Rätt och fel om riksintresse för vindbruk

En remiss är ett sätt att få in synpunkter på ett förslag. Energimyndighetens remiss om förslag till riksintressen för vindbruk är inte ett försök att köra över kommunerna. – Det är precis tvärtom, säger Mattias Eriksson, chef vid Energimyndighetens tillväxtavdelning.

Sedan Energimyndigheten 2012-11-30 skickade ut remissen med ett förslag på riksintressen för vindbruk, har det uppmärksammats en hel del i medierna, både på insändarsidor och i nyhetsinslag. För att undvika att samma missförstånd upprepas i ännu större utsträckning, vill myndigheten nu förtydliga en del saker kring remissen.

– Vi har arbetat med uppdateringen sedan 2010 och har hela tiden samverkat med landets länsstyrelser. Vi har gått igenom alla remissvar som kommit in i samband med uppdateringen 2004 och 2008 för att ta fram ett väl avvägt förslag till nya riksintresseområden, säger Mattias Eriksson, och fortsätter:

– Det som är nytt i den här uppdateringen är att vi använder oss av en noggrannare vindkartering, bättre underlag gällande bebyggelse, nytt underlag vad gäller bottenförhållanden, att vindområden har kartmässigt förfinats och att arealkravet höjts för att skapa ett ännu bättre underlag för var det finns bra vindar, förklarar Mattias Eriksson.

Fakta om remissen:

Energimyndigheten har ansvar för och pekar ut riksintresseområden för vindbruk. Områdena ska vara särskilt lämpliga för utvinning av elproduktion från vindenergi ur ett nationellt perspektiv. Det är Energimyndigheten som tar beslut om nya områden. Det är inte ett riksdagsbeslut. Andra myndigheter som exempelvis Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Havs- och Vattenmyndigheten, Försvarsmakten med flera, har ansvar för andra riksintressen.

En remiss är ett sätt att hämta in synpunkter från olika aktörer innan man fattar ett beslut. Till den aktuella remissen har Energimyndigheten bjudit in långt fler aktörer än vad som är vanligt och har dessutom en väl tilltagen svarstid för remissyttranden som pågår under tre månader. Länsstyrelserna tar in och sammanfattar synpunkter från kommunerna, och hur de går till väga för att samla in synpunkter avgör de själva. Energimyndigheten ser att detta är det mest lämpliga sättet att hantera remissvaren eftersom det är länsstyrelserna som också har tillsynsansvaret i de här frågorna, och likaså har ett nära samarbete med kommunerna kring beslut och tillstyrkan.

Riksintresseområden för vindbruk är anspråk på mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för elproduktion från vindkraft. Men det innebär inte att det per automatik också kommer att byggas vindkraft där. Riksintressen ska enligt 3 kap. Plan- och bygglagen (2010:900) redovisas och behandlas i den kommunala översiktsplaneringen. Länsstyrelsen har sedan som tillsynsmyndighet ansvar att bevaka hur utpekade riksintressen hanteras av kommunerna i den fysiska planeringen, vilket framgår av bestämmelser i PBL.

Utpekande av nya riksintresseområden för vindkraft åtsidosätter heller inte den kommunala tillstyrkan. Energimyndigheten har ingen som helst avsikt att försöka påverka det kommunala självstyret. Däremot har myndigheten påpekat att det behövs en översyn av rutinerna kring tillstånd för förnybar elproduktion så att eventuell tillstyrkan sker på ett effektivt, rättssäkert och väl genomarbetat sätt. Bestämmelserna om riksintressen och kommunal tillstyrkan är reglerade i lagstiftningen.

De kommunala översiktsplanerna är ett verktyg för att bland mycket annat hantera utbyggnad av vindkraft på ett bra, välplanerat och framåtriktat sätt. Översiktsplanerna är vägledande vid prövning men inte juridiskt bindande.

Remissen syftar till att inhämta kunskap från berörda instanser för att få så god förankring som möjligt. Vilka som är remissinstanser styrs av hushållningsförordningen. Energimyndigheten har valt att gå bredare med remissen för att få in ännu fler synpunkter.

Det är tydligt beskrivet vilka kriterier och undantag som används i detta förslag till uppdatering av riksintresse vindbruk för att kunna skapa ett enhetligt riksintresse för vindbruk. Vi har också varit tydliga med varför andra skydd enligt miljöbalken inte varit möjliga att undanta på förhand i förslaget, som exempelvis natur- och kulturreservat och Natura2000-områden. Dessa avvägningar görs bäst i tillståndsprocessen.

– Vi tycker att det är viktigt att gå ut med ett sådant här förtydligande eftersom vi de senaste dagarna har sett en del felaktigheter föras fram som sanningar även i nyhettexter- och inslag i lokalmedierna. Det skulle enkelt kunna ha undvikits om redaktionerna tog kontakt med oss och kontrollerade fakta innan de publicerade sina inslag, säger Energimyndighetens pressekreterare Ola Westberg.

Kontakt:

Mattias Eriksson 016-544 21 73