Guide till ändringar utifrån REDIII
Skogsbiomassa omfattas av markkriterier.
Med skogsbiomassa menas biomassa som producerats inom skogsbruket, inklusive restprodukter som uppkommit direkt i skogsbruket (primära trädbränslen). Kommer biomassa från annan verksamhet, exempelvis skogsindustrin eller ett infrastrukturprojekt, betraktas det inte som skogsbiomassa.
Oavsett om verifiering av markkriterier för skogsbiomassa sker på A- eller B-nivå ska den rapporteringsskyldige ha rutiner i sitt kontrollsystem för att inhämta ett intyg från producenten att skogsbiomassan inte kommer från ett otillåtet område.
Guide till ändringar utifrån REDIII: Intyg för skogsbiomassa
Den 13 november beslutade regeringen om förändringar i förordning (1998:904) om anmälan för samråd.
Förordning om ändring i förordningen (1998:904) om anmälan för samråd | Svensk författningssamling
Förändringen i förordningen träder i kraft i sin helhet 1 februari och syftar till att Sverige ska kunna bedömas vara ett A-land. Skogsstyrelsen bereder också en föreskrift om kriterier för gammal skog som förväntas träda i kraft 1 februari 2026. Energimyndigheten har ännu inte tagit ställning till om ändringarna i lagstiftningen medför att Sverige kan bedömas bli ett A-land.
Vissa kriterier kan verifieras enligt A-alternativet
Energimyndigheten bedömer att svensk skogsbiomassa kan verifieras enligt A-alternativet för följande kriterier:
Hållbarhetslagen 2 kap. 12 § första stycket:
- Punkt 1: Avverkningsverksamheten sker på ett lagenligt sätt
- Punkt 2: Skogsföryngring sker på avverkade arealer
- Punkt 3: Arealer som utsetts för naturskydd skyddas
- Delar av punkt 4: Hänsyn vid avverkning till mark och biologisk mångfald: Nuvarande lagstiftning är tillräcklig för att säkerställa att skörd av stubbar och avverkning på känsliga marker undviks.
- Punkt 5: Avverkning förenlig med krav på hyggesstorlek, död ved och avverkningssystem
- Punkt 6: Skogens produktionskapacitet på lång sikt
- Delar av punkt 7: Otillåtna områden: Nuvarande lagstiftning är tillräcklig för att säkerställa gräsmark med stor biologisk mångfald, hedmark, våtmark och torvmark och skog med stor biologisk mångfald som av en myndighet har konstaterats ha stor biologisk mångfald och där uttaget där råvaruuttaget inte har varit oskadligt ur naturskyddssynpunkt.
Hållbarhetslagen 2 kap 13 §:
- Markkriterier för att säkerställa att kollager och kolsänkor i skogen bibehålls eller förbättras på lång sikt.
Verifiering av markkriterier på A-nivå
För verifiering på A-nivå ska aktörer i sitt kontrollsystem säkerställa att de:
- Har en riskbaserad bedömning av lagstiftning och system för övervakning och kontroll för respektive markkriterium (hållbarhetslagen 2 kap, 12–13 §§ första stycket) för det land eller region som skogsbiomassan har sitt ursprung, så kallad A-landsbedömning.
- Baserar A-landsbedömningen på kontrollerbara underlag, samt håller den aktuell mot uppdateringar i regelverk och andra förändringar som påverkar den.
- Har spårbarhet minst tillbaka till första insamlingspunkt.
Energimyndigheten har publicerat en sammanfattning av en riskbaserad A-landsbedömning för Sverige. Denna kan aktörer referera till i sina kontrollsystem för de markkriterier som bedöms uppfyllas på A-nivå. Rutiner måste finnas i kontrollsystemet för att hålla A-landsbedömningen aktuell mot uppdateringar i regelverket och andra förändringar som påverkar den enligt punkt 2 ovan.
Riskbaserad bedömning svensk skogsbiomassa (pdf)
Kriterier som behöver uppfyllas på B-nivå
Energimyndigheten bedömer att följande kriterier behöver verifieras enligt B-alternativet för svensk skogsbiomassa:
Hållbarhetslagen 2 kap. 12 § första stycket:
- Delar av punkt 4: ”Det vid avverkningen tas hänsyn […] i enlighet med principerna för hållbart skogsbruk, […] på ett sätt som undviker försämring av urskog och gammal skog enligt definitionen i det land där skogen finns eller omvandling av sådan skog till skogsplantage […]”
- Delar av punkt 7: att skogbiomassa inte får komma från mark som den 1 januari 2008 eller senare utgjordes av någon av följande typer av områden, (”Otillåtna områden”):
- ”urskog eller annan trädbevuxen mark med inhemska arter, där det inte finns några klart synliga tecken på mänsklig verksamhet och där de ekologiska processerna inte har störts i betydande utsträckning”,
- ”gammal skog enligt definitionen i det land där skogen finns”.
Energimyndighetens tolkning av försämring (HBL 2 kap. 12 § första stycket punkt 4)
Energimyndigheten tolkar att ”försämring” i hållbarhetslagen motsvarar ”skogsförstörelse” i avskogningsförordningen (EUDR) eftersom båda EU-lagtexterna använder ”degradation” i de engelska versionerna.
Energimyndigheten gör bedömningen att genom en fungerande kontroll av punkt 7, det vill säga de otillåtna områdena urskog och gammal skog, uppfylls även kraven enligt punkt 4. Detta då kravet på otillåtna områden enligt punkt 7 innebär mer långtgående begränsningar än att urskog och gammal skog inte får försämras (skogsförstörelse).
Definitioner och klassificeringskriterier för urskog och gammal skog
Definitioner för urskog och gammal skog finns i en beslutad ändring av förordning (1998:904) om anmälan för samråd. Ändringen träder i kraft 1 februari 2026.
Skogsstyrelsens kommer också att utfärda föreskrifter om när kriterierna avseende mycket hög ålder samt inhemska trädarter ska anses vara uppfyllda för gammal skog.
Remiss av förslag till grundföreskrift om vissa kriterier för gammal skog - Skogsstyrelsen
För klassificeringskriterier för urskog hänvisar Energimyndigheten till de förslag som finns i Skogsstyrelsens rapport.
Verifiering av otillåtna områden på B-nivå
För verifiering på B-nivå av att skogsbiomassa inte kommer från områden som 2008 eller senare var urskog eller gammal skog ska aktörer i sitt kontrollsystem säkerställa att:
- Korrekt, aktuell och kontrollerbar information som styrker uppfyllandet av kriterierna på ursprungsområdet samlas in och sparas,
- informationen kan vidarebefordras genom leveranskedjan vid behov,
- det finns spårbarhet tillbaka till ursprungsområdet.
För att praktiskt kunna verifiera att skogsbiomassa inte kommer från de otillåtna områdena urskog och gammal skog behöver en metod användas för att identifiera dessa skogar. Det kan till exempel vara en naturvärdesbedömning enligt standard eller vedertagen praxis där kriterier för att indikera urskog och gammal skog ingår.
Behövs en oberoende granskning vid verifiering av markkriterier på B-nivå och vilken kompetens behöver granskaren ha?
Aktörer som måste verifiera markkriterier på B-nivå behöver ha oberoende granskning av kontrollsystemet.
Den oberoende granskaren behöver ha god förståelse vad gäller ändringarna i regelverket för hållbarhetskriterier och särskilt de utökade markkriterierna för skogsbiomassa. Detta behöver beskrivas i kompetensbeskrivningen för den oberoende granskaren.
I den oberoende granskarens utlåtande (under 6 Markkriterier) behöver de rutiner och metoder som finns för att verifiera markkriterierna på B-nivå tydligt beskrivas med en motivering hur dessa säkerställer markkriterierna. Det ska också beskrivas vilka definitioner och klassificeringskriterier som tillämpas samt vilken metod som används för att för att identifiera gammal skog och urskog.
Om Sverige åter blir A-land för alla markkriterier, behöver jag anmäla väsentlig ändring igen om jag redan gjort det för en kombinerad A-/B-nivå?
Det är möjligt att utforma ett kontrollsystem där en väsentlig ändring inte skulle behövas vid en övergång till att Sverige blir ett A-land för samtliga markkriterier. I kontrollsystemet behöver det vara tydligt vad som gäller vid A- respektive B-nivå och båda delarna behöver vara med i den version som den oberoende granskaren granskar. Det behöver vara tydligt i kontrollsystemets rutiner vad som gäller vid varje givet tillfälle så att rutinerna inte blir personberoende. Det måste också finnas rutiner för att hålla A-landsbedömningen aktuell mot uppdateringar i regelverk och andra förändringar som påverkar den.
Är det skillnad på spårbarhet i A- och B-alternativet?
Ja, det är en skillnad i kravet på spårbarhet i A- respektive B-alternativet. För verifiering av markkriterier på B-nivå krävs spårbarhet tillbaka till ursprungsområdet. För verifiering på A-nivå behöver det minst finnas spårbarhet tillbaka till första insamlingspunkt.
