Guide till ändringar utifrån REDIII

Det finns två sätt att verifiera kriterierna för skogsbiomassa:

1. genom att visa att det för varje kriterium finns nationell regional lagstiftning och system för övervakning och kontroll som säkerställer kriteriet (A-alternativet) eller
2. genom att visa markkriterierna säkerställs på ursprungsområdet (B-alternativet).

Oavsett om verifiering av markkriterier för skogsbiomassa sker på A- eller B-nivå ska den rapporteringsskyldige ha rutiner i sitt kontrollsystem för att inhämta ett intyg från producenten att skogsbiomassan inte kommer från ett otillåtet område.

Guide till ändringar utifrån REDIII: Intyg för skogsbiomassa

Med skogsbiomassa menas biomassa som producerats inom skogsbruket, inklusive restprodukter som uppkommit direkt i skogsbruket (primära trädbränslen). Kommer biomassa från annan verksamhet, exempelvis skogsindustrin eller ett infrastrukturprojekt, betraktas det inte som skogsbiomassa.

Kan Sverige räknas som ett så kallat A-land?

Den 13 november beslutade Regeringen om förändringar i förordning (1998:904) om anmälan för samråd. Förändringen i förordningen träder i kraft i sin helhet 1 februari 2026 och syftar till att Sverige ska kunna bedömas vara ett A-land. Skogsstyrelsen bereder också en föreskrift om kriterier för gammal skog som förväntas träda i kraft 1 februari 2026. Energimyndigheten bedömer att de lagändringar som börjar gälla den 1 februari 2026 gör det möjligt att verifiera svensk skogsbiomassa på A-nivå från det datumet.

Förordning om ändring i förordningen (1998:904) om anmälan för samråd | Svensk författningssamling

Vad innebär förändringarna för dig som aktör?

Aktörer med hållbarhetsbesked för skogsbiomassa kan redan nu inkludera skrivningar i sitt kontrollsystem för verifiering av svensk skogsbiomassa på A-nivå från 1 februari 2026.

Om aktörer redan har skickat in en väsentlig ändring för verifiering av svensk skogsbiomassa på kombinerad A- och B-nivå och detta kontrollsystem granskats av en oberoende granskare behöver man inte göra en ny anmälan när Sverige uppfyller samtliga markkriterier på A-nivå. Det behöver vara tydligt i kontrollsystemets rutiner vad som gäller vid varje givet tillfälle så att rutinerna inte blir personberoende. Det måste också finnas rutiner för att hålla A-landsbedömningen aktuell mot uppdateringar i regelverk och andra förändringar som påverkar den. Till exempel kan aktörer behöva justera kontrollsystemet så att exempelvis hänvisningen till Energimyndighetens riskbedömning av Sverige enligt A-landskriterierna är korrekt (finns nedan).

Hur ska markkriterierna uppfyllas för svensk skogsbiomassa innan 1 februari 2026?

Innan 1 februari 2026 är Energimyndighetens bedömning att vissa kriterier för skogsbiomassa behöver uppfyllas på B-nivå i den mån övergångsreglerna inte gäller för mängderna. Övergångsreglerna gäller för mängder som fanns i lager hos en aktör med hållbarhetsbesked innan 1 juli. Övergångsreglerna gäller också för mängder som innan 1 juli avtalats om leverans av innan 1 januari 2026. Övergångsreglerna följer med mängderna, så även om mängderna byter ägare så gäller övergångsreglerna fortfarande för en viss mängd. 

Guide till ändringar utifrån REDIII: När börjar de nya kraven gälla?

När det gäller skogsbiomassa som inte omfattas av övergångsreglerna så behöver vissa markkriterier verifieras på B-nivå. Läs mer om vilka kriterier som behöver uppfyllas på B-nivå fram till 31 januari 2026 nedan.

Vad behöver aktörer ha för att verifiering av markkriterier på A-nivå?

För verifiering på A-nivå ska aktörer i sitt kontrollsystem säkerställa att de:

1. Har en riskbaserad bedömning av lagstiftning och system för övervakning och kontroll för respektive markkriterium (hållbarhetslagen 2 kap, 12–13 §§ första stycket) för det land eller region som skogsbiomassan har sitt ursprung, så kallad A-landsbedömning.
2. Baserar A-landsbedömningen på kontrollerbara underlag, samt håller den aktuell mot uppdateringar i regelverk och andra förändringar som påverkar den.
3. Har spårbarhet minst tillbaka till första insamlingspunkt.

Energimyndigheten har bedömt hur Sverige uppfyller markkriterierna i hållbarhetslagen, en så kallad A-landsbedömning.

Version 1 av A-landsbedömning för Sverige som gäller fram till 31 januari 2026:

Riskbaserad bedömning svensk skogsbiomassa (pdf)

Version 2 av A-landsbedömning för Sverige som gäller från 1 februari 2026: 

Version 2: riskbaserad bedömning svensk skogsbiomassa (pdf)

Aktörer kan referera till Energimyndighetens A-landsbedömning i sina kontrollsystem för de markkriterier som bedöms uppfyllas på A-nivå. Rutiner måste finnas i kontrollsystemet för att hålla A-landsbedömningen aktuell mot uppdateringar i regelverket och andra förändringar som påverkar den enligt punkt 2 ovan.

Vilka kriterier behöver uppfyllas på B-nivå fram till 31 januari 2026?

Energimyndigheten bedömer att följande kriterier behöver verifieras enligt B-alternativet för svensk skogsbiomassa fram till 31 januari 2026:

Hållbarhetslagen 2 kap. 12 § första stycket:

• Delar av punkt 4: ”Det vid avverkningen tas hänsyn […] i enlighet med principerna för hållbart skogsbruk, […] på ett sätt som undviker försämring av urskog och gammal skog enligt definitionen i det land där skogen finns eller omvandling av sådan skog till skogsplantage […]”
• Delar av punkt 7: att skogbiomassa inte får komma från mark som den 1 januari 2008 eller senare utgjordes av någon av följande typer av områden, (”Otillåtna områden”):
  
  • ”urskog eller annan trädbevuxen mark med inhemska arter, där det inte finns några klart synliga tecken på mänsklig verksamhet och där de ekologiska processerna inte har störts i betydande utsträckning”,
  • ”gammal skog enligt definitionen i det land där skogen finns”.

Energimyndighetens tolkning av försämring (HBL 2 kap. 12 § första stycket punkt 4)

Energimyndigheten tolkar att ”försämring” i hållbarhetslagen motsvarar ”skogsförstörelse” i avskogningsförordningen (EUDR) eftersom båda EU-lagtexterna använder ”degradation” i de engelska versionerna.

Energimyndigheten gör bedömningen att genom en fungerande kontroll av punkt 7, det vill säga de otillåtna områdena urskog och gammal skog, uppfylls även kraven enligt punkt 4. Detta då kravet på otillåtna områden enligt punkt 7 innebär mer långtgående begränsningar än att urskog och gammal skog inte får försämras (skogsförstörelse).

Definitioner och klassificeringskriterier för urskog och gammal skog

Definitioner för urskog och gammal skog finns i en beslutad ändring av förordning (1998:904) om anmälan för samråd. Ändringen träder i kraft 1 februari 2026.

Förordning om ändring i förordningen (1998:904) om anmälan för samråd (pdf, svenskforfattningssamling.se)

Skogsstyrelsens kommer också att utfärda föreskrifter om när kriterierna avseende mycket hög ålder samt inhemska trädarter ska anses vara uppfyllda för gammal skog, se Skogsstyrelsens föreskrifter om vissa kriterier för gammal skog.

Skogsstyrelsens föreskrifter om vissa kriterier för gammal skog (pdf, skogsstyrelsen.se)

För klassificeringskriterier för urskog hänvisar Energimyndigheten till de förslag som finns i Skogsstyrelsens rapport.

Underlag för kostnadseffektivt genomförande av förnybartdirektivet – slutredovisning (pdf, skogsstyrelsen.se)

Verifiering av otillåtna områden på B-nivå

För verifiering på B-nivå av att skogsbiomassa inte kommer från områden som 2008 eller senare var urskog eller gammal skog ska aktörer i sitt kontrollsystem säkerställa att:

1. Korrekt, aktuell och kontrollerbar information som styrker uppfyllandet av kriterierna på ursprungsområdet samlas in och sparas,
2. informationen kan vidarebefordras genom leveranskedjan vid behov,
3. det finns spårbarhet tillbaka till ursprungsområdet.

För att praktiskt kunna verifiera att skogsbiomassa inte kommer från de otillåtna områdena urskog och gammal skog behöver en metod användas för att identifiera dessa skogar. Det kan till exempel vara en naturvärdesbedömning enligt standard eller vedertagen praxis där kriterier för att indikera urskog och gammal skog ingår.

Behöver jag samla in all information om varje parti skogsbiomassa på B-nivå?

För verifiering på B-nivå behöver aktörer med hållbarhetsbesked ha rutiner som säkerställer att markkriterierna uppfylls. Det handlar exempelvis om att kunna ställa rätt krav på sina leverantörer så att det säkerställs att skogsbiomassan inte kommer från urskog eller gammal skog. Det kan innebära att det ska finnas en naturvärdesbedömning för marken som är tillräcklig för att kunna visa att området inte utgjordes av urskog eller gammal skog.

Aktörer med hållbarhetsbesked behöver dock inte samla in exempelvis naturvärdesbedömningar för varje parti. I stället handlar det om att ställa rätt krav på leverantörer och att ha robusta rutiner för stickprov.

Vid stickprov behöver det verifieras att de partier som ingår i stickprovet faktiskt uppfyller kraven som ställts. Detsamma gäller kravet på att kunna spåra ett parti tillbaka till ett ursprungsområde. Aktörer med hållbarhetsbesked behöver inte samla informationen om varje partis ursprungsområde men systemet måste möjliggöra att varje parti vid behov kan spåras tillbaka. Det är till exempel aktuellt vid stickprov och vid tillsyn.

Behövs en oberoende granskning vid verifiering av vissa markkriterier på B-nivå och vilken kompetens behöver granskaren ha i sådana fall?

Aktörer som måste verifiera markkriterier på B-nivå behöver ha oberoende granskning av kontrollsystemet.

Den oberoende granskaren behöver ha relevant kompetens och erfarenhet. Det kan till exempel handla om att ha granskat kontrollsystem för markkriterier tidigare (behöver ej vara verifiering på B-nivå) och att ha satt sig in ändringarna i regelverket, särskilt de utökade markkriterierna för skogsbiomassa. Detta behöver beskrivas i kompetensbeskrivningen för den oberoende granskaren.

I den oberoende granskarens utlåtande (under 6 Markkriterier) behöver de rutiner och metoder som finns för att verifiera markkriterierna på B-nivå tydligt beskrivas med en motivering hur dessa säkerställer markkriterierna. Det ska också beskrivas vilka definitioner och klassificeringskriterier som tillämpas samt vilken metod som används för att för att identifiera gammal skog och urskog.

Nu när Sverige blir ett A-land igen för samtliga markkriterier från 1 februari 2026, måste jag då inkomma med en anmälan om väsentlig ändring igen (om jag redan gjort det för verifiering på en kombinerad A- och B-nivå)?

Det är möjligt att utforma ett kontrollsystem där en väsentlig ändring inte skulle behövas vid en övergång till att Sverige blir ett A-land för samtliga markkriterier. I kontrollsystemet behöver det vara tydligt vad som gäller vid A- respektive B-nivå och båda delarna behöver vara med i den version som den oberoende granskaren granskar. Se kraven på A-respektive B-nivå ovan. Det behöver vara tydligt i kontrollsystemets rutiner vad som gäller vid varje givet tillfälle så att rutinerna inte blir personberoende. Det måste också finnas rutiner för att hålla A-landsbedömningen aktuell mot uppdateringar i regelverk och andra förändringar som påverkar den.

Vad händer om en anmälan om väsentlig ändring inte hinner komma in i tid?

Energimyndigheten har förstått att det är ett stort tryck på oberoende granskare och att alla aktörer som behöver verifiera vissa markkriterier på B-nivå i januari kanske inte hinner få in sin anmälan om väsentlig ändring i tid.

Ett hållbarhetsbesked gäller först från det att underlaget är komplett och Energimyndigheten kan konstatera att hållbarheten hos bränslen säkerställs. Det gör att det kan uppstå glapp under vilket en aktör med hållbarhetsbesked hanterar mängder som behöver verifieras på B-nivå utan uppdaterat hållbarhetsbesked.

Sådana perioder går att lösa i efterhand genom en anmälan om hållbarhetsbesked för viss tidsperiod. Det kräver fortfarande att det kan säkerställas i efterhand att mängderna var hållbara, det vill säga exempelvis kunna visa spårbarhet tillbaka till ett ursprungsområde, att ursprungsområdet inte utgjordes av gammal skog eller urskog och att de aktuella mängderna hanterades i enlighet med principerna för ett massbalanssystem.

Är det skillnad på spårbarhet i A- och B-alternativet?

Ja, det är en skillnad i kravet på spårbarhet i A- respektive B-alternativet. För verifiering av markkriterier på B-nivå krävs spårbarhet tillbaka till ursprungsområdet. För verifiering på A-nivå behöver det minst finnas spårbarhet tillbaka till första insamlingspunkt. Första insamlingspunkt kan vara en terminal om skogsbiomassan passerar en terminal eller en välta vid skogsbilväg i de fall skogsbiomassan inte passerar terminal.

Det är viktigt att tänka på att spårbarheten måste vara tillräcklig för att uppnå målet med spårbarhet, dvs. att påvisa att hållbarhetskriterierna är uppfyllda. För svensk skogsbiomassa vid verifiering på A-nivå gäller:

• visa att skogsbiomassan kommer från Sverige
• kunna spåra så långt som det behövs för att kunna verifiera beräkningarna av växthusgasminskning (i de fall det finns krav på växthusgasminskning)
• skydda produktionskedjan från fusk och bedrägeri

Det gör att hur långt skogsbiomassan behöver spåras tillbaka beror på produktionskedjan. Om skogsbiomassan samlas in och hanteras på en terminal där även skogsbiomassa från andra länder hanteras räcker det inte att spåra skogsbiomassan tillbaka till den terminalen.