Sofia Elvelind, specialist inom elkraft, Trafikverket
Hej Sofia, du är specialist inom elkraft på Trafikverket som är en av aktörerna Energimyndigheten genomför uppdraget tillsammans med. Hur ser du på uppgiften att kraftsamla kring kompetensförsörjning till energiomställningen?
Det är onekligen en stor och viktig uppgift som vi står inför. Jag är representant för en av samverkansmyndigheterna i uppdraget, men det är viktigt att vi samlar hela branschen, inklusive industrin och akademin för att få in så många perspektiv som möjligt. Genom att samlas på detta sätt får vi både bredd och, i förlängningen, bättre möjligheter att påverka utkomsten.
Hur ser du på utmaningen utifrån din roll?
Det är en utmaning att se och förstå både de kortsiktiga och de långsiktiga behoven. Vi måste beakta båda perspektiven. Om man ser till Trafikverkets behov, så sträcker de sig över hela spannet av kompetenser – från operativa behov till strategiska sådana.
Vad ser du som er roll i uppdraget?
Även om transportsektorn sannolikt inte kommer att stå för den största delen av framtidens elbehov, jämfört med exempelvis industrin, är omställningen genom elektrifiering tydlig för oss. På det sättet blir omställningen också konkret och synlig över hela landet. Låt mig ge ett exempel. Några få stora industriprojekt påverkar de framtida energibehoven väldigt mycket, och kalkylen förändras mycket beroende på om de förverkligas eller inte. Vår sektor består i stället av många delar som bygger upp det totala framtida elbehovet.
Vad tar du med dig från den här dagen med tanke på din roll?
Tack vare min bakgrund kan jag bidra med att perspektiv och erfarenheter från tidigare projekt tas med i detta projekt. Idén med kraftsamlingen är att bland annat inventera och samordna resurserna för att utnyttja dem på bästa sätt.
Hur ser du på utmaningar och möjligheter kring detta?
Att öka attraktiviteten för jobb inom området är avgörande på lång sikt. Det handlar om en omställning som kommer att påverka hela samhället. Det innebär också möjligheter. Nu när energifrågor är högt upp på dagordningen och ett större intresse finns även hos yngre så kan vi dra nytta av det.
Peter Rohlin, Forskningsrådgivare och Centrumföreståndare RESILIENT, Mälardalens universitet
Hej Peter! Hur upplevde du dialogmötet om kompetensförsörjning för elektrifieringen?
Dialogmötet var givande och en bra start på ett viktigt arbete. Deltagarna kom från en bred och representativ målgrupp för det kommande arbetet. Diskussionerna i mindre grupper gav både intressanta inspel och nya kontakter.
Vilka hinder och hot ser du för elektrifieringens kompetensförsörjning? Området konkurrerar med andra verksamheter om att rekrytera nya medarbetare på alla nivåer – från linjebyggare och tekniker till designer och forskare. Personalbristen är redan akut och kommer bara att förvärras om inget görs.
Hur kan detta kunna hanteras?
Arbetet med att attrahera personer till området måste ske både på kort och lång sikt. På kort sikt behöver branschen visa på goda möjligheter till intressanta, samhällsnyttiga och varaktiga jobb, med möjligheter till vidareutbildningar. På längre sikt behövs information till och samarbete med grundskolan och gymnasieskolan. Varaktig kompetensförsörjning måste byggas underifrån. Stabila förutsättningar måste ges från politiskt håll.
På vilket sätt kan du och Mälardalens universitet bidra i kompetensförsörjningsarbetet?
Universiteten kan utbilda civilingenjörer med bred energikompetens men också öka aktiviteter kopplade till vidareutbildning och livslångt lärande. Vi måste bli synligare med vad vi kan erbjuda som lärosäte.
En samverkan och utbyte med näringslivet är viktigt.
Specifikt är jag föreståndare för ett kompetenscentrum för resilienta energisystem där forskningsprojekt avser att utbilda doktorander och yngre forskare som förstår hur resurseffektiva sektorskopplingar kan samverka i tid och rum. Där kopplas exempelvis energibolagens el- och värmeproduktion till elektrifiering inom industri-, transport- och bebyggelsesektorn och användning som varierar med ”högar och gropar”. Ett överskott i en sektor kan stötta ett underskott i en annan och ibland understött av lagring.
Behovet av ny effektinfrastruktur kan därmed reduceras. För att få saker att hända behövs inte bara teknik utan även affärsmodeller, justerad lagstiftning och beteendeförändringar. Allt detta berör vi inom kompetenscentret.
Vilket är ditt viktigaste inspel till Energimyndigheten i detta arbete?
Lyssna på den yngre generationen som ska bistå med kompetensförsörjningen i framtiden. Ett förslag är att knyta till sig ett ”ungdomsråd” i det fortsatta arbetet.
Vad skulle du vilja kom ut av detta arbete?
Att de första stegen mot att göra branschen synlig och attraktiv tas.
Mats Ählberg, Branschansvarig Sveriges Elkraftentreprenörer, Installatörsföretagen
Hej Mats! Hur ser du på uppgiften att kraftsamla kring kompetensförsörjning till energiomställningen?
Vi har arbetat mot Regeringskansliet och med andra aktörer sedan 2019 kring ungefär samma scenario, nämligen att det kommer att bli en kraftig ökning av energibehovet vilket kommer att skapa ytterligare utmaningar för branschens kompetensförsörjning som redan är ansträngd.
Kan du berätta mer?
Det finns två utmaningar. Den första handlar om ansvar och mandat. Energimyndigheten har ett övergripande ansvar för energiomställningen, vilket ger möjligheter att på ett trovärdigt sätt peka på hållbara lösningar. Sedan behövs konkreta handlingar som tar hänsyn till både de kortsiktiga och långsiktiga behoven. Min förhoppning är att detta projekt kommer att bidra till att adressera båda dessa utmaningar.
Ser du några specifika barriärer som man behöver adressera?
Ja, det är tydligt att attraktionskraften för jobben inom branschen behöver förbättras generellt. När det gäller utbildning finns det flera uppenbara saker som behöver åtgärdas. Det kan handla om att komplettera lärlingssystemen eller att tillhandahålla relevanta utbildningar och finansiera dem. Generellt behöver utbildningsvärlden bli bättre på att ha koll på existerande och kommande behov och anpassa utbildningen därefter.
Har du några spontana förslag på åtgärder?
Kortsiktigt skulle vi kunna uppmuntra yrkesväxling och vidareutbildning på ett bättre sätt. Det kan göras möjligt genom att erbjuda studier med lön eller andra ekonomiska incitament, till exempel genom företagslärlingsutbildningar. Det finns möjligheter att bidra både med snabb tillförsel av kompetens och att fler nya grupper i samhället kommer i arbete, vilket gynnar alla inblandade. Här kan branschen ta ett stort eget ansvar om vi kan hitta lämplig delfinansiering från samhällets sida.
Vill du skicka med något annat?
Efter inventeringen skulle Energimyndigheten utifrån sin helhetssyn kunna ge tydliga och konkreta förslag. De kan bära både bransch- och samhällsperspektivet i detta och peka riktningen framåt. Branschen, utbildningsväsendet inklusive berörda myndigheter, måste naturligtvis också vara involverade i detta viktiga arbete.
Hur kan ni stödja projektet?
Jag tror att vi kan bidra på flera sätt. Vi har redan idag flera konkreta förslag. Sen kan vi tillsammans med övriga intressenter hitta bredare lösningar framför allt på lite längre sikt.
Therese Fernlund, Projektledare, STUNS, Energi Uppsala
Hej Therese, varför är du här?
Vi på STUNS arbetar med precis de här frågorna med näringsliv, samhälle och akademi. Vi jobbar bland annat med att matcha organisationers behov med studenter, det är unikt och en sorts kompetensförsörjning i praktiken. Vi är bra på att identifiera och jobba med synergier och att se silos och mellanrummen mellan dem.
Hur ser du på uppgiften att kraftsamla kring kompetensförsörjning till energiomställningen?
Jag vet hur viktigt och komplex uppgiften är. Men man ska ha rimliga förväntningar på utkomsten av detta uppdrag och inse att vi kommer att behöva göra saker under tiden, här och nu och inte vänta till projektet redovisas. Det är viktigt att samverkan inte bara blir mellan myndigheter, utan med alla relevanta parter.
Hur upplevde du dagen?
Jag tycker att det var otroligt bra, man märkte att folk var engagerade och positiva till att kraftsamla kring frågan. Jag upplevde att syftet verkligen var att lyssna in och dagens upplägg möjliggjorde att alla kunde bidra.
Hur ser du på kompetensutmaningen?
Verkligheten rör sig snabbt, man måste kunna ha flera spår samtidigt. Det finns ingen ”silver bullet” som kommer lösa allt. Att lösa kompetensförsörjningen är inte lätt men lösningen är ”co-creation”, vi kommer att behöva göra detta tillsammans för att det ska bli effekt. Det finns möjligheter i tidsandan, nu pratar alla om energi, det intresset ska vi utnyttja för att locka fler till branschen.
Vad ser du som er roll i uppdraget?
STUNS är bra på samverkan och vi har tillgång till studenters perspektiv via vår verksamhet. Någon sa i dialogworkshopen ”prata inte om målgrupper, börja prata med målgrupper” och det kan vi bidra med. Exempelvis skulle vi kunna anordna rundabordssamtal med studenter. Vi har ingångarna och värdefulla perspektiv från dem, allt ifrån utbildning till hur man ser på framtiden och vilka yrken som kommer vara statusyrken framöver. Jag skulle gärna se att de som jobbar med uppdraget låter sig inspireras av det vi gör.
