Globala energikonflikter och svensk säkerhetspolitik

Den 23 februari hölls ett seminarium samarrangerat av Folk och Försvar, Kungliga Krigsvetenskapsakademin och Nätverket Olja och Gas (NOG).

Datum: 2012-02-23

Lokal: ÅF's huvudkontor

Moderator

Lars Ekeman, Folk och Försvar

Inledningstalare

Staffan Riben, NOG Frank Rosenius, KKRVA

Talare

Ingolf Kiesow, KKRVA Mikael Eriksson, KKRVA Jan Leijonhielm, KKRVA.

Kommentatorer

Karlis Neretnieks, KKRVA Kristina Haraldsson, NOG

Modern säkerhetspolitik handlar inte bara om frågor om krig och fred, väpnade konflikter eller existentiella frågor. Även frågor som påverkar ett samhälles säkerhet på andra och lindrigare sätt behandlas ofta som "säkerhetspolitik", ibland på ett oklart sätt, som lätt leder till konflikter. Kan risker undvikas genom att ge problemen en annorlunda form av uppmärksamhet? En arbetsgrupp inom Krigsvetenskapskademien har på uppdrag av Energimyndigheten utarbetat ett utkast till rapport i ämnet, se nedan beskrivning av rapportens kapitel som även utgör bas för detta samarrangerade seminarium.

Rapporten behandlar, i ett säkerhetspolitiskt perspektiv, de globala klimat – och miljöfrågornas utveckling på de olika energislagen. Resursaspekten granskas också, dvs. "Peak production" – teorierna och knapphet på vissa råvaror, liksom kontroll över strategiska tillgångar, både som hot och som tillgång. I ett kapitel behandlas den politiska oron i Nordafrika och Mellanöstern och följderna för olje- och gasmarknaden tillika de säkerhetspolitiska följderna för EU. Utvecklingen av relationerna EU – Ryssland i energifrågor samt utvecklingen av EU:s energipolitik sedda ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv, inkluderande Centralasiens tillgångar har ett särskilt kapitel. Rysslands egen syn på utvecklingen och hur Europas och Asiens intressen som köpare bör vägas mot varandra ägnas en särskild granskning, liksom hur reserverna bedöms räcka till och hur Rysslands tillgångar förmodas utnyttjas i landets säkerhets- och utrikespolitik.

I ett slutkapitel granskas möjligheterna att dra slutsatser för svensk säkerhetspolitik. Hur skall man undvika att bidra till att dramatisera frågor på ett sätt som kan få oavsedda följder, samtidigt som man tillvaratar tidiga signaler om frågor som lyfts upp i vår omvärld och kan få negativa återverkningar för Sverige?