EU-regelverk för CCS

EU:s arbete med CCS (koldioxidavskiljning och lagring) grundar sig i Parisavtalet och EU:s klimatlag, som siktar på klimatneutralitet till 2050. Varje medlemsland skapar nationella energi- och klimatplaner (NECPs) för att nå dessa mål.

EU:s klimatlag har som mål att nå nettonollutsläpp av växthusgaser till 2050. Delmålen är att minska nettoutsläppen med minst 55 procent till 2030 och att sätta ett nytt mål för 2040. Lagen inkluderar åtgärder för att följa framstegen och anpassa handlingar, vilket skapar en förutsägbar miljö för industrin och investerare.

Sveriges del av EU:s klimatmål (naturvardsverket.se)

För att nå EU:s mål om att minska nettoutsläppen med minst 55 procent till 2030 infördes nationella energi- och klimatplaner (NECP:s) 2019. Dessa planer, som sträcker sig över 10 år, beskriver hur medlemsländerna ska hantera områden som fossila bränslen, energieffektivitet och energitrygghet.

De första planerna för 2021–2030 lämnades till EU-kommissionen 2019. Medlemsländerna rapporterar vartannat år och får bedömningar och rekommendationer från EU-kommissionen.

Sverige uppdaterade sin nationella energi- och klimatplan för 2021–2030 2024, med nya styrmedel och klimat- och energiscenarier och där betydelsen av CCS betonades.

Sveriges uppdaterade nationella energi- och klimatplan för år 2021–2030 (commission.europa.eu)

EU-kommissionens hemsida om nationella energi- och klimatplaner (commission.europa.eu)

Ett viktigt underlag för CCS-utvecklingen inom EU är EU-kommissionens meddelande för industriell koldioxidhantering (ICM Strategy), vilken är ett viktigt komplement till den minskning av växthusgasutsläppen som i första hand är nödvändig. ICM-strategin, publicerad den 6 februari 2024, syftar till att skala upp koldioxidhanteringen i EU för att nå klimatmålen. Huvudmålet är att skapa en inre marknad för koldioxidtransport och lagringstjänster i Europa senast 2030. Närmast har EU-kommissionen flaggat för ett kommande lagstiftningspaket för koldioxidtransport.

Mot en ambitiös industriell koldioxidhantering för EU (eur-lex.europa.eu)

EU-kommissionens hemsida om industriell koldioxidhantering (climate.ec.europa.eu)

För att stötta en hållbar industrisektor har EU infört förordningen om inrättande av en åtgärdsram för att stärka Europas ekosystem för tillverkning av nettonollteknik (Net-Zero Industry Act, NZIA). NZIA syftar till att främja utvecklingen av ett antal nyckeltekniker för att nå EU:s klimatmål, säkerställa ett starkt energisystem och skapa jobb. Detta görs genom att främja innovation, kompetensutveckling och investeringar i teknik och komponenttillverkning. CCS är en av dessa nyckeltekniker.

Förordning om netto-nollindustrin

EU:s mål enligt NZIA är att nå en årlig injektionskapacitet på minst 50 miljoner ton koldioxid till 2030. För att möjliggöra detta ska medlemsstaterna offentliggöra data om potentiella lagringsplatser och varje år rapportera utvecklingen av CCS‑projekt och policyer till EU‑kommissionen. Energimyndigheten har uppdraget att utföra den årliga rapporteringen. Rapporteringsansvaret gäller Artikel 21.2 och 21.3 NZIA.

Leveranser inom CCS och bio-CCS

NZIA gör det möjligt för projekt att utses till strategiska nettonollprojekt, vilket ger dem nationell prioritet och snabbare tillståndsprocesser. Regeringen har utsett SGU till ansvarig myndighet för att erkänna sådana projekt inom koldioxidavskiljning, transport och lagring. Sex länsstyrelser har fått rollen som gemensamma kontaktpunkter och ska samordna och underlätta hela tillståndsprocessen, inklusive för CCS‑projekt.

Uppdrag om kontaktpunkter (regeringskansliet.se)

Strategiska nettonollprojekt för koldioxidlagring (sgu.se)

Förordningen om transeuropeisk energiinfrastruktur (TEN-E) stödjer utvecklingen och sammankopplingen av EU-ländernas energiinfrastruktur. Ett av de tre prioriterade områdena är att möjliggöra gränsöverskridande koldioxidnät.

TEN-E identifierar och stödjer projekt som är viktiga för att utveckla energiinfrastruktur i prioriterade korridorer och tematiska områden. Dessa kallas projekt av gemensamt intresse (PCI) och projekt av ömsesidigt intresse (PMI).

Förordningen ämnar även att förbättra tillståndsprocesserna för projekt med PCI-status. Detta gör det lättare att genomföra projekt som rör transport och lagring av koldioxid. Alla projekt som stöds under TEN-E måste uppfylla obligatoriska hållbarhetskriterier. Det säkerställer att projekt med PCI-status bidrar till EU:s övergripande klimatmål och hållbarhetsambitioner.

Förordningen om transeuropeisk energiinfrastruktur (eur-lex.europa.eu)

CCS-direktivet fastställer en rättslig ram för miljösäker geologisk lagring av koldioxid för att bidra till att mildra klimatförändringarna. Syftet med CCS-direktivet är att se till att det inte finns någon betydande risk för koldioxidläckage, hälso- eller miljöskador samt att förhindra eventuella negativa effekter som kan äventyra transportnätets eller lagringsplatsernas säkerhet. I direktivet fastställs krav som täcker hela livstiden för en lagringsplats. Direktivet innehåller även bestämmelser om avskiljnings- och transportaspekterna av CCS-värdekedjan. Direktivet har införts i svensk rätt genom Förordning (2014:21) om geologisk lagring av koldioxid.

Direktiv 2009/31/EC (eur-lex.europa.eu)

Förordning (2014:21) om geologisk lagring av koldioxid (riksdagen.se)

EU ETS är en viktig del av EU:s politik för att bekämpa klimatförändringar och minska växthusgasutsläpp. Systemet startade 2005 och är världens första reglerade koldioxidmarknad. Det fungerar i alla EU-länder samt Island, Liechtenstein och Norge (och Schweiz genom ett avtal). EU ETS fungerar enligt principen "cap-and-trade" och erbjuder flera incitament för att minska utsläppen.

Utsläppstak: EU ETS sätter ett tak för den totala mängden av vissa växthusgaser som får släppas ut av anläggningar som omfattas av systemet. Detta tak minskas över tid för att säkerställa att de totala utsläppen minskar, vilket skapar en marknadsbrist som driver upp priset på utsläppsrätter och uppmuntrar till minskningar.

Handel med utsläppsrätter: Flexibilitet i handeln säkerställer att utsläppen minskas kostnadseffektivt. Företag med lägre kostnader för att minska utsläppen kan sälja sina överskottsrätter till företag med högre minskningskostnader.

Intäktsåtervinning: Auktionering av utsläppsrätter genererar betydande intäkter som medlemsstaterna kan använda för att finansiera klimat- och energirelaterade aktiviteter. Innovationsfonden och Moderniseringsfonden finansieras av intäkterna från utsläppshandeln.

I dagsläget ingår inte permanenta kolupptag i EU ETS. Senast 31 juli 2026 ska Europeiska kommissionen presentera en rapport om huruvida dessa kan integreras i utsläppshandelssystemet.

Direktiv för handel med utsläppsrätter (eur-lex.europa.eu)

Carbon Removals and Carbon Farming (CRCF) är ett frivilligt, EU-gemensamt certifieringsramverk för permanenta kolupptag, kolinlagrande markanvändning och kollagring i produkter. Alla kolupptag som certifieras enligt förordningen ska bidra till att uppnå EU:s nationellt fastställda bidrag (NDC) och klimatmål. De får inte bidra till uppfyllelsen av klimatmål i ett land utanför EU eller andra internationella efterlevnadssystem.

Förordningen omfattar följande verksamheter inom EU:

• Permanenta kolupptag som fångar och lagrar atmosfäriskt eller biogent kol i flera århundraden (till exempel bioenergi med koldioxidavskiljning (bio-CCS) och lagring eller direkt luftavskiljning med lagring (DAC)).
• Kollagringsaktiviteter där kol avskiljs och lagras i långvariga produkter i minst 35 år (till exempel träbaserade byggprodukter).
• Kolinlagrande markanvändning som ökar kolbindning och lagringen av koldioxid i skog och mark, eller som minskar markutsläpp av växthusgaser under en period på minst fem år (till exempel återplantering av skog, återställande av torv- eller våtmarker och förbättrad användning av gödningsmedel).

Fyra år efter förordningens ikraftträdande kommer kommissionen att inrätta ett elektroniskt EU- register för att säkerställa transparens och fullständig spårbarhet för de certifierade enheterna. Registret förväntas vara på plats år 2028.

Förordning om inrättandet av en unionsram för certifiering av permanenta kolupptag, kolinlagrande markanvändning och kollagring i produkter (eur-lex.europa.eu)