Om det i framtiden skulle uppstå en bristsituation i energiförsörjningen så finns det framtagna metoder. Hanteringen ser dock något annorlunda ut beroende på situationen och vad det råder brist på. I flikarna nedan ser du en sammanställning på vilka prioriteringsmetoder som finns inom respektive område, samt vad Energimyndigheten kan bidra med för stöd.

Vid en krissituation är respektive användare ansvarig för att säkerställa sitt drivmedelsbehov, i enlighet med grundprinciperna för kris som återfinns i prop 2013/2014:144 sid 17.

Den svenska drivmedelsberedskapen baseras i första hand på en välfungerande marknad där efterfrågan och utbud samspelar. Vid störningar i drivmedelsförsörjningen som gör att drivmedel av olika anledningar inte kan levereras till alla som efterfrågar det, lokalt eller nationellt, har Energimyndigheten idag ingen befogenhet att prioritera användare.

Sverige har åtagit sig att hålla beredskapslager av drivmedel som syftar till att marknaden ska fungera och på så sätt kunna möta efterfrågan på drivmedel. Dessa beredskapslager ska inte förväxlas med krigslager som byggdes upp under 1900-talet.

Här kan du läsa mer om beredskapslager.

Energimyndighetens roll och utvecklingsarbete

Energimyndigheten kan i nuläget stödja kommuner och länsstyrelser med övergripande råd kring kartläggning och prioritering av samhällsviktiga användare. De olika prioriteringsmetoderna för el respektive gas går i vissa delar att tillämpa för drivmedelsförsörjningen. Energimyndigheten rekommenderar att kommun, region eller länsstyrelse tecknar leveransavtal med drivmedelsleverantörer för att säkerställa sitt drivmedelsbehov.

På Energimyndigheten pågår ett utvecklingsarbete för att se över möjligheten att prioritera drivmedel till samhällsviktig verksamhet i framtiden. Energimyndigheten ser även behovet av att ta fram aktuella metoder för förbrukningsdämpande åtgärder inklusive ransonering av drivmedel som en del av en stärkt beredskap i såväl kris som höjd beredskap.