska uppnås främst genom att sammanställa och analysera kunskap om basindustrin i USA, EU, Japan och BASIC länderna och ett urval av de viktigaste insatserna som påverkar deras vilja och förmåga till klimatinvesteringar. Vi fokuserar på stål, cement, aluminium och basplatsindustrierna. Dessa industrier är samtliga energi-intensiva men har olika förutsättningar att anpassa sig till en ny global klimatregim.

Upp

Kontakt:

Lars Friberg 016-544 2329