Guide till ändringar utifrån REDIII
Om skogsbiomassan inte omfattas av en frivillig certifiering godkänd av Europeiska kommissionen eller hållbarhetsbesked i tidigare led, behöver markkriterierna verifieras.
Det finns två alternativa sätt att verifiera kriterierna för skogsbiomassa:
- A-nivå/alternativet: genom att visa att nationell lagstiftning samt system för övervakning och kontroll säkerställer kriterierna.
- B-nivå/alternativet: genom att visa att det finns förvaltningssystem för ursprungsområdet som säkerställer kriteriet.
Samma krav ställs på svensk och importerad skogsbiomassa. I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/2448 av den 13 december
2022, finns preciseringar av kriterierna och vilka underlag som ska eller får användas för att styrka att kriterierna är uppfyllda. Genomförandeförordningen är när denna text skrivs inte uppdaterad med de utökade kriterierna som tillkom i REDIII. Förordningen kan användas som vägledning till metod för verifiering av de utökade kriterierna för skogsbiomassa.
För att verifiera skogsbiomassa enligt A-alternativet krävs spårbarhet till skogsbiomassans ursprung, som styrker att den kommer från det land eller den region som riskbedömningen avser. Observera att spårbarhet kan krävas längre tillbaka i leveranskedjan för att verifiera andra krav i regelverket. För att verifiera skogsbiomassa enligt B-alternativet måste det finnas en spårbarhet som styrker att skogsbiomassan kommer från det aktuella ursprungsområdet.
Verifiering genom A-alternativet
För att verifiera kriterierna för skörd i 2 kap 12§ hållbarhetslagen enligt A-alternativet, behöver aktören göra en riskbaserad bedömning av lagstiftning och system för övervakning och kontroll i det land eller region som skogsbiomassan har sitt ursprung. Bedömningen ska baseras på kontrollerbara bevis och hållas aktuell mot uppdateringar i regelverk och andra förändringar som påverkar den. Den riskbaserade bedömningen ska omfatta:
- en juridisk analys som identifierar nationell eller regional lagstiftning som säkerställer kriteriet. Lagstiftningen ska vara tillämpbar på skördeområdet. Vilken lagstiftning som bedöms uppfylla respektive kriterium ska dokumenteras.
Ett omfattande register över lagstiftningen i olika länder finns på webbplatsen för FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO.
FAOLEX Database (fao.org) - identifiering av system för övervakning och kontroll i landet/regionen, som säkerställer efterlevnaden av lagstiftningen i fråga. Det ska finnas behöriga myndigheter för övervakning, genomförande och kontroll av efterlevnaden, påföljder vid bristande efterlevnad, system för överklagande av beslut och allmänhetens tillgång till information.
- bedömning av om det i någon betydande utsträckning förekommer bristande kontroll av efterlevnaden av identifierad lagstiftning i landet/regionen för respektive kriterium. Med brister i betydande utsträckning avses omfattande och systematisk brist på efterlevnad av lagstiftningen orsakade av till exempel utbredd korruption inom tillsynsmyndigheterna eller att fortlöpande brott mot reglerna inte adresseras.
Om det finns ett avgörande från Europeiska unionens domstol mot en medlemsstat om överträdelse av relevant unionslagstiftning, är det bevis för bristande kontroll i betydande utsträckning.
Verifiering på A-nivå av respektive markkriterium för skörd av skogsbiomassa
- Avverkningsverksamheten sker på ett lagenligt sätt
Kriteriet anses uppfyllt när kraven i EU:s timmerförordning (EU 995/2010) är uppfyllda. Att avverkningsverksamheten sker på ett lagenligt sätt kan visas genom att det finns tillämplig lagstiftning i landet/regionen (i samma betydelse som inom timmerförordningen), samt system för övervakning och kontroll. Det ska inte heller i någon betydande utsträckning förekomma bristande kontroll av efterlevnaden. Timmerförordningen ersätts av avskogningsförordningen från och med den 30 december 2025.
I Sverige är Skogsstyrelsen behörig myndighet för timmerförordningen och avskogningsförordningen.
Avskogningsförordningen (skogsstyrelsen.se) - Skogsföryngring sker på avverkade arealer
Att skogsföryngring sker på avverkade arealer kan visas genom att lagstiftningen kräver naturlig eller konstgjord föryngring, för att anlägga en ny skog inom en lämplig tidsperiod för den aktuella platsen.
Det ska också finnas system för övervakning och kontroll av relevant lagstiftning, samt inte i någon betydande utsträckning förekomma bristande kontroll av efterlevnaden. - Arealer som utsetts för naturskydd skyddas
Att arealer som utsetts för naturskydd skyddas kan visas genom att lagstiftning finns som reglerar skyddet av arealer utsedda för naturvårdsändamål, i syftet att bevara biologisk mångfald och förhindra förstörelse av livsmiljöer. Detta gäller sådana arealer som omfattas av internationell eller nationell rätt och som utsetts av relevant behörig myndighet. Det gäller till exempel nationalparker, naturreservat, Natura2000-områden (Art & habitatskyddsområden), biosfärsområden, biotopskyddsområden och landskapsskydd.
Det ska också finnas system för övervakning och kontroll av relevant lagstiftning, samt inte i någon betydande utsträckning förekomma bristande kontroll av efterlevnaden av lagstiftningen.
-
Hänsyn vid avverkning till mark och biologisk mångfald
Att kriteriet om hänsyn vid avverkning till mark och biologisk mångfald uppfylls kan visas genom att lagstiftning finns som säkerställer att hänsyn tas vid avverkning i enlighet med principerna för hållbart skogsbruk. Lagstiftningen ska omfatta hänsyn på så sätt att skörd av stubbar och försämring eller omvandling av urskog och gammal skog till skogsplantage undviks. Dessutom behöver det finnas lagstiftning som innebär att avverkning på känsliga marker undviks.
Det ska också finnas system för övervakning och kontroll av relevant lagstiftning, samt inte i någon betydande utsträckning förekomma bristande kontroll av efterlevnaden av lagstiftningen. -
Avverkning förenlig med krav på hyggesstorlek, död ved och avverkningssystem
Att avverkning är förenlig med kriteriets krav kan visas genom att lagstiftning finns som säkerställer att avverkning sker enligt krav på hyggesstorlek, kvarlämnande av död ved samt med avverkningssystem som minimerar negativ påverkan på markens beskaffenhet, på strukturer för biologisk mångfald och på livsmiljöer.Det ska också finnas system för övervakning och kontroll av relevant lagstiftning, samt inte i någon betydande utsträckning förekomma bristande kontroll av efterlevnaden av lagstiftningen.
-
Skogens produktionskapacitet på lång sikt
Att avverkningen upprätthåller eller förbättrar skogens produktionskapacitet på lång sikt kan visas genom att lagstiftningen säkerställer att avverkningarna inte överstiger nettoökningen (med undantag för stormar, skadegörare och andra dokumenterade naturliga störningar). Som underlag får rapporter från nationella eller regionala skogsinventeringar användas – om de visar att det finns lagstiftning för att bevara och förbättra kollager och kolsänkor i skog samt styrker att de rapporterade utsläppen från sektorn markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk inte överstiger upptagen.
Det ska också finnas system för övervakning och kontroll av relevant lagstiftning, samt inte i någon betydande utsträckning förekomma bristande kontroll av efterlevnaden av lagstiftningen. - Otillåtna ursprungsområden
Att skogsbiomassa som används för produktion av biodrivmedel och biobränsle inte kommer från otillåtna områden kan visas genom att lagstiftningen säkerställer att skogsbiomassan inte kommer från mark som den 1 januari 2008 eller senare var:
• urskog eller annan trädbevuxen mark med inhemska arter, utan några klart synliga tecken på mänsklig verksamhet och där de ekologiska processerna inte har störts i betydande utsträckning,
• gammal skog enligt definitionen i det land där skogen finns,
• skog eller annan trädbevuxen mark med stor biologisk mångfald, som av en myndighet har konstaterats ha stor biologisk mångfald och där råvaruuttaget inte har varit oskadligt ur naturskyddssynpunkt,
• naturlig gräsmark med stor biologisk mångfald (>1 ha),
• icke-naturlig gräsmark med stor biologisk mångfald (>1 ha), där råvaruuttaget inte är nödvändigt för att bevara markens status som gräsmark med stor biologisk mångfald, eller
• hedmark,
• våtmark (som inte längre är våtmark när biomassan skördas)
• torvmark, om odling och skörd av råvaran medför dränering av tidigare odikad mark.
Det ska också finnas system för övervakning och kontroll av relevant lagstiftning, samt inte i någon betydande utsträckning förekomma bristande kontroll av efterlevnaden av lagstiftningen.
Verifiering av kriterier för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk enligt A-alternativet
För att verifiera kriteriet i 2 kap 13§ hållbarhetslagen enligt A-alternativet behöver aktören tillhandahålla granskade och aktuella uppgifter som styrker kriteriet.
Aktören ska tillhandahålla bevis för att det land som skogsbiomassan härrör från:
- är part i Parisavtalet, och
- uppfyller något av följande två villkor (a och b):
a. har lämnat in ett nationellt fastställt bidrag (NDC) i enlighet med Parisavtalet, som omfattar utsläpp från och upptag inom jordbruk, skogsbruk och markanvändning.
Det nationellt fastställda bidraget (NDC) ska inbegripa sektorerna jordbruk, skogsbruk och markanvändning, antingen som en kombinerad sektor för jordbruk, skogsbruk och annan markanvändning eller som separata sektorer för jordbruk respektive markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk. Det nationellt fastställda bidraget ska även redogöra för hur sektorerna jordbruk, skogsbruk och markanvändning har beaktats i bidraget och innehålla en beräkning av utsläpp och upptag från jordbruks-, skogsbruks- och markanvändningssektorerna i förhållande till landets övergripande utsläppsminskningsmål, eller
b. Det finns nationell eller regional lagstiftning för att bevara och förbättra kollager och kolsänkor i skog, och det kan styrkas att de rapporterade utsläppen från sektorn markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk inte överstiger upptagen.
Att rapporterade utsläpp från sektorn markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk inte överstiger upptagen, får styrkas genom att visa att de rapporterade utsläppen inte överstiger de genomsnittliga upptagen under de tio år som föregår skörden av skogsbiomassan, och att kollager och kolsänkor bevaras eller utökas mellan de två sista på varandra följande tioårsperioderna före skörden av skogsbiomassa.
Verifiering av kravet för EU-länder
Alla EU-länder uppfyller detta krav enligt a) eftersom de ingår i EU:s nationellt fastställda bidrag (NDC) som omfattar utsläpp från och upptag i sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF). I EU:s NDC ingår jordbrukets utsläpp från markanvändning i LULUCF medan utsläpp från gödsel ingår i en egen jordbrukssektor. EU och dess medlemsstater har antagit ett bindande mål om minst 55% inhemsk reduktion av utsläpp av växthusgaser till år 2030 jämfört med år 1990, som ska genomföras gemensamt. Med inhemsk reduktion menas utan användning av internationella krediter.
Verifiering genom B-alternativet
För att verifiera markkriterierna för skogsbiomassa i 2 kap 12§ hållbarhetslagen enligt B-alternativet, ska tredjeparts granskade uppgifter användas för att visa att kriterierna har uppfyllts genom förvaltningssystem som inrättats och genomförts på ursprungsområdesnivå. För otillåtna ursprungsområden behöver det visas att skogsbiomassan inte kommer från ett sådant område. Bevisen ska vara korrekta, aktuella och kontrollerbara.
För att skogsbiomassa ska vara hållbar, måste det finnas en spårbarhet som styrker att skogsbiomassan kommer från det aktuella ursprungsområdet, på vilket förvaltningssystemet tillämpas som styrker uppfyllandet av hållbarhetskriterierna.
- De fysiska gränserna för ursprungsområdet ska anges med geografiska koordinater eller skiften.
- Förvaltningssystemet ska säkerställa att information som styrker uppfyllandet av kriteriet samlas in, verifieras, bedöms och sparas. Informationen ska vidarebefordras genom leveranskedjan i enlighet med reglerna för massbalanssystem. Förvaltningssystemet måste vara korrekt, pålitligt och skyddat mot bedrägeri.
Hållbarhet ska verifieras enligt följande för respektive kriterium för skörd:
- Avverkningsverksamheten sker på ett lagenligt sätt
Kriteriet anses uppfyllt när kraven i EU:s timmerförordning (EU 995/2010) är uppfyllda. Den som placerar virke eller trävaror på EU:s marknad för första gången ska uppfylla förordningens krav. Även den som säljer vidare produkter som har importerats måste följa vissa bestämmelser i förordningen. Både importörer av skogsbiomassa och köpare av stående svensk skog måste upprätta system för tillbörlig aktsamhet. Timmerförordningen ersätts av avskogningsförordningen från och med den 30 december 2025. - Skogsföryngring sker på avverkade arealer
Skogsföryngring ska ske på ett sätt som åtminstone upprätthåller de avverkade skogsarealernas kvalitet och kvantitet. Kriteriet får styrkas genom att bevis tillhandahålls för att en ny skog har anlagts i samma område senast tio år efter skörden. Detta får styrkas med hjälp av skogsbruksplaner, operativa protokoll, miljökonsekvensbedömningar och resultat av relevanta granskningar och inspektioner. - Arealer som utsetts för naturskydd skyddas
Skogsbiomassa får inte komma från arealer som enligt internationell eller nationell rätt eller av relevant behörig myndighet avsatts för naturskyddsändamål, såvida det inte finns belägg för att skörden av råvaran inte strider mot skyddsmålen för de utsedda arealerna. Detta gäller sådana arealer som omfattas av internationell eller nationell rätt och som utsetts av relevant behörig myndighet. Det gäller till exempel nationalparker, naturreservat, Natura2000-områden (Art & habitatskyddsområden), biosfärsområden, biotopskyddsområden och landskapsskydd.
Kriteriet får styrkas med hjälp av internationella och nationella databaser, officiella kartor, skogsbruksplaner, operativa protokoll, skördeprotokoll, satellitbilder, miljökonsekvensbedömningar och officiella avverkningstillstånd, inbegripet villkor eller begränsningar som säkerställer att det inte föreligger någon konflikt med de berörda naturskyddsmålen, samt resultaten av relevanta granskningar och inspektioner av huruvida kriterierna uppfylls. - Hänsyn vid avverkning till mark och biologisk mångfald
Vid skörd av skogsbiomasa ska hänsyn tas för att bevara markens beskaffenhet och den biologiska mångfalden i enlighet med principerna för hållbart skogsbruk. Detta får styrkas genom att visa att relevanta risker som är förknippade med skörd av skogsbiomassa har identifierats i förväg, och att lämpliga försiktighetsåtgärder vid skörd har vidtagits. Lämpliga försiktighetsåtgärder innebär att undvika:
• skörd av stubbar och rötter,
• försämring av urskog och gammal skog enligt definitionen i det land där skogen finns eller omvandling av sådan skog till skogsplantage, och
• avverkning på känsliga marker.
Dessa försiktighetsåtgärder ska styrkas genom att använda internationella och nationella databaser, officiella kartor och satellitbilder, skogsbruksplaner, operativa protokoll och skördeprotokoll, samt resultat av relevanta granskningar och inspektioner. - Avverkning förenlig med krav på hyggesstorlek, död ved och avverkningssystem
Vid skörd av skogsbiomasa ska avverkningen vara förenlig med krav på hyggesstorlek, lokala tröskelvärden för kvarlämnande av död ved samt krav på avverkningssystem som minimerar negativ påverkan på markens beskaffenhet och den biologiska mångfalden. Detta får styrkas genom att visa att relevanta krav har identifierats i förväg, och att lämpliga åtgärder vid skörd har vidtagits. Lämpliga åtgärder innebär att:
• stora kalavverkningar minimeras utom i fall där de är tillfälligt motiverade på grund av dokumenterade skogsskadegörare, stormar eller andra naturliga störningar,
• ur lokalt perspektiv lämplig mängd och lämpligt sortiment av död ved lämnas kvar i skogen,
• skörden sker med hjälp av avverkningssystem som minimerar påverkan på jordbeskaffenheten, inbegripet packning, och
• skörden sker på ett sätt som minimerar negativ påverkan på strukturer för biologisk mångfald och på livsmiljöer, inbegripet växter och djur som skyddas enligt internationell eller nationell lagstiftning.
Dessa försiktighetsåtgärder ska styrkas genom att använda internationella och nationella databaser, officiella kartor och satellitbilder, skogsbruksplaner, operativa protokoll och skördeprotokoll, samt resultat av relevanta granskningar och inspektioner. - Skogens produktionskapacitet på lång sikt
Kriteriet kan styrkas genom att visa att de årliga avverkningarna inte överstiger den genomsnittliga årliga nettoökningen i det berörda ursprungsområdet. Detta ska visas för den tioårsperiod som föregår skörden, såvida inte avvikande mängder är motiverade med tanke på att öka skogens framtida produktionskapacitet, eller på grund av dokumenterade skogsskadegörare, stormar eller andra naturliga störningar. Kriteriet får styrkas med hjälp av offentliga eller privata data från skogsinventeringar. - Otillåtna ursprungsområden
När kriterier avseende otillåtna ursprungsområden ska verifieras enligt B-alternativet behöver detta styrkas för varje ursprungsplats. För att skogsbiomassa som används för produktion av biodrivmedel och biobränsle ska vara hållbar får den inte komma från mark som den 1 januari 2008 eller senare var:
• urskog eller annan trädbevuxen mark med inhemska arter, utan några klart synliga tecken på mänsklig verksamhet och där de ekologiska processerna inte har störts i betydande utsträckning,
• gammal skog enligt definitionen i det land där skogen finns,
• skog eller annan trädbevuxen mark med stor biologisk mångfald, som av en myndighet har konstaterats ha stor biologisk mångfald och där råvaruuttaget har varit skadligt ur naturskyddssynpunkt,
• naturlig gräsmark med stor biologisk mångfald (>1 ha),
• icke-naturlig gräsmark med stor biologisk mångfald (>1 ha), där råvaruuttaget inte är nödvändigt för att bevara markens status som gräsmark med stor biologisk mångfald, eller
• hedmark,
• våtmark (som inte längre är våtmark när biomassan skördas)
• torvmark, om odling och skörd av råvaran medför dränering av tidigare odikad mark.
Detta innebär att det för skogsbiomassa måste finnas spårbarhet tillbaka till avverkningstrakten, och underlag som styrker att marken inte utgjordes av någon av de otillåtna naturtyperna 1 januari 2008 eller senare. Detta kan styrkas genom att använda internationella och nationella databaser, officiella kartor och satellitbilder, skogsbruksplaner, operativa protokoll och skördeprotokoll, samt resultat av relevanta granskningar och inspektioner.
Verifiering av kriterier för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk enligt B-alternativet
För att verifiera kriteriet för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i 2 kap 13§ hållbarhetslagen enligt B-alternativet, kan granskade uppgifter användas för att visa att förvaltningssystem inrättats och genomförts på ursprungsområdesnivå för att säkerställa att kollagren och kolsänkorna i skog bibehålls eller stärks på lång sikt.
