Guide till ändringar utifrån REDIII

Det finns två sätt att verifiera kriterierna för skogsbiomassa:

1.  genom att visa att det för varje kriterium finns nationell regional lagstiftning och system för övervakning och kontroll som säkerställer kriteriet (A-alternativet) eller
2. genom att visa markkriterierna säkerställs på ursprungsområdet (B-alternativet).

Oavsett om verifiering av markkriterier för skogsbiomassa sker på A- eller B-nivå ska den rapporteringsskyldige ha rutiner i sitt kontrollsystem för att inhämta ett intyg från producenten att skogsbiomassan inte kommer från ett otillåtet område.

Guide till ändringar utifrån REDIII: Intyg för skogsbiomassa

Med skogsbiomassa menas biomassa som producerats inom skogsbruket, inklusive restprodukter som uppkommit direkt i skogsbruket (primära trädbränslen). Kommer biomassa från annan verksamhet, exempelvis skogsindustrin eller ett infrastrukturprojekt, betraktas det inte som skogsbiomassa.

När kan svensk skogsbiomassa verifieras på A-nivå för alla markkriterier?

Den 1 februari 2026 trädde ändringar i förordning (1998:904) om anmälan för samråd i kraft som gör att Energimyndigheten bedömer att det är möjligt att verifiera svensk skogsbiomassa (primära skogsbränslen) på A-nivå från det datumet.

De mängder som kan verifieras på A-nivå från 1 februari 2026 är de mängder som en aktör med hållbarhetsbesked fått in till sitt lager 1 februari 2026 eller senare. Med att få in i lager menar vi att verksamheten förfogar över bränslet och kan visa vilket datum som partiet kom in i verksamhetens lager, till exempel genom faktura eller fraktsedel. För produktionskedjor med flera aktörer som har hållbarhetsbesked är det datumet när den första aktören med hållbarhetsbesked får in skogsbiomassan i sitt lager som gäller. Verksamheter ska kunna bevisa detta genom datum på exempelvis faktura eller fraktsedel.

Partier som finns i lager sedan innan 1 februari ska verifieras på B-nivå (om de inte omfattas av övergångsreglerna). Samma regler gäller för ett parti genom hela produktionskedjan. Det innebär att de bränslemängder som verifieras på B-nivå endast kan räknas som hållbara, om det kan visas markkriterierna uppfylldes på B-nivå även om de säljs vidare till en kund efter 1 februari.

Guide till ändringar utifrån REDIII: När börjar de nya kraven gälla?

Hur ska markkriterierna uppfyllas för svensk skogsbiomassa innan 1 februari 2026?

För perioden 1 juli 2025–31 januari 2026 är Energimyndighetens bedömning att Sverige inte uppfyllde alla kriterier på A-nivå och att vissa kriterier behöver verifieras för varje ursprungsområde, det som kallas B-nivå om inte övergångsreglerna gällde för mängderna.

Guide till ändringar utifrån REDIII: När börjar de nya kraven gälla?

Anmälan om hållbarhetsbesked för viss tidsperiod

Aktörer som har hanterat skogsbiomassa som inte omfattas av övergångsreglerna under perioden 1 juli 2025-31 januari 2026 behöver göra en anmälan om stor avvikelse. För att kunna räkna dessa mängder som hållbara behöver även en anmälan om hållbarhetsbesked för viss tidsperiod göras.

För aktörer som har ett pågående ärende hos Energimyndigheten gällande en anmälan om hållbarhetsbesked eller väsentlig ändring kommer hållbarhetsbeskedet att gälla från det datum då anmälan bedöms vara komplett. Det gör att det kan uppstå glapp under vilket en aktör med hållbarhetsbesked hanterar mängder som behöver verifieras på B-nivå utan uppdaterat hållbarhetsbesked. Även för dessa mängder kan en aktör anmäla om ett hållbarhetsbesked för viss tidsperiod i efterhand.

Vid en anmälan om hållbarhetsbesked för viss tidsperiod krävs det att aktören i efterhand kan säkerställa att mängderna var hållbara. Det innebär till exempel att kunna påvisa spårbarhet tillbaka till ett ursprungsområde, att ursprungsområdet inte utgjordes av gammal skog eller urskog och att de aktuella mängderna hanterades i enlighet med principerna för ett massbalanssystem. Anmälan ska även innehålla ett utlåtande från en oberoende granskare som ska verifiera att mängderna var hållbara.

Vilka rutiner behövs vid verifiering av markkriterier på A-nivå?

Energimyndigheten har bedömt hur Sverige uppfyller markkriterierna i hållbarhetslagen, en så kallad A-landsbedömning.

Version 1 av A-landsbedömningen för Sverige gäller fram till 31 januari 2026 där riskbedömningen visar att vissa markkriterier måste uppfyllas på B-nivå:

Riskbaserad bedömning svensk skogsbiomassa (pdf)

Version 2 av A-landsbedömningen för Sverige gäller från 1 februari 2026: 

Version 2: riskbaserad bedömning svensk skogsbiomassa (pdf)

Aktörer kan referera till Energimyndighetens A-landsbedömning i sina kontrollsystem för de markkriterier som bedöms uppfyllas på A-nivå.

För verifiering på A-nivå ska aktörer i sitt kontrollsystem säkerställa att de har:

1. en hänvisning till Energimyndighetens riskbaserade A-landsbedömning för Sverige i sitt kontrollsystem,
2. en rutin för att hålla sig kontinuerligt uppdaterade avseende eventuella ändringar i Energimyndighetens riskbaserade A-landsbedömning, exempelvis genom att prenumerera på vårt nyhetsbrev, och
3. rutiner som gör att skogsbiomassan kan spåras tillbaka till första insamlingspunkt.

Vad räknas som första insamlingspunkt för skogsbiomassa?

Första insamlingspunkt kan vara en terminal, om skogsbiomassan passerar en sådan, eller en välta vid skogsbilväg i de fall skogsbiomassan inte passerar en terminal.

Det är viktigt att tänka på att spårbarheten måste vara tillräcklig för att uppnå målet med spårbarhet, det vill säga att säkerställa och kunna påvisa att hållbarhetskriterierna är uppfyllda. För svensk skogsbiomassa vid verifiering på A-nivå gäller för aktören att:

• kunna visa att skogsbiomassan kommer från Sverige
• kunna spåra så långt som det behövs för att kunna verifiera beräkningarna av växthusgasminskning (i de fall det finns krav på växthusgasminskning)
• skydda produktionskedjan från fusk och bedrägeri.

Det innebär att det beror på produktionskedjan hur långt skogsbiomassan behöver spåras tillbaka. Om skogsbiomassan samlas in och hanteras på en terminal där även skogsbiomassa från andra länder hanteras räcker det inte att spåra skogsbiomassan tillbaka till den terminalen.

Vilka kriterier behöver uppfyllas på B-nivå fram till 31 januari 2026?

Energimyndigheten bedömer att följande kriterier behöver verifieras enligt B-alternativet för svensk skogsbiomassa fram till 31 januari 2026:
Hållbarhetslagen 2 kap. 12 § första stycket:

• Delar av punkt 4: ”Det vid avverkningen tas hänsyn […] i enlighet med principerna för hållbart skogsbruk, […] på ett sätt som undviker försämring av urskog och gammal skog enligt definitionen i det land där skogen finns eller omvandling av sådan skog till skogsplantage […]”
• Delar av punkt 7: att skogbiomassa inte får komma från mark som den 1 januari 2008 eller senare utgjordes av någon av följande typer av områden, (”Otillåtna områden”):
  • ”urskog eller annan trädbevuxen mark med inhemska arter, där det inte finns några klart synliga tecken på mänsklig verksamhet och där de ekologiska processerna inte har störts i betydande utsträckning”,
  • ”gammal skog enligt definitionen i det land där skogen finns”.

Energimyndigheten gör bedömningen att genom en fungerande kontroll av punkt 7, det vill säga de otillåtna områdena urskog och gammal skog, uppfylls även kraven enligt punkt 4. Detta då kravet på otillåtna områden enligt punkt 7 innebär mer långtgående begränsningar än att urskog och gammal skog inte får försämras (skogsförstörelse).

Verifiering av otillåtna områden på B-nivå

För verifiering på B-nivå att skogsbiomassa inte kommer från områden som 2008 eller senare var urskog eller gammal skog ska aktörer i sitt kontrollsystem säkerställa att:

1. korrekt, aktuell och kontrollerbar information som styrker uppfyllandet av kriterierna på ursprungsområdet samlas in och sparas,
2. informationen kan vidarebefordras genomleveranskedjan vid behov,
3. det finns spårbarhet tillbaka till ursprungsområdet.

För att praktiskt kunna verifiera att skogsbiomassa inte kommer från de otillåtna områdena urskog och gammal skog behöver en metod användas för att identifiera dessa skogar. Det kan till exempel vara en naturvärdesbedömning enligt standard eller vedertagen praxis där kriterier för att indikera urskog och gammal skog ingår.

Definitioner och klassificeringskriterier för urskog och gammal skog

Definitioner för urskog och gammal skog finns i förordning (1998:904) om anmälan för samråd.

Förordning (1998:904) om anmälan för samråd (riksdagen.se)

Skogsstyrelsen har också utfärdat föreskrifter om när kriterierna avseende mycket hög ålder samt inhemska trädarter ska anses vara uppfyllda för gammal skog, se Skogsstyrelsens föreskrifter om vissa kriterier för gammal skog.

Skogsstyrelsens föreskrifter om vissa kriterier för gammal skog (pdf, skogsstyrelsen.se)

För klassificeringskriterier för urskog hänvisar Energimyndigheten till de förslag som finns i Skogsstyrelsens rapport.

Underlag för kostnadseffektivt genomförande av förnybartdirektivet - Slutredovisning (pdf, skogsstyrelsen.se)

Behöver jag samla in all information om varje parti skogsbiomassa på B-nivå?

För verifiering på B-nivå behöver aktörer med hållbarhetsbesked ha rutiner som säkerställer att markkriterierna uppfylls. Det handlar exempelvis om att kunna ställa rätt krav på sina leverantörer så att det säkerställs att skogsbiomassan inte kommer från urskog eller gammal skog. Det kan innebära att det ska finnas en naturvärdesbedömning för marken som är tillräcklig för att kunna visa att området inte utgjordes av urskog eller gammal skog.

Aktörer med hållbarhetsbesked behöver dock inte samla in exempelvis naturvärdesbedömningar för varje parti. I stället handlar det om att ställa rätt krav på leverantörer och att ha robusta rutiner för stickprov.

Vid stickprov behöver det verifieras att de partier som ingår i stickprovet faktiskt uppfyller kraven som ställts. Detsamma gäller kravet på att kunna spåra ett parti tillbaka till ett ursprungsområde. Aktörer med hållbarhetsbesked behöver inte samla informationen om varje partis ursprungsområde men systemet måste möjliggöra att varje parti vid behov kan spåras tillbaka. Det är till exempel aktuellt vid stickprov och vid tillsyn.

Behövs en oberoende granskning vid verifiering av vissa markkriterier på B-nivå och vilken kompetens behöver granskaren ha i sådana fall?

Aktörer som måste verifiera markkriterier på B-nivå behöver ha en oberoende granskning av kontrollsystemet. Den oberoende granskaren behöver ha relevant kompetens och erfarenhet. Det kan till exempel handla om att ha granskat kontrollsystem för markkriterier tidigare (behöver ej vara verifiering på B-nivå) och att ha satt sig in ändringarna i regelverket, särskilt de utökade markkriterierna för skogsbiomassa. Detta behöver beskrivas i kompetensbeskrivningen för den oberoende granskaren.

I den oberoende granskarens utlåtande (under 6 Markkriterier) behöver de rutiner och metoder som finns för att verifiera markkriterierna på B-nivå tydligt beskrivas med en motivering hur dessa säkerställer markkriterierna. Det ska också beskrivas vilka definitioner och klassificeringskriterier som tillämpas samt vilken metod som används för att för att identifiera gammal skog och urskog.